Garmenfjallans

på att städa, städa och plocka och plocka. Känns som man inte gör något annat. Är på skitgrinigt humör... Blir så irriterad ibland på halvvuxna/vuxna människor inte kan tänka till lite för att hålla lite ordning i alla fall. Dessa skitiga strumpor i soffan, filtarna i soffan ligger alltid som ett rul, skorna mitt på hallgolvet fast man har skohyllan 20 cm bort, inte tänka tanken på att bära upp sin tvätt när man ändå ska upp till sitt rum, att inte gå ut med soporna fast det bara rinner över, att inte fatta tag om sopborsten när man ser att det ligger en halv måltid under minstingens stol? Och sist men inte minst- hur i hela friden kan man bara ställa in orena ugnsplåtar i skåpet? När man tar fram dem rinner de av fett och alla är kladdiga på alla dess sidor- och inte tala om skåpet i sig! GRRRRRR. Det skulle betyda så mycket att inte behöva be om en hjälpinsats... Jo jag är asgrinig. Känns som om jag vill spricka i atomer för tillfället. Tur att barnen sover. Men det var ju också ett företag. Minstingen var precis omöjlig. Kl kvart i sju gick han till välling-skåpet och sa natt-natt. Självklart gjorde vi oss redo för natten med alla procedurer. Men efter att vällingen var slut började han fungera som en duracellkanin i sin säng. Slängde ur alla sängkläder, skrek och pekade på att  han ville ha dom igen, la i dom och så var de ur sängen igen efter en minut. Hoppade så att det knakade, pillade upp den lille över blöjkanten och kissade. Byta i sängen, pyjamas... Tänkte ta upp honom flera gånger men gjorde jag det, protesterade han- i sängen skulle han vara. Tjugo i nio slog han igen de blå. Bara han inte vaknar på natten igen som han gjorde natten som var. Skulle minsann inte sova mellan halv fyra och fem. Det slutade med att jag försov mig till tjugo över sex. Har ingen susning om att jag stängde av alarmet på telefonen, men jag hade den i min hand. Men det gick bra ändå, kom bara fem minuter för sent till jobbet. Hade kommit i tid om mellangrabben inte gråter så när jag lämnar honom på dagis. Har så svårt att lämna honom... Blir ju grinfärdig själv. De hade gått till förskolan för att hälsa på idag, det som brukar vara så jobbigt för honom. Men enligt han själv så gick det bra idag. Vågar inte riktigt tro det utan att höra med dagispersonalen först. Gör det imorgon.
Och naturligtvis ringer det i telefonen hela tiden en sådan kväll. Och mest är det då försäljare av något slag. Och de inleder samtalet med "ringer jag olämpligt"? Nej vaddå? Hör de inte själva 1½ åringen som gråter för att han vill bäras på och hjälpa till att steka pannkaka? Hör de inte mellangrabben som har krig med vår vitlökspress och brödkavel och den största grabben som försöker ha en konversation med sin mor om hur skoldagen har varit. Stör absolut inte... Fixar det med. Inga problem. Försöker dock förklara att de kan höra av sig en annan gång men det verkar inte gå fram. Babblar på som bra den, och de får upprepa tusen gånger för att jag inte hör. (Måste ju tillägga att spisfläkten brummar också).
Igår var det en trevligare dag. Jag var ledig och vi började med den sedvanliga frukosten naturligtvis. Sedan gick vi ut- klockan var nog inte mer är kvart i nio. Gick inte in förrän halv tolv då det skulle lagas mat och sedan vila för minstingen. Då passade jag och mellangrabben på att baka bröd och muffins. Allt blev faktiskt bra. Min mor och bror kom på eftermiddagen för att passa mina små juveler medan jag skulle till vårdcentralen för diabetskoll. Gick skit det med men orkar inte gå in på det nu. Sedan utvecklingssamtal med den äldste grabben. Sköter sitt skolarbete, når målen... Men alla, och då menar jag alla, lärare hade kommenterat att det var alldeles för mycket prat från hans sida. Pratar hela tiden. Om han koncentrerar sig mer så skulle han verkligen få mycket bättre omdömen. Ja, vad ska man göra? Men jag måste erkänna att jag är nöjd så länge han vill gå till skolan och gör sina uppgifter som han ska. Perioden av skoltrötthet kommer nog. Tack mor och bror för barnvakten- ni ställer verkligen upp fast ni får åka mil.
På kvällen kom Björkbackatjejen och slog mig ytterliggare en gång i Yatzy. Har nu verkligen oflyt i allt känns det som. Nej nu är det väl dax att rycka upp sig! Lämna allt bakom och ta nya tag.. Tittar mig omkring, ser ännu mer vad som behöver göras- nej jag är grinig ett tag till. Ingen som ser eller hör. Jag hör bara kylskåpets irriterande gnäll- nej förresten det är nog frysen. Lovar ett gladare inlägg nästa gång.