Garmenfjallans

Trodde att jag skulle gå under av trötthet när klockan pinglade kvart i fem. Hade så svårt att somna igår. Minns att jag såg på klockan strax efter ett... Men upp kom vi och barnen var med på noterna. Det gick ju ganska lätt eftersom man kunde ju locka med den nya bilen som de skulle få åka. Men visst kom jag sent till jobbet. Att åka nästan 4 mil, halvspringa 10 minuter, byta om och fånga en  hiss och flyga upp sju våningar är toksvårt på 45 minuter.. Speciellt när det är mörkt nu när man ska köra. Men man har ju gulliga jobbarkompisar som säger att det gör inget, men man känner själv att man är till besvär. Man vet ju själv när man har jobbat natt att man vill snabbt hem och krypa ner för att sova. . . Jobbdagen var annars hetsig. Lunchen blev ett snabbt nedsättande i tio minuter kl halv två, sedan sprang man i stort sett hela tiden. Ville ju hem snabbt eftersom det var barnens första dag på dagis från 6-17. Men det hade gått så bra. Lillgrabben hade inte varit ledsen något, bara lekt och donat. Dagispersonalen hade fått honom att sova på madrass två gånger, hur enkelt som helst. Och här hemma ska han sova på armen...
Väl hemma börjar kaoset... Grabbarna jättehungriga och vill ha kyckling och ris- NU! och så är de trötta och smutsiga. Snabbhandlade innan dagishämtning så tre kassar mat skrek; vi vill in i kylskåpet! Katterna jamade efter mat. Största grabben har varit hemma från skolan p g a, vad jag tror muskelinflammation i hela nacken- han vill att jag ska hjälpa honom att lindra det på något sätt. I vilken ände börjar man? Jag sitter nu här så jag lyckades väl... De är mätta, nybadade och sover sött (ja inte den största...)
Ska nu efter detta inlägg förbereda en föreläsning jag ska ha på jobbet för våra undersköterskor i dokumentation. Har gjort en del tidigare, ska bara fixa slutklämmen... Men det skulle vara gott att krypa ner i sänglakanen och snusa lite på kudden. Må så gott.