Garmenfjallans

Toltalt slut... Att det kan vara så jobbigt att göra sig av med pengar. Min käre make kom hem tidigare "idag", runt tre på natten/morgonen. Jag satt uppe och väntade såklart men jag hade nästan gett upp hoppet att kunna hålla mig vaken, men så då kom han. Somnade nog inte förän fyra och huggarns vad trött jag var imorse då de små liven började rumla om. Men jag hade bestämt mig (eller rättare sagt hade inget val) att jag var tvungen att inhandla resterande julklappar. Utan barn hade jag dessutom bestämt. Men mellangrabben ville så gärna följa med, lägger sitt huvud på sné och blinkar med de meterlånga ögonfransarna. Och klart att man ger vika, in i bilen grabben! Men som jag säger varenda gång- jag ska inte gå på den finten någon mer gång... Efter en halvtimme börjas det; när ska vi hem, det är så tråkigt, det är kallt, det är varmt, jag är hungrig, jag är kissnödig, måste vi gå in hit, är du inte klar snart... Lägger sig på golvet (inte skriker i alla fall, men ändå)., rullar runt... Fick till slut hämta en maxikundvagn och lägga honom i den och sedan trava runt i alla affärer. Och det är ju inte lätt att köra denna vagn i trånga affärer, men vad skulle man göra? Jaja, jag är nu nästan klar, har lite kvar. Nu ska de bara slås in också, ska göra det efter detta inlägg. Vi har precis avslutat en gudomlig god middag bestående av marinerad ankbröst med ris och sås. Proppmätt. Nu ska de äldre männen i huset visst mumsa Paradis och titta på Terminator 4. Själv kan jag nog vara utan, är inte så mycket för skjutande robotar.
Jaha, nu har jag och chefen träffat tre sökande sjuksköterskor som vill börja jobba oss. Vi fick en klar favorit så vi har nu enats om att erbjuda henne tjänsten. Får se vad hon svarar. Annars tuffar det på som vanligt på jobbet. Efter omorganiseringen så tycker jag nog att det har blivit lite lugnare, dock fortfarande starka känslor och lite ringrostigt men vi ser framåt i alla fall.
Hade tänkt vaccinera de minsta barnen i onsdags men det sket sig totalt eftersom jag aldrig kom iväg från jobbet. Nästa vecka kan man göra det igen men jag vill inte göra det sånära inpå jul. Får väl satsa på det i mellandagarna om de sprutar då... Men jag hade lovat på morgonen att vi skulle äta på restaurang efter sprutorna och det kom de ju ihåg- spelade ju ingen roll om de inte hade fått sprutan, det var ju minsann inte deras fel! Och det hade de ju rätt i, så vi drog iväg och vi mumsade köpemat. Det var rättså skönt att inte behöva ställa sig vid spisen och framför allt inte ta reda på allt efteråt. Och jag måste berömma barnen, alla tre, för att de uppförde sig någorlunda under hela tiden som vi åt.
Fick fintfint besök av mina kusiner igår kväll. Vi mofflade tacos, minstingen gav järnet i en majsburk. Vad han kan vräka i sig majs den grabben. Tack K och E för "leveransen" och jag glömde tacka för brödet vi fick! Pinsamt. Ja, vi syns på annandagen kära kusiner!