Garmenfjallans

Är nu hemma efter att ha firat far, 61. Nu blev jag osäker, jo det är nog 61. Hm, vilken koll man har. Kläder och tidningsprenumeration blev det, hoppas att det blev bra. Kaffe och hemmagjord smultrontårta, inte dumt alls. Har jobbat innan firandet. Sista dagturen innan semestern- går kväll imorgon- sedan ska det vara "bara vara" i fyra veckor. Tror inte på det riktigt själv, fniss. Har redan planerat in saker i början på veckan, men roliga saker. Djurpark, träffa släktingar, shopping, födelsedagskalas mm. Har dock en hel lista som skall göras, sånt som man har skjutit upp till just ledigheten- "jag gör det på semestern". Får se hur det blir. Just nu känns det som om jag bara vill vara med familjen- har ju jobbat som en tok nu de senaste veckorna. Även om barnen just nu är i trots och ja Gud vet vad. Men det kanske är för att man inte har varit hemma så mycket? Jag hoppas att det nu blir fint och bra väder i några veckor framöver.
I onsdags hade vi möhippa för en god vän. Kunde dock inte närvara nar hon fick göra en del tokigheter på Marieberg. Men jag slöt upp när det var dax för middag i Örebro. En grekisk restaurang gjorde gudomlig mat åt oss. Efter det åkte vi till hennes syster och fortsatte med kaffe. Därefter skulle det sjungas singstar. Vet inte riktigt hur jag ska formulera det hela men om jag uttrycker det så här; 1. Alla andra kan verkligen sjunga (och jag menar verkligen i superklass!), 2. de har sjungit singstar förut, 3. Jag kan knappt barnvisor, 4. har aldrig sjungit singstar, 5. är inte riktigt min grej... Men jag hade det så trevligt ändå, njöt av att bara se på. Fnissade lite eftersom de verkligen var engagerade och ville verkligen vinna (speciellt syskonskaran). Vilket engagemang och vad de är otroliga på att sjunga. Tröstar mig med att jag är bra på annat... Kvällen avslutades med lite diskussioner om ditt och datt och det kom fram både ett och annat som var mycket tänkvärt. Hoppas att V blev nöjd med kvällen i alla fall och jag vet att hon kommer bli en enorm vacker brud i mitten av augusti. Kom hem sent den kvällen, otroligt seg morgonen därpå då man skulle infinna sig på jobbet kl sju. Borde inte ha varit så trött, lägger ju mig oftast så sent i alla fall. Sjuk personal så vi gick en man kort. Två ssk på hela området, det är knappt så att det går. Men arbetskollegan och jag kämpade och skrattade oss igenom dagen. Mannen med barn kom och hämtade mig eftersom dagen innan hade jag lämnat in min "lilla" Chrysler-raring på verkstan för lagning av AC:n samt översyn på bromsarna. Vi åkte in för att hämta den. AC:n hittade de inte läckaget på utan måste komma åter om ett tag. Bromsarna var helt slut- 6400 stålar fattigare. Snyft. Men bilen går fint nu, spinner som en liten nöjd katt. Men det är fortfarande svinvarmt när man kör...
Fredag också jobb och fortfarande ryggskottsjuk kollega. Vi två kämpade på igen. Jobbade över lite... Svängde förbi svägerskan för att lämna av deras mellantjej som hade varit hos oss under dagen och lekt. Bjöds på kaffe. Sedan drog mannen in med den äldste sonen samt sin egen bror för att se på Harry Potter. Jag och de andra sönerna poppade lite popcorn och mysade framför filmen Underdog. Ok, jag satt ned näsan i veckans ranson av dagstidningen NA. Efter att ha sopat upp popcornen ett x antal gånger som minstingen hällt ut över hela golvet bara för att bråka så fick de masa sig till sängs. Trodde jag- halv elva slöt de sina ögonlock. Missade då V (som tur var spelades det in). Ska nu se det ikväll tillsammans med mannen- mysigt....
Idag, ja behöver jag skriva jobb? Måste bara skriva om en pinsam grej... Var hos den cancersjuka kvinnan igår igen. När jag var klar med mina göromål samlade jag ihop mina grejor och åkte därifrån. Åkte till nästa ställe och fann då att jag hade raffsat till mig en mobiltelefon extra. Vems var det? Inte min i alla fall. Min första tanke var att det måste ha varit den unga killens (omvårdnadspersonal) så jag ringer upp honom coh förklarade att jag tyvärr hade fått med hans telefon. Nej det tror jag inte säger han, den surrar för fullt i min bakficka. Det innebär att jag har alltså fått med mig den cancersjuka kvinnans sons mobiltelefon. Det var bara att lite ursäktande lämna tillbaka mobilen, högröd i ansiktet. De skrattade bara men jag tyckte inte alls att det var så kul precis. Sedan fick jag då höra det på jobbet hela eftermiddagen... Och i morse då jag åter skulle till damen ropade sonen skrattande till de övriga i familjen; jaha har ni plockat bort alla värdesaker nu, typ matsilvret och annat? VIsst skratade ni åt saken men ändå... Varför just jag?
Nu till badrummet:

Badkaret på plats! ; mannen provar sitt bygge...


Får godkänt av F!