Garmenfjallans

Jaha då var julen över... Och det blev ju ingen jul som vi hade hoppats på. Uppesittarkvällen låg vi alla i soffan och sov, alla mådde jättedåligt, febriga, huvudvärk och genomförkylda. Julaftonsmorgonen var så fin, snöflingor prydde marken. Minns inte när vi hade en vit jul sist. Vi har som tradition att åka till min momor på förmiddagsfika, det fick vi hoppa över. Varken jag eller mannen vågade köra p g a yrsel. På eftermiddagen skulle mama och pappa och alla mina syskon komma, vi skulle ha knytis-julbord och julklappsutdelning... Blev inget det heller. Vi försökte ha lite mysigt för oss själva, fixade lite jul-lunch men vi satt mest och tittade på maten. Vi öppnade julklappar precis innan Kalle. Då sken barnen upp en liten stund i alla fall. Mellangrabben blev nog mest glad över ett StarWars-lego-rymdskepp som storebrorsan hade köpt åt honom. Han sa " jag är så glad att jag nästan börjar gråta"..och så hade han tårar i ögonen. Själv fick jag bl a ett par "yatzy-örhängen" från barnen, de var så gulliga! Julaftonskvällen tillbringades i soffan.
Juldagen var mannen och största grabben bättre. Då skulle vi samlas hos svärmor som hade gjort julbord. Jag och minstingen hade fortfarande feber och mådde allt annat än bra så vi fick stanna hemma. Vi sov hela tiden som de andra var borta. Värst var väl att mellangrabben hade bara suttit i en fotölj och sovit.. Ville ju med till sin farmor och öppna julklappar. När de kom hem vid fyra så la han sig i soffan och sov till halv tio dagen därpå... Hem kom även nästan hela svärmors julbord. Det var inte mycket som gick åt, alla var lite småförkylda och mosiga. Så det var bara att slå av värmen i tvättstugan som fick fungera som kylrum. På kvällen tyckte jag mig känna att det vände lite, febern avtog och jag orkade vara uppe i fyra timmar i sträck..
Annandagen.. Vaknade feberfri, huvudvärken hade äntligen släppt. Så nu skulle vi slå till med julfirande med mina släktingar. Vi alla hjälptes åt att få till huset i någorlunda skick på fm. Tänk vad det kan gro igen fast ingen gör något? Klockan ett kom syster min med familj och vi började plocka fram all mat. Mamma och co kom lite senare men när de väl kom så kunde vi sätta oss ner och äta. Och vad mat vi hade... Dels det alla hade med sig, dels svärmors mat. Och var man hungrig? Nej, inget smakade. Kändes så surt. Efter att ha tagit reda på all disk så kunde vi ha den efterlängtade julklappsutdelningen (barnen tyckte att de hade fått vänta såååå länge). Precis då dök min faster med familj upp så nu var det verkligen fullt hus. 17 pers i vårt vardagsrum, men visst fick vi plats. Och vad julklappar... Efter det så bjöd vi på lite skinksmörgås, ost och kex och till efterrätt ris a la malta. Och vips så var klockan åtta på kvällen. Då började de dra sig hemåt och jag bokstavligen stupade i soffan. Mellangrabben hade verkligen kämpat att leka med hans kusin men han var verkligen trött och hostade och hostade. Så mannen fick sova i soffan med honom och jag tog hand om minstingen på övervåningen. Så de inte väcktes av varandra när de hostade.
Idag kan jag tycka att mellangrabben är lite bättre. Eller inte. Tog med honom och äldsta grabben tll apoteket/affären men han sa att han skulle svimma snart så han fick sätta sig i bilen igen. Ja så har vår jul sett ut. Alvedon, Ipren, Coxillana, snorpapper och soffa. Ska nu äta lite och sedan ska jag faktiskt jobba- min första helg. Hoppas verkligen att det blir lugnt. God fortsättning allesammans!

kan man sammanfatta denna dag som. Min tur att gå upp med barnen och vi startade kvart i sju. Förmiddagen var utan en massa måsten utan vi bara röjde runt och hade oss. Minstingen skulle sova fm och som vanligt skulle han ligga på min arm. Det var ju riktigt gosigt det där och zzzzzzzzzzzzz så sov vi båda två. Med ett ryck vaknade jag tjugo i elva; panik! Svägerskan skulle komma ca halv elva med lillprinsessan som jag lovat passa medan de skulle handla julmat mm. Hann precis ner, med håret åt alla håll, osminkad- ja det kan verkligen inte ha vart en vacker syn precis. I och för sig var mannen vaken (det värsta var att han hade skvallrat via sms att jag sov...) Denna gång gick det otroligt bra att passa den lilla (skrek ju hysteriskt förra gången). Go och glad var hon.
När föräldrarna kom så bjöd vi på en kopp kaffe, sedan drog karlarna på en sväng runt i byn. Det är inte ovanligt att bond-pojkar gör så- de måste checka läget liksom- se vad allt och alla gör. Under tiden bad svägerskan mig att klippa hennes dotter; klippa hennes fina hår. Vi kanske tog 3 cm, som tur var blev det nog rättså bra. Och eftersom vi höll på så hamnade lillgrabben under saxen han med. Han behövde det verkligen. Han har en tendens att få typ svintohår vid bakhuvudet och det är störtomöjligt att få ut det. Men nu är det nästintill borta. Han var faktiskt duktig- har bara luggen/övre delen av skallen kvar... För försöka ta det imorgon.


"långt" hår...                           lockarna borta...        halvsnaggad och fullt ös

När besöket hade åkt så gav jag mig på julklapparna. Papper, sax, tejp och etiketter åkte fram. Hela eftermiddagen och kvällen gick åt till detta. Fick hjälp av mellangrabben som klistrade etiketter. Minstingen hämtade flertalet färdiginslagna paket och sprang iväg och slet sönder pappret- ny inslagning fick det bli. Han tyckte det var skitkul- inte jag dock. Gav upp vid halv nio då mitt hjärta blödde för minstingen. Pappan i huset tyckte minsann att det var dax att lära sig att somna i  sin egen säng (minstingen alltså) och envisades med att lägga ner honom igen, igen och igen. Vilket lillgrabben inte höll med om. Gallskrek och grejer från sängen flög överallt. T o m den störste grabben kom ner och beklagade sig att det var hjärtskärande. Fjantmamman i huset tog upp honom och vi lade oss i dubbelsängen. Han blev så glad, kramades och skrattade. Pappas åsikt och ord diskuteras inte här... Mellangrabben kom också och lade sig och vips- så sov de båda två. Så söta! Då kom en liten idé; kanske ska vi göra ett sov-rum resp ett lek-rum istället för att de har varsitt rum? Mellangrabben vill helst inte sova ensam utan sover hos oss jämt. Minstingen kollar ofta om brorsan ligger brevid.. Varför inte? Måste grunna vidare på den idén...
Kvällen avslutades med att vi tittade på Hancook med Will Smith. Lite smårolig faktiskt. Får betyget 6½ av tio. I morgon ska granen in från boden. Vill inte tänka på hur det ska gå med tanke på 1-åringen. Krok i taket så vi kan binda fast den i toppen så kanske den kan få stå upp i alla fall. Men hur julgranskulorna ska få sitta kvar har jag inte löst än. Förslag?

men det går trögt. Har fortfarande massor av tomtar kvar att ställa fram och gardiner att sätta upp. Var nere till svägerskan igår (kalas för den ende mannen i huset som blev 34) och det var så fint överallt. Hon har i sin blogg skrivit att en tromb har besökt ett rum. Här har tromben slagit till i alla 8 rum och hallar! Pust.
Ja, vi kalasade som sagt igår för mannens bror. Det bjöds på varm hönökaka med olika fyllningar, otroligt gott. Men efter att ha gått upp kvart i fem fyra dagar i rad så var ögonlocken mer än tunga. Stupade med minstingen kl nio- och sov till sju. Det var otroligt skönt att sova tio timmar i sträck. Har idag haft besök, varit på BVC och vägt minstingen som nu har sin vikt inne och sedan varit hos min faster i Eskilstuna och levererat jultidningar. Alltid lika trevligt att åka dit. Synd att de bor så långt bort. Minstingen for runt som vanligt, ville absolut upp i deras trappa... Vi turades om allihopa att hämta ner den lille vildbattingen.
Sitter nu och ser på Prison på vår nya TV- vår julklapp som inhandlades igår. Det var ett ruggigt bra pris så vi slog till. Pojkarna blev överförtjusta. Speciellt stora grabben som ska få den "gamla" 37-tumstv:n till sitt rum. Men just nu står den mitt på hallgolvet och väntar på att bäras upp till övervåningen. Men den är tung som en .... och mannen måste få hjälp av sin bror (vi klenisar orkar inte) och han kommer imorgon kväll. Tack för det!