Garmenfjallans

Ska om 8 timmar infinna mig på jobbet - efter 1 år och fyra månader hemma med minstingen. Ja, den tiden gick fort minsann. Så jag ska väcka de stackars små liven klockan halv sex, infinna oss på dagis kl sex, ombytt och klar kl kvart i sju. Alla dessa klockslag gör mig lite tokig... Är ju ingen sådan människa som är riktigt haj på att hålla tider. Är en riktig tidsoptimist- tror att jag kan göra mer saker på en minut än vad man kan. Senast idag till exempel... Drog till Huddinge för att hämta min nya bil. Barnvakten kom kl tre- ok tänkte jag, måste vara hemma till sju då jag skulle hämta mellangrabben och hans kusiner på UK (typ scouter). Men det går ju om man trycker lite på gasen- 20 mil på 1 h och 45 min. Prata med försäljaren och skriva papper på en kvart och så har man 2 h på sig hem... Vägen dit gick kanonbra, höll tidsplanen. Försäljaren drog över tiden med 5 minuter men sedan kom allt som inte fick hända; bilköer (jo stockholm vid fem är ingen hit), trafikljus som inte stämde in i varandra, och till sist mobiltelefonen som ringde så att jag missade avtagsvägen mot Göteborg... In i Södertälje och försöka hitta tillbaka. Visst, jag hade GPS:en på och det var väl tur det, annars hade jag aldrig hittat hem. Hemma halv åtta... Nej barnen fick inte vänta- barnvakten fixade hämtningen med. (En riktig ängel hon är- ställer upp i alla väder) Ja, det var eftermiddagens strapatser... Annars har jag haft besök från nio på morgonen då kära svägerskan med hennes lilla minsting kom för en kopp födelsedagskaffe- jo man blev ju 30 + 1 idag. Efter en stund kom en vän till och av henne fick jag en helmysig grej- en liten dammsugare som man tog upp smulor med. Ser ut lite som en figur från StarWars-filmerna... Mellangrabben tyckte den "rockade fett" så han har hjälp mig att dammsuga lite varstans. Tänk vad rent och snyggt jag kommer att ha nu. Och sedan kom mamma min på en kort visit- med blommor och lite småpresenter. Trodde inte att någon skulle komma idag- (jo vännen nedom backen visste jag) utan att alla skulle komma till helgen. Visst kommer de då med men ändå kom de idag. Och alla grattis-sms... Tack alla, det värmer... även om man är 31 år gammal...

att börja blogga jag med... Det verkar vara en inne-grej. Inte för att jag är en sådan inne-människa men man kan väl alltid prova. Det är ju i alla fall himla roligt att läsa andras. Lovade svägerskan att jag skulle skriva en rad idag (det var hon som hjälpte mig att komma igång- tack för det!) så här kommer raderna... Ska försöka få blogg-sidan roligare i morgon, just nu försöker vi se den gamla rullen Dödligt vapen 4. Mannen ska bjuda på kvällskaffe visst. Lill-grabben har vaknat till liv, genomförkyld, och har 180 km/h-fart upp och ner i soffan... De andra grabbarna sover så gott. Ja detta får bli de första raderna. Skriver mer om mig och familj när man är mer alert. Kram på er alla.