Nu börjar det hända något...

tror jag... Med huset alltså. Nu har byggnadstjofräsen bestämt sig för att vi får bygga på det ursprungliga stället som vi lagt in om. Det har bara kostat oss två månader i tid. Så nu ger vi järnet igen. Men jag surfade runt lite igår igen och hittar man inte då fler mycket intressanta hus. Har nu skickat intresseanmälan till ett annat företag och de svarade jättesnabbt. Kanske ska vi träffas på fredag och diskutera lite. Hoppas hoppas på att det är bra, kvalité till ett vettigt pris. Fortsättning följer...
I tisdags var jag ju som sagt till vårdcentralen och diskuterade en massa provresultat. Bra var blodtryck, njurvärden och blodvärdet i sig. Men inte sockervärdena och sedan upptäcktes B12-brist; en sorts vitaminbrist som har betydelse för blodbildningen. Symtom; bla trötthet. Hm sover ju ca 5 timmar i genomsnitt per natt. Kan väl inte påstå att jag märkt något av trötthet. Myrkrypningar och kramper i händer och fötter var ett annat symtom. Där hade jag 1 poäng. Kramper i benen har jag ganska ofta. Och det gör ju sååååå himla ont, speciellt om det drar sig upp på insidan av låren. Har ni haft det? man blir ju tjutfärdig.... Så kan den lilla lila tabletten som man nu ska inta varje morgon bota det så är jag himla tacksam.
Den äldste grabben har nu bestämt sig för att spela amerikansk fotboll. Träning i Örebro två gånger i veckan... Visst är det bra att han aktiverar sig men att skjutsa två kvällar i veckan tilltalar mig inte riktigt. Vi har tittat lite på bussförbindelser och han måste nog acceptera det. Även om det inte är roligt att släpa med sig all utrustning till skolan. Kanske man kan lösa det problemet att det kan ligga i min bil och han hämtar det när han slutar skolan. Ja vi får fundera ut bra lösningar. Idag skjutsade jag honom efter jobbet. Först så klippte han sig efter skolans slut. Han blev inte nöjd själv, jag tyckte att han kunde ha tagit lite mer.. Men men nu är han lite klippt i alla fall. Men vi drog till Hampe för att hämta upp lillbröderna innan vi satte fart mot Örebro. Men vi var i god tid så vi bestämde oss för att äta lite innan eftersom alla var hungriga. Men visst... Mintingen hade varit så lugn på dagis att de trodde nästan att han var sjuk. Men det tog han igen nu ikväll må jag säga. Kastade potatis på golvet, hälde ut dricka, gapade och skrek i högan sky ( inte grät utan bara tjoade). Mellangrabben skulle springa omkring. Vi kom till slut till planen där vi släpte av tonåringen. Vi andra åkte iväg för att tanka bilen. Då fick bröderna spatt i bilen och formligen slog varandra med alla tillhyggen de kunde hitta. Mitt upp i allt så ringer fotbollskillen och säger att han glömde fotbollsskorna i bilen. Bara att vända tillbaka. Då var mitt humör och tålamod lika med noll. Men vad göra? Vid återkomsten till planen hittar man då inte den skolöse utan ut med bröderna bråk ur bilen för att möta upp. Då passar man på att springa iväg åt två olika håll naturligtvis. Efter ett bra tag lyckas jag få in barnen i bilen, fick muta med att stanna vid en lekpark. Det blev utanför en MacDonalds... Där lekte de ihop som världens änglar och jag satt där som en hösäck och bara pustade. Bjöd dom sedan på glass vilket uppskattades. Och sedan gjorde jag något dumt; de fick varsin balong på en sådandär pinne... och när man äntligen fick in dom i bilen för andra gången så var ju dessa ballonger ett mycket utmärkt vapen att slå varandra med. Gick väl ganska bra så länge ballongerna satt på pinnen, värre blev det ju när de "flög" av. Då gjorde det ju genast ondare. Ibland vill man bara dra något över sig och bara skrika av frustration. Så jag ser inte fram emot dessa resor i framtiden om jag säger så.
På fredagen var jag på Vårdtåget- en kompetensutvecklande arrangemang som Vårdförbundet ordnade. Intressanta seminarier om palliativ vård deltog jag i. Mycket givande och träffade många kollegor, gamla som nya. Roligt var den politiska debatt som ordnades efter kursens slut. Huvudtemat var hur vi sjuksköterskor kan leverera god och säker vård när det dras ner på sjukskötersketjänster samtidigt som mer jobb ska utföras. Till en lön som är flera tusenlappar under än andra yrkeskategorier som har lika lång akademisk utbildning... Det blev ganska livliga diskussioner och mest hur politikerna höll med i våra åsikter och påståenden men det kom aldrig fram med några bra åtgärder. Så typiskt politiker... de bestämmer över pengar som tillhör vården, men egentligen har de inte en aning om vad och hur de fördelar pengarna.
Helgen innebar en gudomlig lördag väderleksmässigt. Tidigare i veckan har det ju åskat och regnat massor. Vägar har förstörts, vattenverket pajjade visst i Örebro. Här resulterade det iu att mellangrabbens fotbollsträning blev på en blöt plan. Men man får se det positiva; det var inte poolvarning i alla fall som förra gången. Sedan tog vi itu med trädgården; gräsmattan klipptes, rabatter och dammen blev rensade. Men har en del kvar. Det var verkligen varmt och man var klibbig dagen igenom. Minstingen hamnade bara en gång i dammen, kom springandes och fick inte stopp på farten utan plumps... Hoppas han lärde sig något men jag har inte så stora förhoppningar på det. Vi i familjen premiärgrillade på kvällen och precis när vi skulle äta kommer makens syster med sina två hundar. Hon hade gått från sitt hem och det är inte hundra meter precis. Kvällen slutade med 4 urdruckna vinflaskor och lite cider. Makens bror var så snäll att skjutsa hem henne och hundarna framåt kvällen. Tack för en mycket trevlig kväll S!
Söndagen innebar ett besök hos mina föräldrar där jag kunde klå mamma i kortspelet plump. Kändes helt ok. Pappa verkade lite trött dock. När vi var hemma på em kom svägerskan med barn för ett nytt parti plump där jag tog hem en seger i alla fall. Lyckad dag på spelfronten i alla fall. Vädret hade nu slagit om till blåst och ganska kallt faktiskt.
Ja nu ska man nog stänga ner denna lilla apparat- ny arbetsdag imorgon. Grattis Tjeckien till VM-guldet i hockey, och grattis Sverige till bronset. Bra spelat! Kramis bananis. (Orkar inte läsa igenom och rätta stavfel...)

Veckorapport....

det börjar bli en vana det här; att skriva en gång i veckan. Men man märker att många inte bloggar lika ofta längre. Men visst finns det undantag som skriver flitigt och det är roligt att läsa. Spännande med alla foton...
Försöker resumera min vecka fast ögonlocken är otroligt tunga just nu.
Tisdag vanlig jobbdag. Mellangrabbens sista "unga kamrater"-träff på kvällen, så nu är det lugnt på den fronten med. På onsdagen så skulle dagisbarnen till svärisarna för att se på ko-utsläppet. Det hade gått bra, jag trodde att det skulle bli ramaskri på O när de skulle åka hem men han hade lugnt följt med tillbaka. de hade med sig sina ryggsäckar med fika, det ser ju så gulligt ut. På kvällen så hade jag sett en lapp på fritids att det var någon vilda western/indian-tillställning i bygdegården mitt emot vårt hus. Tänkte att det skulle kunna vara kul för pojkarna. Hm, det var visst en barnteater som handlade om att ett gäng indianer (indianernas utklädsel var knappt en påskfjäder på huvudet) som tog jordgubbssaft på en saloon och vad skulle man hitta på för att förhindra detta? Den äldste grabben genomled det hela, väntade på korv med bröd som utlovades. Mellangrabben sa uttryckligen att det var det tråkigaste han vart med om och minstingen? Jo, han höll låda och undrade vart indianerna var... Vi satt precis vid videokameran som skulle spela in det hela och jag tror inte att man fick med replikerna utan O:s pladdrande. Ja, som sagt en liten miss.
Torsdag och fredag var vi lediga allihopa! Men natten till torsdag börjar mannen må illa och resultatet kan ni ju tänka er själva. Men det varade bara fram till förmiddagen sedan hankade han sig upp. Vi drog till Merieberg för att vi skulle inhandla benskydd och strumpor till fotbollsgrabben samt present. Alltså en familjedag på shoppingcentret. Men det slutar ju som vanligt när vi ska göra något. Suck, pust, stånk bland det manliga könet på allt, alla vill ha det och det och det; tror att man har hur mycket pengar som helst och kan köpa vad som helst. När man ska äta så beter man sig ytterst olämpligt, typ lägger sig på borden mm. Oh vad osams man kan bli... Skit och pannkaka kan man säga. Man säger "aldrig mer" men om ett tag gör man samma sak igen- man tror ju att det kan fungera någon gång...
Fredagen så gav jag gärnet i mellangrabbens rum. Rensade och gick igenom alla backar, lådor mm. Tur att han inte var med så att han såg vad som hamnade i soporna. Tänk att ett litet rum kan ta så lång tid. På eftermiddagen kom en jobbarkompis med familj och tog en fika. Jättetrevligt var det!
Dagen fortsatte med att vi tog en promenad till svägerskan med familj och där blev vi bjudna på hemmagjord pizza. Och vilken/vilka pizza/pizzor! Tycker vanligtvis inte om tonfisk-pizza som man köper ute, men deras var så himelskt goda! Och lite kortspel blev det med. Plump... Och denna gång skulle vi ju bara klå denna familj. Jovisst, mannen lyckades första omgången men jag kan då inte. Hur svårt kan det vara? Inte för att man missunnar de en seger men man kan väl dela med sig lite?
Lördagen så drog mannen på ett sådantdär hästpass i arbetet igen. Ner till Göteborg för att bränna av 24 timmar, exklusive restid. Jag följde med mellangrabben till fotbollsträningen där fotbollsplanen var som en pool. Snacka om att barnen blev blöta! Men det såg ut som om de hade roligt ändå. Själv tyckte jag att det var mindre roligt att sitta med dyblöta skor. Denna helg var min jobbhelg också. M och J med dotter E kom och skulle umgås med våra barn. Eftersom jag jobbade lördag kväll och söndag dag så sov de över. På lärdagen då det var så himla fint väder så hade de varit ute hela dagen och grillat på kvällen. Önskade att jag hade fått varit med. Efter en turbulent start på jobbet så lugnade det ner sig framåt kvällen. Söndagen var det jämt skägg... Mannen kom hem på kvällen, trött som ett lik. Konstigt?
Idag måndag så fortsätter vi jobba. Har nu en distriktsköterskestudent med mig. Känns lite konstigt att ha en distriktsköterska som går bredvid- jag är ju bara sjuksköterska. Men vi kom mycket bra överens direkt och det kommer att vara mycket roligt att ha henne. Jag gav en mycket hektisk dag till henne- vi fick göra mycket akut förutom det planerade. Tror att hon inte hade förväntat sig detta inom det kommunala arbetet. Ser fram emot morgondagen med henne!
Äldste grabben har nu bestämt sig för att börja i Örebrolaget i amerikansk fotboll. Ska träna två gånger i veckan. Hur han ska ta sig in och hem håller vi på att kolla upp. Buss finns men det tar ju så mycket tid. Inte hemma förrän halv tio på kvällarna. Och äta? Det lilla matvraket måste ju ha mat... Och släpa dessa skydd till skolan... Jag kanske måste skjutsa? Vad ska jag och de andra grabbarna göra under tiden? Hm. det löser sig nog.
Imorgon innebär det ett besök till diabetessköterskan för min del. Usch- tycker att jag mår ok men proverna säger något helt annat... Trist. Nej nu mot duschen sedan bingen där alla andra befinner sig. Kram och banan!

Jo det blev lugnare...

veckan som gick- som gick i ett naffs! Fattar inte vart tiden tar vägen. Räknade ut igår att man bara har sex arbetsveckor kvar till semester. Sedan ska man vara hemma i sex veckor- I like... Första gången i mitt liv har jag tagit ut två veckors föräldrapenning i samband med semester. I och för sig har jag väl aldrig tagit ut längre period för övrigt heller. Men det känns välbehövligt just nu. Inte för att jobbet är så väldigt ansträngande utan det känns bara helt enkelt rätt... Men dom sex veckorna kommer väl gå ännu snabbare kan jag tänka mig.
I måndags blev det ju som jag hade förutspått; äldste grabben tog sig inte upp ur sängen efter matcherna i amerikansk fotboll. Ont här här här och där... Ja, precis som jag befarade. Min måndagsstart var heller inte den bästa. På söndagskvällen så ställde jag väckarklockan på kvart över sex, inte kvart i som jag ska. På morgonen så vaknade jag av signalen, stängde av och drog mig tio minuter som vanligt. Gick upp och reflekterade inte av huvud taget att klockan var fem i halv sju istället för fem i sex. Gjorde iordning mig, fixade tvätten och hörde sedan hur barnen kom ner. Herregud vilken bra morgon tänkte jag. Inte behöva gå upp och väcka dom utan allt flöt ju på... Tills jag upptäckte klockan; tio i sju... O ska ju vara på dagis för tio minuter sedan. Då blev det fart på tant! På med barnens kläder, in med lite O`boy i micron (ja, de är lite bortskämda med att få lite O`boy i bilen), gympakläder, skolväska... Var på jobbet kl kvart över sju, men det var inte något pedagogiskt, mammagullande och kramande vid lämning på dagis/fritids. Usch vilken morgon... Men dagen för övrigt var ganska ok, annars brukar olyckorna avlösa efter varandra.
På kvällen var det näst sista gången på simskolan. F tog guldfisken eller pingvinen, ja någon liten guldsak var det i alla fall. Duktiga grabben. Vännen M kom och tog hand om minstingen eftersom CH inte var på hugget att se efter sin bror när han hade så ont i kroppen. Tack!!!!
Tisdagen helt lugn arbetsdag och vi gjorde inget speciellt avancerat på kvällen. Bara va... Onsdagen hade jag min märkliga arbetstur; börjar tolv och slutar fyra. Helt ok för min del men minstingen tycker inte alls om att bli lämnad kl elva på dagis. Bara klänger sig om halsen... Det är himla jobbigt. Arbetsdagen innebar bara ett möte på två timmar. Annars sorterade jag journaler, skötte administrativa saker. Behövs sådana dagar med. Torsdagen var ockå lugn. Förutom att jag upptäckte en enorm vattenblåsa på minstingens ena häl. Hade fått för små stövlar på sig på dagis. Så på fredagen var det foppatofflor med dubbla strumpor som gällde. Själv fick jag jobba över till framåt sex, som tur var kunda maken hämta på dagis. Övertiden var självförvållad dock! En gammal jobbarkompis kom på besök och man snackade en timme eller två...
Helgen började med att maken åkte på morgonen till Göteborg för att arbeta ett 24-timmarspass. Tjohej, då var man ensam igen. Roligt värre. Men det är ju bara att gilla läget. Kvart i nio sitter vi med frukosten och då utbrister mellangrabben- jag ska spela fotboll idag. De hade fått en inbjudan tidigare men då var han så velig till att börja så jag la ner det hela. Men nu skulle han visst börja. Och starten var om 45 minuter (1 timme egentligen, såg fel på lappen) Men hejåhå vad det gick då- ut i förrådet för att jaga benskydd och fotbollsskor (vilket inte hittades, fotbollsskorna var dock hos svägerskan), upp för att hitta lite kläder som skulle duga, på med kläder eftersom det var svinkallt. Ner till Odensbacken, trodde jag var sen men eftersom jag hade sett fel på lappen så kom jag i tid. Grabben tyckte det var så kul, så nu måste jag införskaffa benskydd och lite fotbollsstrumpor. Så nu är lördagsförmiddagarna uppbokade. När träningen var över hade vi besök. Kusinerna K och E hade redan kommit. De skulle komma vid tolv men det blev visst lite tidigare. Och jag som hade lämnat hemmet i en enda röra eftersom det blev lite bråttom till fotbollen... Skäms skäms. Men vi hade det trevligt ändå. Eftermiddagen segade sig fram och vi hade skitträkigt. Vi bjöd över oss till mamma och pappa som förbarmade sig över oss. Jag kom på den dumma iden att vi skulle köra kortspelet plump. Mamma hade spelat det för många många år sedan så jag tänkte att det här blir en liten lätt match. Men vet ni vad- hon gav mig och Ch storstryk!
Veckans sista dag söndag åkte jag och barnen samt L och tittade på ett hus som var till salu. På bilderna var det jättefint. Visst skulle man behöva göra lite invändigt men ändå. Men bilderna var verkligen förskönade. Det var absolut inget att ha. Annars bestod dagen av besök av L och vi hann med tre yatzyomgångar och jag torskade alla tre. Brrr. Lite pizza på kvällen... Mannen kom hem på eftermiddagen- såg mer död ut än levande. Fattar inte hur man kan jobba 24 timmar och sedan åka hem alla dessa mil (dessutom fick han vända efter att ha åkt en timme hemmåt för att han hade glömt skriva på ett papper) och sedan vara aå himla envis att inte lägga sig. Nejdå- han ska vara uppe till kvällen ändå...  Envisa karlar...
Idag måndag var jag på en halvdagsutbildning i Örebro som handlade om kvalitetsinspektion och lite om kultur. Det gav många tankar och idéer. På eftermiddagen jobbade jag som vanligt. Ikväll var det sista gången på simskolan. Vi har nått målet med mellangrabben så jag tänker nog inte anmäla till nästa termin. Och vilket avslut då! Tar emd mig skolväskan istället för badväskan. Märkte inte det förrän vi var i Vingåker. F tyckte att det var enormt pinsamt. Men de hade ju så att man kunde få hyra men vi fick låna.. Snällt av dom. Nej nu ska jag dra den äldste grabben till hans säng, och jag till min. Känner som om jag kanske skulle kunna somna tidigt ikväll. Kram

Hoppas att det nu lugnar ner sig...

Denna vecka har varit enorm... Fullt upp till tusen men nu hoppas jag att det kommer lugna sig lite denna vecka som kommer. Men vad har hänt då? Ja tänker jag efter så är det väl inget större men allt det mindre tar ju tid det med. Förra helgen var kanske lugn, kommer inte ihåg faktiskt förutom att vi fick fint besök av SM-guldmedaljören i armbrytning; min kusin E! (kom med sin mor och far). Han bjöd oss på en stor segertårta och guldmedaljen visade han upp. Man är ju lite stolt, undra vad hans mor och far är då?
På söndagen var jag till storasyster som hade ljusparty. Hade sedan tidigare vunnit ett presentkort på några hundralappar som jag satte sprätt på. Tog några nya lotter och se på tusan- jag vann denna gång med och nu på ännu mer pengar! Det lönar sig att åka till hennes partyn. Tänk om man hade lite tur i lotto också? Nej där blir det småvinster på selma-basis...
Den nya veckan fortsatte vi fackligt förtroendevalda att utbilda oss och man lär sig mycket intressant, även om det nu har varit mycket lagar och paragrafer. Utbildningen varade till onsdag men nu är den som sagt slut. Hoppas på en återträff, för vi kom att bli en bra grupp. Kvällarna var fullt uppbokade med simskola, UK (typ scouter) och på onsdagskvällen så var det en liten avtackningsfest för två av mina arbetskamrater som gått/går i pension. Vi åt svärmors mat vilket var som vanligt i högklass. Det var lite lotteri och man kammade hem två vinster... Hoppas de får bra tid som pensionärer!
Torsdagen var en ledig dag... På förmiddagen gav man järnet på hemmafronten, inte en dag för tidigt. Sedan fick vi ett mycket uppskattat besök av makens kusin, en kär vän som man umgicks ganska flitigt med under tonårstiden. Men tyvärr så har träffarna glesats ut... Men nu träffades vi och våra busingar tror jag hade kul. Mellangrabben har redan undrat om vi inte kan hälsa på dom snart igen. Hoppas det.


Oskar drar runt tre av fyra syskon Wiklund


Den blivande tvååringen i vår studsmatta. Hur sööööt som helst!

På kvällen var det föräldramöte för den äldste. Men jag bara orkade inte... Ville bara vara hemma denna kväll så jag blev en dålig mor och bara struntade i det.
Fredagen bytte jag tur med min kollega så jag arbetade ett kvällspass istället för dag. Passade oss lite bättre eftersom nu skulle vi komma lite i ordning med våra bilar. Min käre Chrysler var klar då man har bytt ett stag eller vad det nu var. Vår nyinköpta Saab var också (äntligen) klar då man bytt topplockspackning och några belägg, och vi fick äntligen lämna tillbaka den där lånebilen av slaget BMW... Aldrig BMW säger jag bara. En av firmabilarna hade också fått sig en service och lite uppsnoffsning.. Så nu hoppas jag att mannens företagsbil kommer att få sin nya växellåda inom kort så vi slipper alla dessa turer till verkstaden- vi försörjer nog den själva känns det som. Fredag var ju valborgsmässoafton men vädret var ju som sagt inte det bästa så det blev ingen brasa- jag jobbade som sagt och mannen hade köpt två filmer som han och de två minsta satt och myste framför. Den äldste var ute med kompisar och roade sig...
Igår var vi hos mina föräldrar en stund på förmiddagen. Min far har nu äntligen fått en ramp utanför huset så nu kan han med lätthet komma ut från husets väggar. Det blev så bra! Jag tror att det kommer att innebära en mycket bättre livskvalitet för honom. Han har även ordnat färdtjänst så slipper han det besvärliga att ta sig i och ur en bil. Nu väntar han på sin permobil som han har blivit lovad... Han har fått prova en för att känna på och han åkte då ut till postlådan som står kanske 50 meter från huset- det var år och dagar sedan som han besökte den!
Lördagskvällen bjöd mannen upp hans bror med familj för att försöka klå dem i Plump igen. Men det gick inte denna gång heller för honom. Jag kammade hem andraplatsen båda gångerna, men ska det vara så svårt att besegra dom? Tredje gången gillt säger vi!


Vi bjöd dom på tacos, det är ju för himla gott!


Kusin Elina...

Idag har jag varit med den äldste grabben till Örebro för att se honom spela match i amerikansk fotboll. Det är faktiskt ett ganska obegripligt spel, man ska knuffas hit och dit, sno åt sig en boll, springa fort som bara den mm. Det gick bra i början för dom men sedan gick det inget vidare. Men jag tyckte att det var ganska otäckt, det var många otäcka vurpor och slag. Jag tror att alla grabbar var mörbultade med uppskapade knän och armbågar. Ch tog med sig vår sjukvårdslåda utifall att... man är inte bara mamma utan sjuksköterska också. Men vad hjälper plåster och bandage för en benbrott? Men ingen bröt sig som tur var.


På väg mot match!


Time-out talk...


Uppställning...


Ch; nr 58- till attack!

Nu ikväll har vi planerat en liten DVD, men de minsta barnen är ännu inte lagda och mannen vill att jag ska klippa honom. Det sistnämda tar dock inte så lång tid... Kram på er alla...


En liten go bild...


Älskar tatueringar...

RSS 2.0