Garmenfjallans

redan. Snart jul och nyår. Lite panikartat kan jag tycka. Mycket ska hinnas med och jag har inte ens börjat känns det som. Julpynt/pyssel med barnen, julstäd, julbak, julkort, klappar... Tillsammans med det vardagliga; jobb, umgås med nära och kära, tvätt, kanske lite yatzyspel. Jo, jag har lite panik.
Fredagen förra veckan började med att jag var tvungen att ställa mig att åter försöka baka något som den äldsta grabben skulle försöka sälja utanför affären tillsammans med sina klasskamrater. I skafferriets utbud har det dock börjat sina; fann ett halvt paket vetemjöl, lite bakpulver och sockret var också på hällningen. Två ägg... Hittade dock ett vanligt kakrecept så det blev till slut 150 st chokladsnittar. Jag som verkligen äääälskar att baka kakor. Sålda blev de i alla fall. Grabbens klass fick in 4500 kr på försäljningen och det är ju bra. Fredagen innebar också en tur till Örebro med mamsingen då vi skulle försöka hitta lite julklappar.

 Och det bara gick våran väg denna dag. Hittade många klappar, och många till de där som man har så svårt till annars- de som man alltid har till sist och som det alltid slutar med en chokladkartong från Ica. Tack för shoppingdagen mor min!
Till råga på allt så bjöd mannens företag mig, L & E och den nya anställde med sambo på, ja det var nog det finaste och bästa julbord jag har varit på. Det var inne i Örebro, på Elite Hotell. Åt , åt, åt. Mycket mat och dryck, trevligt sällskap, det kunde inte bli bättre. Efter julbordet så drog vi till ett uteställe-

 där fick man ju inse att man börjar bli till åren eller kanske "ute"; helt ute i modevärlden (klädstilen som råder på dagens ungdom är verkligen spännande), hänger inte riktigt med i musiksvängen (jo lite kanske men inte som förr) och inte orkar man flänga runt som tidigare. Bara inse fakta. Och dagen efter- trött som bara den.
Och på lördagen skulle man jobba. Började inte förrän två men på fm hände det inte så mycket. Fick faktiskt lite sovmorgon- det var mannens tur att gå upp och ärligt talat trodde jag att det inte skulle gå. Kanske lite för mycket av det goda dagen innan för hans del- men han kravlade sig upp. Men det var misstänkt tyst från nedervåningen, barnen var på övervåningen och levde rövare så jag tror att han sov i soffan. Men det förnekas ju såklart. Kvällen på jobbet var helt ok. Inga större stora utryckningar.
Helgens söndag innebar att det var min tur att ta morgonens bestyr. Mannen jobbade natt så han fick faktiskt sova lite. Mannens kusin kom för att ta med vår äldsta grabb för att gå på adventsgudstjänst- jo det är sant.

 Men hon fick muta med pizza efteråt. Sedan kom hon med en adventsblomma och chokladkalendrar till barnen. Gulliga du! Hon göder mig med blommor- hon har väl insett att mina blommor överlever inte så ofta. På kvällen så firade vi mannens bror som blev 35 några dagar tidigare. Kusinerna lekte sååå bra denna kväll, men eftersom det var snart ny vecka så skulle de ju nattas skapligt i alla fall.

Runt midnatt så åkte maken till Lund eller vart det nu var; Kävlinge, Kräcklinge? Jaja långt iväg i alla fall och väntas inte tillbaka förrän om tre veckor. Känns otroligt långt och framför allt skittråkigt såhär intill jul. Det gör ju det inte lättare att inte få panik då allt ska fixas!
Måndag- ny vecka. Började med att komma försent till jobbet då minstingen lade sig pladask i en geggamojjehög. In och byta kläder, tvätta ansikte och händer. Han tyckte dock att det var störtkul. På jobbet var det lite halvt stirrigt; 1 dec ska ju den nya organisationen starta. Nya personalgrupper, nya områden. Man riktigt kände hur luften var spänd och laddad. Men man fick sluta den dagen med. På kvällen så skulle det hämtas korv- klasskassan igen. Kändes inte riktigt så kul att hoppa iväg med barnen halv åtta på kvällen för att hämta varorna men det var bara att gilla läget. 30 st halvmeterskorvar i bilen (Ch sålde mest i sin klass!)- vitlök, peppar och kryddkorvar. Vill ni veta hur det luktade/luktar i min bil?
Idag har vi varit runt och levererat över hälften av korvarna (men lukten finns kvar). De minsta barnen var inte direkt roade av det men vi blev bjudna på kaffe och kaka hos sista stoppet, så de sura minerna flög bort då. Imorgon ger vi järnet med de sista.

På jobbet var det stirrigt. Mycket mer folk på samma yta vilket innebar att ljudnivån steg enormt. Svårt att koppla av och få arbetsro. Men vi måste ge det en chans. Hade hand om ronden idag så det var mycket administrativt och hjärngympa. Nu har vi äntligen fått vaccinationssprutor till våra brukare så på torsdag ska vi spruta högt och lågt!