Garmenfjallans

mot björkabackatjejen i maratonyatzy... Men det var ju hon som räknade ut resultatet denna gång... Nej någon dålig förlorare är jag inte- grattis!
Dagen har blåst förbi. Har försökt att få bort lite löv från gräsmattan men var tvungen att ge upp när man fick plocka upp samma löv minst tre gånger, de blåste ju iväg hela tiden. Hjälpte mannen istället att tömma hans gamla verkstad och in med en del i hans nya. Har nu insett att han kan verkligen samla på sig en massa skräp. En maskindel till en gammal traktor som är skrotad för länge sedan, miljoner 30 cm kablar som man kanske någon gång kan skarva ihop till en hel meter kabel, trasiga manicker som man trodde skulle ha tid att laga mm mm. Ska nog till soptippen på lördag.
På eftermiddagen kom då björkbackatjejen samt maken för att hämta sin bil som vi hade igår kväll.
Vi bjöd på te/kaffe samt en bit kardemummakaka som man snabbt slängde ihop. Sedan slängde vi fram yatzyt som sagt.
I går hade vi ju bjudit upp mannens bror med familj på fm-kaffe. Skulle baka något kaffebröd på morgonen. Men det var min tur att få sova lite längre så maken gick upp och han sa att han skulle fixa det. Jojo tänkte jag. Lyssnade efter elvispens ljud men inte hörde jag den surra. Så tjugo över åtta insåg jag att jag måste sätta igång. När jag kom ner så stog det en sockerkaka i ugnen... Han hade vispat för hand. Ok, den kommer ju inte bli så hög men det är ju alltid en sockerkaka. Men visst blev den god. Som vanligt när han gör något i köket...
Hann kratta lite löv på eftermiddagen innan det var dax att göra sig i ordning för kvällens äventyr. Vi skulle tillsammans med björkabacken spela disco-bowling och äta något gott efteråt. Det var jättetrevligt och roligt. Älskar att rulla den lilla kulan. Inte för att jag är på långa vägar duktig på det med det är så himla kul. Kör alltid så att tummen börjar blöda. Kom tvåa (av tre) för L är sjukskriven för smärtproblematik i armarna. Inte så roligt för henne att bara titta på... Vet inte om jag vågar skriva att mannen min kom sist. När vi spelat klart skulle vi äta. Kinamat hade vi bestämt men det var nog inte bara vi som hade bestämt det. Det var kö för att få ett bord. Vi sökte vidare och vi hamnade till sist på en liten mysig restaurant där vi fick mycket god mat och billigt var det dessutom. När man kom ut därifrån kände man sig som en gravid elefant. Väl hemma slängde jag mig på soffan och bara jäste. Tack för barnvakten kära S! Du är toppen! Står dig skyldig många barnvaktstimmar när du själv får kids...