Garmenfjallans

skulle ha gått upp idag. Allt började med att minstingen skulle gå upp med pappa sin idag, kl fem alltså. Skulle inte sova vidare. Det var bara att gå upp så att han inte väckte de andra. Kom till jobbet där vårt nya datasystem skulle kopplas in och börja användas. Innan vi kom i ordning med det så blev alla sena med sina besök. Jag skulle börja med att dela en dosett och det var väl en bagatell. Skulle sedan hitta ett hus i Sköllerstatrakten- tog bara ca 45minuter. När jag väl var där så insåg jag att jag behövde nyckel till hans medicinskåp, vilket omvårdnadspersonalen hade. Innan jag fick tag på rätt folk hade det ytterligare gått över en halvtimme. Och jag var tvungen att sätta mig i bilen för att åka tillbaka till det ställe jag var på innan. När jag skulle tillbaka sedan så åkte jag fel igen. Besök tre gick väl skapligt, Besök fyra var ett vilsebesök det med men mitt i centrala Odensbacken- fråga mig inte hur jag lyckas men jag kan verkligen irra omkring. Himla tur att man inte är taxi- eller busschaufför. Sedan tänkte jag vara snäll att hämta mediciner på apoteket till en annan sköterska, men det sket sig det med. Brukaren hade inte gett oss fullmakt till det. Det var bara att trava ut tomhänt. In i byns affär för att handla något gott till sköterskemötet som vi skulle ha på eftermiddagen- hade ju några minuter på mig innan lunch. Och hamnar man då inte bakom Agda 80 år som skulle tömma sin spargris just idag. Betalade nästan allt med mynt, och summan var inte runt hundra kronor utan femhundra. Jag trodde att jag skulle bryta ihop. Och kort i växten var hon- nådde knappt upp till myntautomaten. Men jag ska inte klaga, fick i mig min lunch i alla fall.
Eftermiddagen var bättre i alla fall. Hämtade en dyngtrött lillgrabb som endast hade sovit en timme på dagen. Uppe så tidigt och bara en timme till tupplur. Gissa vem som somnade i sin säng med bara lite protestskrik som jag lyckades stålsätta mig emot. Han somnade och sover där än...