Garmenfjallans

på att städa, städa och plocka och plocka. Känns som man inte gör något annat. Är på skitgrinigt humör... Blir så irriterad ibland på halvvuxna/vuxna människor inte kan tänka till lite för att hålla lite ordning i alla fall. Dessa skitiga strumpor i soffan, filtarna i soffan ligger alltid som ett rul, skorna mitt på hallgolvet fast man har skohyllan 20 cm bort, inte tänka tanken på att bära upp sin tvätt när man ändå ska upp till sitt rum, att inte gå ut med soporna fast det bara rinner över, att inte fatta tag om sopborsten när man ser att det ligger en halv måltid under minstingens stol? Och sist men inte minst- hur i hela friden kan man bara ställa in orena ugnsplåtar i skåpet? När man tar fram dem rinner de av fett och alla är kladdiga på alla dess sidor- och inte tala om skåpet i sig! GRRRRRR. Det skulle betyda så mycket att inte behöva be om en hjälpinsats... Jo jag är asgrinig. Känns som om jag vill spricka i atomer för tillfället. Tur att barnen sover. Men det var ju också ett företag. Minstingen var precis omöjlig. Kl kvart i sju gick han till välling-skåpet och sa natt-natt. Självklart gjorde vi oss redo för natten med alla procedurer. Men efter att vällingen var slut började han fungera som en duracellkanin i sin säng. Slängde ur alla sängkläder, skrek och pekade på att  han ville ha dom igen, la i dom och så var de ur sängen igen efter en minut. Hoppade så att det knakade, pillade upp den lille över blöjkanten och kissade. Byta i sängen, pyjamas... Tänkte ta upp honom flera gånger men gjorde jag det, protesterade han- i sängen skulle han vara. Tjugo i nio slog han igen de blå. Bara han inte vaknar på natten igen som han gjorde natten som var. Skulle minsann inte sova mellan halv fyra och fem. Det slutade med att jag försov mig till tjugo över sex. Har ingen susning om att jag stängde av alarmet på telefonen, men jag hade den i min hand. Men det gick bra ändå, kom bara fem minuter för sent till jobbet. Hade kommit i tid om mellangrabben inte gråter så när jag lämnar honom på dagis. Har så svårt att lämna honom... Blir ju grinfärdig själv. De hade gått till förskolan för att hälsa på idag, det som brukar vara så jobbigt för honom. Men enligt han själv så gick det bra idag. Vågar inte riktigt tro det utan att höra med dagispersonalen först. Gör det imorgon.
Och naturligtvis ringer det i telefonen hela tiden en sådan kväll. Och mest är det då försäljare av något slag. Och de inleder samtalet med "ringer jag olämpligt"? Nej vaddå? Hör de inte själva 1½ åringen som gråter för att han vill bäras på och hjälpa till att steka pannkaka? Hör de inte mellangrabben som har krig med vår vitlökspress och brödkavel och den största grabben som försöker ha en konversation med sin mor om hur skoldagen har varit. Stör absolut inte... Fixar det med. Inga problem. Försöker dock förklara att de kan höra av sig en annan gång men det verkar inte gå fram. Babblar på som bra den, och de får upprepa tusen gånger för att jag inte hör. (Måste ju tillägga att spisfläkten brummar också).
Igår var det en trevligare dag. Jag var ledig och vi började med den sedvanliga frukosten naturligtvis. Sedan gick vi ut- klockan var nog inte mer är kvart i nio. Gick inte in förrän halv tolv då det skulle lagas mat och sedan vila för minstingen. Då passade jag och mellangrabben på att baka bröd och muffins. Allt blev faktiskt bra. Min mor och bror kom på eftermiddagen för att passa mina små juveler medan jag skulle till vårdcentralen för diabetskoll. Gick skit det med men orkar inte gå in på det nu. Sedan utvecklingssamtal med den äldste grabben. Sköter sitt skolarbete, når målen... Men alla, och då menar jag alla, lärare hade kommenterat att det var alldeles för mycket prat från hans sida. Pratar hela tiden. Om han koncentrerar sig mer så skulle han verkligen få mycket bättre omdömen. Ja, vad ska man göra? Men jag måste erkänna att jag är nöjd så länge han vill gå till skolan och gör sina uppgifter som han ska. Perioden av skoltrötthet kommer nog. Tack mor och bror för barnvakten- ni ställer verkligen upp fast ni får åka mil.
På kvällen kom Björkbackatjejen och slog mig ytterliggare en gång i Yatzy. Har nu verkligen oflyt i allt känns det som. Nej nu är det väl dax att rycka upp sig! Lämna allt bakom och ta nya tag.. Tittar mig omkring, ser ännu mer vad som behöver göras- nej jag är grinig ett tag till. Ingen som ser eller hör. Jag hör bara kylskåpets irriterande gnäll- nej förresten det är nog frysen. Lovar ett gladare inlägg nästa gång.

man skrev. Tiden bara rinner iväg. Men vi tar väl allt från i torsdags. Jag jobbade lite administrativt på fm, gjorde ett kvällspass efter det. Kvällen innebar en himla massa besök. Dagen hade varit hektisk för de andra sköterskorna på dagen och det var mycket som var kvar. Det var bara att börja jobba från första minut, var tillbaka till kontoret kl tio i nio på kvällen och då ska allt dokumenteras. Överrapporteringen till nattsköterskan ska ske halv tio och då ska man vara klar. Det gick precis. Och precis innan jag skulle stänga ner allt och låsa så...då mina kära 27:an arbetskamrater... Jag fick sända in min första höftfraktur till er (eller om hon kom till 37:an, har inte följt meddix) En äldre tant som "bara skulle" kl kvart i tio på kvällen, snubblar på en matta och tjong medaljong så låg hon på golvet. Hade släpat sig till sin säng men kom inte upp. Som tur var hade hon larm. Omvårdnadspersonal kom dit och ringer efter mig för att göra en bedömning. Klockan var ju kvart i tio, hade ju en kvart kvar att jobba. Hon bodde ju nära mig så jag tänkte att jag tar min egen bil och gör en visit hos henne innan jag åker hem. Hm, var hemma halv tolv. Det var ju inte så "bara" att sända iväg tanten. För det första ville hon inte in till sjukhus, när hon låg stilla i sin säng hade hon inte ont. Men med lite övertalning så... När ambulansen kom så var ju kruxet att tanten befann sig på övervåningen- trappan upp var en smal och böjd en. Det gick absolut inte att få upp båren. Nej det var bara att droga ner kvinnan till halvt medvetslöshet för att sedan bära ner henne. Jag kan garantera att hon mådde bara bra, hon var i en helt annan värld.
Fredag: Jobbade en halv dag. Hade ansökt om lite kompledigt eftersom familjen skulle till huvudstaden för ett ärende så jag slutade till lunch. Hemma väntade mannen med barnen resfärdiga (ja så gott som i alla fall.)  Resan upp gick väl bra. Men när vi skulle hem blev det totalt stopp i trafiken. En bil brann visst. Vi var hemma vid nio på kvällen. Med ganska trötta ungar skulle jag vilja påstå. De sov alla till nio på lördagen- det vet jag inte när det har hänt (om det har av huvud taget). Och vilket vackert uppvaknande till denna strålande sol! Vilken underbar dag! Och vi gjorde absolut ingenting mer än att vara ute.


Fast man skulle verkligen ha behövt rensa rabatter, plantera lite, städa bilen mm. Men vi tog en promenad i alla fall till svägerskan. Mellangrabben försökte träna lite på att cykla. Resultatet blev två rejäla vurpor ner i diket. Och sedan var allt skit. Mannen drog till Linköping (tror jag) för att åter jobba natt och jag fick en kväll för mig själv-eller skulle. Gjorde en "favorit" i repris- somnade brevid mellangrabben vid niotiden. Vaknade vid midnatt och sedan var det ju kört att somna om. Vaken till halv fyra. Gick bra med tv-serier då med (TV4-fakta). Den äldste grabben fick visst problem med magen och sprang på toa stup i kvarten på efternatten...
Söndag, idag alltså, innebar röj i huset på fm tills svägerskan kom kl elva. Vi tog en paus i städandet och tog en eller två koppar kaffe utomhus. Vi hann också bjuda dem på middag; kyckling och ris. Min mor och bor kom också en stund. Själv drog jag till faster i Eskilstuna på eftermiddagen. Hon hade ett "internetshopping"party. Man kunde tjäna pengar på detta som privatperson genom att handla dessa produkter och att värva andra. Ska sätta mig in i detta och se lite innan man bestämmer sig. Det verkade vara så lät, för lätt..
Nu ikväll sitter vi och glor på Söndagsparty. Såg lite på förra och jag måste erkänna att det var lite småkul. Idag är det inte lika bra men sevärt. Avslutar med lite mer kort- på barnen naturligtvis. Må så gott allesammans!

Pilatesbollen kanske behöver pumpas lite..

Kom igen då brorsan!

Puss på dig boll!

Bröderna Berg..bus..lind

vid halv elva. Vaknade klockan tolv och är nu jättepigg! Ska ju snart upp för att gå till jobbet! Blir så irriterad på mig själv. Kommer vara astrött i morgon bitti. Kanske kommer bli trött efter att ha glott lite på dataskärmen intalar jag mig. Men jag vet inte det- gick igenom de bloggar jag brukar och finner att en kär väns mamma har fått ett cancerbesked. Nu maler detta i mitt huvud. Man vill göra så mycket för denna underbara människa (andra med naturligtvis) men vad kan man göra? Finnas till hands är nog det bästa. Läste i någon tidning häromdagen att fler och fler övervinner sin cancer. En tröst?
Har idag varit ledig. Skjutsade iväg mellangrabben till förskolan för att fortsätta sin inskolning. 5-åringarna på dagis slussas sakta men säkert över terminen innan. Tycker att det är jättebra- mellangrabben tycker dock inte likadant. Hade visst gråtit under hela samlingen. Gick bättre i slutet. Hur ska det gå i höst? Orkar inte tänka på det. Tycker så synd om honom, känns som man tvingar honom att vara där. Började redan igår kväll att gråta i massor för att han skulle dit. Sedan sa ju storebror att han var tvungen att åka buss, då blev det ju ännu värre.
Medan han var där så passade jag på att handla lite och lämnade in bilen för att få vinterdäcken bytta till sommar. Kruxet var att få in 8 däck i bilen samt två barn. Men det gick! Måste erkänna att det känns i armarna. Enligt mannen skulle det vara så lätt att fälla sätena i min bil men han vet inte vad han talar om. Gick inte att rubba hur jag än drog i alla spakar hit och dit. Spakar fanns det överallt så det hittade jag, men inget ryggstöd ville vika sig. Så jag fick krångla in däck lite varstans. Fattades bara att jag satt med ett i knät. 8 däck? Jo det var de gamla sommardäcken + de nya som man var tvungen att investera i år. Och helst skulle man inte smutsa ner bilen eftersom den äldste grabb hade dagen innan hjälpt mig att sanera den. (Den blev sååå fin). Tror att jag lyckades att inte smutsa ner inredningen alltför mycket, många mattor och filtar gick åt. Dom på verkstan måste nog ha trott ett och ett annat om en. Men det är smällar man får ta. Lillgrabben var med och vilket paradis han tyckte att verkstan var! Hur många däck som helst att klättra upp på, och hur mycket skruv och muttrar man kunde slänga ut på golvet. Han var sååå smutsig efter 20 minuter. Verkstadsnissarna hade dock roligt och skrattade. För det fick de plocka upp alla skruvar och muttrar själva!
På eftermiddagen kom en kompis över och lämnade hennes son hos oss. Mellangrabben avgudar den grabben, de leker så bra ihop. När han sedan åkte hem har det bara varit prat om hur länge det dröjer innan de träffas igen. Vi ska göra ett försök på lördag, men vi har verkligen sagt det många gånger och alltid så stupar det. Hoppas på lördag!
Annars har det varit en jobbarhelg och även måndag. Lugna dagar, lagom att göra. Mannen min är i skåne någonstans denna vecka så honom ser man inte röken av. Och så ska han återigen jobba helg. Ringer och frågar mig om det går bra, säger att han får göra som han vill, det han prioriterar... Och då jobbar man... Trist. Nej nu måste jag nog försöka komma till ro- men jag är såååå pigg. Kanske ska styrka? Skojjade bara (men det skulle verkligen behövas!) Kram alla.

och jobba. Men hinner nog att skriva några rader. Igår var det "häcken full" av göromål kändes det som. Mellangrabben skulle iväg på sin 5½ års-kontroll på BVC kl 9.30. Vi skrev 20 kg och 115 cm i gröna boken, följer sin kurva. Skulle även prova låglaktosmjölk eftersom han ofta får ont i magen när han dricker ren mjölk, äter risgrynsgröt osv. Snabbt hem igen för att lämna honom och jag drar iväg igen för att gå in extra 1½ timme på jobbet. Skulle ha varit ledig men ställde upp för att ha ett möte med den brukare som jag tidigare talat om som är lite speciell. Ett möte där vi skulle försöka få ordning på hur vi kunde hjälpa honom för att han skulle må så bra som möjligt. Vi kom inte så långt som vi hade velat men en bit på väg. Mötet tog dock inte endast 1½ timme utan 2 ½. Åkte och betalade min skuld till verkstan som fixade mina ABS-bromsar (1500 spänn fattigare). Hämtade upp största grabben vid skolan och saden hem igen och åt. Sedan var det kalas i Katrineholm- syster yster blev 34... Grattis grattis. Efter att ha kalasat inne så gick vi ut till en lekpark i närheten och vad barnen lekte! Se bilder....







Måste nu avsluta- mellangrabben vill spela lite. So long...

Regler: Det här är svårare än du tror! Varje svar måste börja med första bokstaven i ditt namn! Alla svar måste vara riktiga, hitta inte på ord! Om personen som utmanade dig har ett namn som börjar med samma ord som ditt får du inte ge samma svar som hon/han gjort. Du får heller inte skriva samma svar två gånger! Kopiera detta till din blogg, utmana 5 personer och berätta det för dem. Lycka till!!


1. Vad heter du? Åsa
2. Ett ord på fyra bokstäver: Ånga
3. Flicknamn: Åse
4. Pojknamn: Åke
5. Yrke : Åkare
6. Färg : Åkerhallonsröd
7. Klädesplagg: Å.....Ålskinn?
8. Mat: Ål
9. Sak i badrummet: Återfuktskräm
10. Plats / Stad:  Ångsele
11. En orsak att vara sen: Återresa hem för att man glömt matlådan...
12. Något man skriker: Ååååå
13. Film: Åskbollen
14. Något man dricker: Åboy? Årgångsvin?
15. Band: Å......Ålandsbåtens orkester?
16: Ett djur: Åkerråtta
17. Gatunamn: Åkervägen
18. Bil: Åkdon
19. Sång: Åkare Lundgrens begravning (den sv sångboken)
20. Aktivitet med mer än en deltagare: Åtråaktivitet
 Utmanar alla som vill!

och halva april har gått förbi. Snart semester... Får se det positiva i det hela.
Påskdagen var sååå otrolig härlig- solen sken och värmde. Var ute på promenad i skogen tillsammans med svägerskan och hennes tjejer. Det var länge sedan man var på skogsmulleprommis. Det var surt i backen på vissa ställen så man fick ta i med barnvagnen för att komma förbi lerhögarna. Men det gick. kusinerna...
minstingarna skulle också upp på stor sten!
på marken igen...
satt i vagn ibland i alla fall...
Vi hade blivit nerbjudna till Björkebackatjejen för att grilla korv till lunch. Riktigt mysigt och gott.
största grabben med grillpinne
björkebackatjejen och minstingen
karlarna våra...
snygg stil?
vi hittade ju en finfin grushög...
Vi kunde dock inte stanna så länge eftersom jag skulle jobba. Det började lugnt på jobbet men kl sju hände allt tror jag. Var på väg till en äldre man ute i skogen för att inspektera hans inflammerade tå. När vi väl var där kommer det ett larm. En man hade ramlat och han "blöder" kraftigt. Vart då ifrån? undrade jag vilket larmcentralen inte visste. Det var bara att tvärvända och lämna vårdbiträdet ensam med den äldre mannen. Tillbaka till Odensbacken för att hämta akutväskan. Då ringer telefonen igen- ett EP-anfall på ett gruppboende. Måste komma... Vilket prioriteras? Ordinerar att ge kramplösande till EP-mannen, kommer sedan. Styr bilen mot mannen som fallit. Telefonen ringer; förvirrad fru gömt läkemedelsdosett för maken. Inget akut men i alla fall. Falltraumat visade sig vara ett blödande sår från ena armbågen... Det hade förvisso blödit rejält; golv, papper, säng men hade avtagit innan jag kom. La snabbt om. Iväg till gruppboendet där EP-anfallet hade varit. Det var nu lugnt, hade bitit sig lite i munnen men annars ok. Skönt. Dosetten hittade vi i en sockerkaksform i ugnen; frun kunde inte förstå hur den hade kommit dit... Kvällen slut.
Måndag- annadag påsk. Först hade vi inget inplanerat. Sedan fick vi en liten inbjudan till att följa med att titta på ormar tillsammans med mannens bror och familj. Hualigen- inte ormar för min del. Ryser jag bara tänker på det. Men tack för inbjudan i alla fall. Sedan ringer en annan vän och undrar om de kan komma på em. Helt ok tyckte vi- trevligt. Men sedan ringer hon efter en timme, meddelar at de inte kommer. Hennes mammas sambo har varit med om en trafikolycka, är på väg till sjukhus. Hans vän som satt brevid dog. Det var som om musten gick ur mig. Ena timmen glad, nästa har det vänt till sorgsenhet och... Att allt kan rasa samman så fort. Man har verkligen ingen aning om vad som väntar runt hörnet. Känner att man inte ska klaga som man ofta gör utan att man ska vara glad över det man har; familj och vänner och uppskatta att man har dom. Kram Z!
Min mor, far, bror och minsta lillasyster kom över på eftermiddagen. Bjöd på baconbakad falukorv och hemmagjort potatismos. Enkelt sagt potatismos och korv? Gick hem ändå tror jag. Det var mycket roligt att pappa kom med, det är inte ofta han orkar ta sig ut. På kvällen drog mannen med äldste sonen in till Örebro (tillsammans med vänner) för att se Fast to Furious (eller något sådant). Tyvärr var det från 15 år så de fick se någon annan rulle. Själv fick jag besök av Yatzykvinnan som visade vart skåpet skulle stå. Förlorade 2 matcher... Minstingen var på riktigt trotshumör! Efter att ha buppat i sitt badvatten och brevid så kastades det blomjord, maratonklättrades, ja var allmänt på krigsstigen. Så nu är han frisk!
Idag drog vi till dagis. Mellangrabben gråter fortfarande vid lämning. Tycker att det är jättejobbigt. Men jag vet ju att efter en liten stund så har det gått över och han leker oavbrutet hela dagen. Men det hjälper inte när man står där och ska gå. Ringde till vårdcentralen igen för minstingens kinder som nu har blivit värre igen- trots starka kortisonsalvor. Som jag misstänkte så var det infektion igen så det blir antibiotikakur igen. Har alltid sagt att jag har så friska barn, får äta upp det nu. Tycker inte att jag gör annat än att springer till VC och sjukhus. Nej vissa har det nog värre. Som tur är tar han medicinerna utan protester- är det en vana? Hoppas inte det.
Mannen har dragit till Stockholm igen. Kommer kanske hem imorgon natt om vi har tur. Så nu sitter jag här med min mellangrabb sovandes i soffan. Vi har spelat spel i över två timmar, ett ganska roligt spel där man imiterar/härmar djur. Blir faschinerad av hur han försöker förklara djuren. Största grabben laddar inför morgondagen då skolan börjar igen efter påsklovet. Ska nu själv dra mig mot sängen. Är lite trött faktiskt efter att ha fått varit vaken inatt med minstingen som tyckte att man skulle vara vaken mellan halv två och fyra...

lastbilen med alla badrumsdetaljer. Men jag hann nog bli lite irriterad eftersom det drog ut på tiden. Halv fem på em blev klockan men det kom ju i alla fall. Så nu ska vi sätta igång. Ja inte ikväll faktiskt men imorgon. Imorgon kommer hemmet åter se ut som en byggarbetsplats med sågspån och borrar och brädor överallt. Men man får se framåt- det kommer nog bli bra! Stor toalett, badkar....
Har idag varit på jobbet efter att ha varit hemma för minstingens skull. Mannen kom hem inatt så han tog över vabbandet. Har faktiskt träningsvärk i överarmarna och ont i rygg och axlar efter två dagars bärande. 11 kg är tungt i längden. Grabben har dock blivit piggare, ingen feber men fortfarande hostig. Och sedan har det blossat upp på kinderna igen. Han skulle nog behöva en antibiotika igen men nu är det "röda" fyra dagar och vårdcentralen har stängt. Vi får väl hoppas att det klarar sig över helgdagarna.
Igår fick jag ett överraskande besök; kusin K kom och hälsade på. Hon går hemma och är sjukskriven och jag vabbade. Helt perfekt för att träffas. Hon hade med sig hemgjorda köttbullar, vilket mina barn inte får här hemma. (Hatar att kladda med köttfärs!) Men så goda de var! Hon kunde verkligen rulla bullar! Vi spelade vanlig yatzy (med fem tärningar) och det var verkligen länge sedan jag gjorde. Och dessutom bara en rad- det är ju jättesvårt! Men jag tog segern... Sedan spelade vi Buzz. Ja, det var verkligen roligt att hon ville besöka oss här ute i skogen, hoppas på det igen.
Mr Buzz...
Miss Buzz alias kusin K...
Sedan kom mor min med två av mina syskon på en liten visit. Mamma skjutsade mig till verkstaden där min bil åter fick en omgång. ABS:en som skulle åtgärdas förra gången blev inte åtgärdat- lampan blinkade åter efter en dag. Hoppas att det blev fixat denna gång- lampan har inte tänts än i alla fall. Tack för hjälpen mamsingen! Och för den vackra påskblomman som nu står på köksbordet.
Vacker påskblomma...
På kvällen satte jag och de äldsta grabbarna att måla lite påskkort. Den äldste tröttnade efter två minuter, mellangrabben efter två kort. Men jag målade och målade. Fick lite flashbackminnen från barndomen. Blev dock lite irriterad över de tuschpennor som jag hade köpt. Tuschpennfodralet var typ marinblå- när man målade var det ljuslila, tog man en mörkbrun penna var det mörklila. Tog man en lila, fick man blått. Helt mystiskt. Vi påskpyntade lite ute i trädgården med fjädrar på eftermiddagen också.
Påskpyntning i trädgården...
Vi passade på att gunga lite också i regnet...
Inne tog vi fram de ynka 8 st kyckling/tupphistorierna som jag har. Tomtar har jag till tusen men knappt något påskpynt. Intalar mig att man behöver inte ha allt. Nej nu ska jag vara lite social med familjen ett tag och ladda inför morgondagens göromål. Ha en fortsatt trevlig kväll.

blondiner... Kanske uttryckte mig lite dumt men inget illa menat! Kram.

hade den lille inatt. Fick ligga i min säng vilket resulterade inte i en tillfredsställande sömn. En stekhet hostande kamin är inte så lätt att få ro hos. Men det blev morgon i alla fall. Ringde till jobbet från sängen och precis då fick han en hostattack; assistenten sa; jaja du är hemma ett par dagar framöver. Mmmm sa jag. Mellangrabben blev överlycklig över att få vara hemma. Den största tyckte nog att det var bra också- han har ju påsklov och skulle annars vara hemma själv.
Eftersom jag då fick lite tid i hemmet så började jag rensa minstingens byrå kl sju. Kläderna i 74-80 kanske inte passar riktigt nu. Sedan fyndade jag i "för-stort"-lådan som man lagt kläder som man fått i jul, de klädera som man köpt på rea för framtida behov osv och det var mycket fint jag hittade. Tror att han reder sig i klädväg nu ett tag framöver. I morgon ska vi ta mellangrabbens garderob. Måste inse att 104 är passé nu för honom. Tråkigaste är nog den äldsta grabbens klädhög. Där måste det investeras har jag en känsla av.
Taskig som jag var så tog jag dock med allihopa till Marieberg för att dels handla mat (ja vad annars i detta hus) men även för att försöka få tag på ett par skor till mig och den äldste. Mina har hål x flera på alla håll och kanter- köpte ett par lågbudgetvariant så jag får skylla mig själv. Bara det inte kommer regn, då blir det inget roligt alls. Eftersom minstingen var lite off så satt han så fint i vagnen och bara tittade. Lite dåligt samvete har jag, och inte hittade jag några skor heller. Inte lätt när man har pråmar till fötter (42+).
När vi shoppade loss inne på Coop så lyckades den lille kissa ner sig totalt och det uppmärksammade jag inte förrän när vi betalt. Och denna gång hade jag inte med mig skötväskan. Men på Coop har de ju kläder tänkte jag. In med grabben i affären igen i bara blöjan och en jacka och ser då att det inte finns några barnkläder. Ett butiksbiträde kom lite undrande till mig och frågade om hon kunde hjälpa till... Förklarade situationen och hon informerade mig om att kläder skulle utgå i deras sortiment. De hade dock en liten hörna som de reade ut och tillsammans hittade vi en pyjamas som passade. Ja vad gör man? Kommer aldrig att inte ha med skötväskan någon mer gång.
Mellangrabben satte igång billarm ute på parkeringen...
Var inne på Bauhaus för att efterlysa våra badrumsgrejer. Jo vi har inte fått de än- beställde i början på februari. Jag var inne för 1 ½ v sedan och efterlyste det redan då och då fattades vårt kakel (som fanns då när vi beställde). Innan skyllde de på att badkaret inte fanns. Har en viss förmåga att hetsa upp mig lite innan så jag var ganska irriterad när jag och mellangrabben stövlade in. Efter ett ganska bestämt öppningssamtal med en blondin i kundtjänst så ringde hon efter badrumsförsäljaren och försvann... Fattar inte varför (fniss). Grabben undrade varför jag var så arg, hävdade att så var inte fallet utan jag var bara lite upprörd. Efter mycket om och men med försäljaren så hade ju kaklet kommit för en vecka sedan. Det gjorde mig ännu.... mer upprörd. Ska ha det innan påsk dundrade jag i- vet ni vad som kommer på torsdag?(De ville inte köra skärtorsdag men det var en helt vanlig arbetsdag menade jag på och gick.)
Hälsade på faster i Eskilstuna i söndags. Lika trevligt varje gång. De håller också på och donar i sitt hus efter att ha blivit ensamma då det sista barnet har sin egen lilla lya nu. De är lite oense om tapeterna i sovrummet just nu. Lycka till! Kommer och inspekterar när det blir färdigt.
Sitter och hör hur grabben den äldre och hans kompis lever rövare på hans rum. Fläkten svajar till och med. Ska visst sovas över. Går väl bra. Roligaste är ju att man informerar dom att på morgonen blir det inget sova av- bröderna är uppe senast halv sju och röjer. "Gör inget" säger de oftast på kvällen innan- en helt annan visa på morgonen....

står nu på köksbordet. Tussilagooch blåsippor i ett litet snappsglas... Så underbart. Vi har varit ute istort sett hela dagen. Dagen började dock med att jag var tvungen att åka till storstaden Vingåker och inhandla två par byxor till den äldste sonen som på något vis har misshandlat två par jeans till okännbarhet. Går inte ens att laga tror jag. En stor peng borta. Men efter att ha kommit hem och ätit middag gick vi ut på promenad till mannens bror. Han var hemma med sin minsting och sin äldsta dotter som var förkyld och dann. Frun i huset och mellandottern shoppade loss på Marieberg... Det bjöds på kaffe på ute på altanen. Riktigt härligt. Väl hemma gjorde vi misstaget att låta minstingen sova en stund på sena eftermiddagen. Var på hemskt humör när vi väckte honom. Bara att gå ut igen eftersom han verkligen älskar det. Jo det gick bra så länge vi var ute, men inne så kom tjurigheten igen. Nu sover han så gott igen... Mannen har dragit till Mosås för att jobba natt. Jobbar i veckorna och även helgerna. Lite småtrist men orkar inte tjata längre.
Igår tog jag mig ann den här aggressiva mannen igen. Natten till fredag var ganska orolig. Tänkte mycket hur jag skulle nå fram till honom, vilken strategi jag skulle ha. När jag väl stod framför hans dörr tog jag nog mitt livs största andetag (förutom det andetaget man hade när man träffade sin man naturligtvis,,, fniss). Han öppnade.....och sa: jag har väntat på dig.. och log. Då höll jag faktiskt på att börja, jo gråta. Det var som en stor sten föll. Han var så nöjd att jag kom, fick se om hans förskräckliga sår, fick ta hand om hans mediciner och försökte lära honom hur en dosett fungerade så han skulle känna sig säker på att han hade tagit medicinerna vid rätt tidpunkt på dygnet. Hela dagen kändes som lyckad. Fast jag fick jobba över till halv sju... fick en patient som blev dålig... Väl hemma dock var mannen äntligen hemma efter fyra dagar borta. Svägerskan kom och hämtade sin dotter och vi tog en snabb kopp kaffe och babblade en massa. Kvällen bestod annars av Talang, vilket jag inte tycker är så spännande men vad fanns det annars på burken? Sedan somnade jag ovaggandes strax efter tio. Mannen fick hålla sig vaken för att hämta son på byn... Hans tur tyckte jag.

lämna på dagis idag. Men det var mycket gråt på morgonen innan. Jobbigt. Frågar ofta hur många timmar det är kvar innan jag kommer och hämtar. Och i bilen sägar han hur mycket han har saknat mig under dagen. Man blir ju inte lite tårögd. Hoppas att det blir bättre snart.
Igår hade vi utvecklingssamtal på dagis. Båda pojkarna verkade trivas (ja förutom nu när mellangrabben är i en svacka). Dock tyckte F att det var jobbigt att det ofta blev bråk om vem som skulle sitta brevid honom när det var samling. Alla ska visst göra det. Roligt att han är omtyckt av andra. Han hade även svårt att säga ifrån när han inte vill till andra. Så där var personalen tvungna att göra insatser. Men annars var allt bra. Och jag måste bara säga detsamma fast tvärtom- det är ju ett himla bra dagis!
Har idag haft en ganska tuff dag. På ett annorlunda sett. Skulle "skriva in" en ny individ som vi skulle göra sjukvårdsinsatser till. Fick en liten nätt rapport av doktorn. En man som kommit till vårdcentralen med benen inlindade i plastpåsar och gummistövlar- för att benen vätskade riktligt. Man finner ganska stora bensår och dessa ska vi lägga om. Diabetiker, har stomi. Har ingen hemtjänst utan klarat sig bra i hemmet (seniorboende) Verkar ju helt ok. Morgonen börjar med att hans dotter ringer och säger att hans insulin är slut och har inte tagit på två dagar. Får lägga om hela mitt schema och ta honom först. Efter mycket om och men blir jag insläppt och möts av en så ilsk och misstänksam man. Han trodde att jag kom från försvarsmakten och var utrustad med mikrofoner så att jag bandade allt vad han sa så att han skulle kunna bli fälld för olika brott. Försökte förklara mitt ärende men han lyssnade inte av huvud taget. Hemmet var i total kaos, mediciner överallt. Saknade totalt sjukdomsinsikt, trodde att han hada alla hästar i hagen. Fick efter en ganska skarp tillsägelse av mig att lugna ner sig, tillåtelse att se över hans ben. "Hotade" lite med vad som kunde hända om jag inte fick lägga om bensåren, att det var doktorn som hade ordinerat detta och det tog lite skruv. Tänk att doktorns ord har en sådan makt. Efter en timme var jag klar men var ju tvungen att åka tillbaka efter att ha ordnat med hans insulin. Detta besök gick dock bättre, var inte lika aggressiv i sitt aggerande men den verbala ilskan... Pratade med dottern efter detta och hon bara instämde att han var fruktansvärt ilsk, även mot henne. Detta kommer vara min arbetsbörda imorgon med; hur ska vi kunna få hjälpa denna man? Han verkligen tvärvägrar hjälp, lever i ett kaos, tror inte att han fixar sina mediciner på ett tillfredsställande sätt, hur äter han med tanke på att han är diabetiker? Man kan ju inte tvinga på folk hjälp men han förstår ju inte att han är sjuk. Ja detta kommer att bli något att bita i.
Torsdag=simskola. Men vi struntade i den. Dels för att kusin är förkyld så hon skulle inte med och dels ville mellangrabben inte. Ville vara hemma. Vi har myst med att ta fram bordsgrillen och gjort grillspett. Sedan gosade vi ner oss i sängen och läste böcker tills han somnade på min arm... Myskillen...