Garmenfjallans

Jaha då var julen över... Och det blev ju ingen jul som vi hade hoppats på. Uppesittarkvällen låg vi alla i soffan och sov, alla mådde jättedåligt, febriga, huvudvärk och genomförkylda. Julaftonsmorgonen var så fin, snöflingor prydde marken. Minns inte när vi hade en vit jul sist. Vi har som tradition att åka till min momor på förmiddagsfika, det fick vi hoppa över. Varken jag eller mannen vågade köra p g a yrsel. På eftermiddagen skulle mama och pappa och alla mina syskon komma, vi skulle ha knytis-julbord och julklappsutdelning... Blev inget det heller. Vi försökte ha lite mysigt för oss själva, fixade lite jul-lunch men vi satt mest och tittade på maten. Vi öppnade julklappar precis innan Kalle. Då sken barnen upp en liten stund i alla fall. Mellangrabben blev nog mest glad över ett StarWars-lego-rymdskepp som storebrorsan hade köpt åt honom. Han sa " jag är så glad att jag nästan börjar gråta"..och så hade han tårar i ögonen. Själv fick jag bl a ett par "yatzy-örhängen" från barnen, de var så gulliga! Julaftonskvällen tillbringades i soffan.
Juldagen var mannen och största grabben bättre. Då skulle vi samlas hos svärmor som hade gjort julbord. Jag och minstingen hade fortfarande feber och mådde allt annat än bra så vi fick stanna hemma. Vi sov hela tiden som de andra var borta. Värst var väl att mellangrabben hade bara suttit i en fotölj och sovit.. Ville ju med till sin farmor och öppna julklappar. När de kom hem vid fyra så la han sig i soffan och sov till halv tio dagen därpå... Hem kom även nästan hela svärmors julbord. Det var inte mycket som gick åt, alla var lite småförkylda och mosiga. Så det var bara att slå av värmen i tvättstugan som fick fungera som kylrum. På kvällen tyckte jag mig känna att det vände lite, febern avtog och jag orkade vara uppe i fyra timmar i sträck..
Annandagen.. Vaknade feberfri, huvudvärken hade äntligen släppt. Så nu skulle vi slå till med julfirande med mina släktingar. Vi alla hjälptes åt att få till huset i någorlunda skick på fm. Tänk vad det kan gro igen fast ingen gör något? Klockan ett kom syster min med familj och vi började plocka fram all mat. Mamma och co kom lite senare men när de väl kom så kunde vi sätta oss ner och äta. Och vad mat vi hade... Dels det alla hade med sig, dels svärmors mat. Och var man hungrig? Nej, inget smakade. Kändes så surt. Efter att ha tagit reda på all disk så kunde vi ha den efterlängtade julklappsutdelningen (barnen tyckte att de hade fått vänta såååå länge). Precis då dök min faster med familj upp så nu var det verkligen fullt hus. 17 pers i vårt vardagsrum, men visst fick vi plats. Och vad julklappar... Efter det så bjöd vi på lite skinksmörgås, ost och kex och till efterrätt ris a la malta. Och vips så var klockan åtta på kvällen. Då började de dra sig hemåt och jag bokstavligen stupade i soffan. Mellangrabben hade verkligen kämpat att leka med hans kusin men han var verkligen trött och hostade och hostade. Så mannen fick sova i soffan med honom och jag tog hand om minstingen på övervåningen. Så de inte väcktes av varandra när de hostade.
Idag kan jag tycka att mellangrabben är lite bättre. Eller inte. Tog med honom och äldsta grabben tll apoteket/affären men han sa att han skulle svimma snart så han fick sätta sig i bilen igen. Ja så har vår jul sett ut. Alvedon, Ipren, Coxillana, snorpapper och soffa. Ska nu äta lite och sedan ska jag faktiskt jobba- min första helg. Hoppas verkligen att det blir lugnt. God fortsättning allesammans!