Garmenfjallans

Sista veckan innan semestern. Snart är man där... Nu har min lediga dag denna vecka passerat så nu är det fullt ös fram till söndag. Helgen som var tillbringade jag på jobbet. Lugn lördagskvällspass måste jag ändå säga. Hade tid för en cancersjuk kvinna som valt att tillbringa sina sista levnadsdagar hemma hos sin son. Hade fruktansvärda smärtor som jag behandlade bort med spruta morfin, kunde sedan sitta där och bara finnas tillhands och senare när hon var smärtfri, göra kvällsproceduren och bädda ner henne. Kändes så bra... På söndagen arbetade jag under dagen vilket allt brakade loss. En ramlat här (in till sjukhuset för röntgen), den cancersjuka kvinnan fick åter ett smärtgenombrott, akut buk i skogens ände, blod i urin i andra änden av skogen... mm...mm... Åkte som ett jihu över alla dessa småvägar. Var som ett lakan när jag kom hem. Och då skulle vi till mor och far min. Bara att samla ihop de sista krafterna man hade och sätta på smilbandet. Men det gick bra, man blir lugn av att komma dit. Inga krav, ingen stress, vi blev bjudna på middag och kaffe. Stressen bara flög av mig.
Måndag. Upp till jobbet. Måndag innebär att då ska allt göras som man inte kunde göra på helgen, typ kontakta personer hit och dit, boka tider, besök mm. Och så var vi bara två sköterskor. Men det var bara att bita ihop. Morgonens första del gick väl ok. Sedan körde det ihop sig totalt. Satt ute i skogen vid lunchtid, matlådan i kylskåpet på jobbet. Det finns en liten lantaffär ungefär där vi befann oss så vi fick springa in där och hitta något. Utbudet var maximalt begränsat. Kom ut med ett paket digestivekex, ramlösa och ett äpple. Äpplet visade sig vara helt brunt innanför skalet och därmed oätbart. Ner med fönsterrutan, ut med det... Skulle försöka få upp kexpaketet med en hand, den andra befann sig ju på ratten. "Öppna här" står det på paketet. Joho visst- gick absolut inte. Tog till tänderna till slut och då gick det upp på ett helt annat ställe och kexen flög ut i hela bilen. Men gott var det ... Hungrig som en liten gris... Halv fem fick jag ta åt mig ett besök i "orten" brevid, en medicindosett var inte helt ok. När jag kom till boendet så kom jag inte in- portarna stängs kl fyra. Hade inte en blekaste aning om det. Så det var bara att försöka jaga personal som hade nycklar. Jag åkte med min privata bil så jag hade lämnat arbetstelefonen på jobbet, (tänkte åka direkt hem när jag hade utfört insatsen.) Så inte ett enda telefonnummer hade jag med mig. Hur som helst så slutade det med att en boende hade sett hur jag fladdrade runt utanför och släppte in mig. Jag har nog aldrig delat en dosatt så snabbt som då. Frun i lägenheten måste ha trott att det brann i knutarna. Klockan fem i fem skulla jag hämta den äldste grabben hos svärmor, klockan fem skulle jag se över svägerskans minstings finger som hade fått en ordentlig blåsa för att sedan klockan halv sex åka till mannens syster för att leverera burkar... Inget stressad alls... Hann nästan...
Idag var jag som sagt ledig. Barnen sov till 8.30- helt helt otroligt. Gjorde ett snabbt besök hos svägerskan och såg över fingret på barnet. Såg bra ut under omständigheterna. En liten insats i affären var tvungen att göras eftersom det ekade i kylskåpet. På eftermiddagen kom svägerskan upp tillsammans med hennes bröder (samt barn naturligtvis) på en kopp kaffe med dopp. Trevlig med lite avbrott i alla måsten. På kvällen for vi till ett par bekanta, mannens kusin är det närmare bestämt. Vi har inte träffats på år och dar men nu så ikväll så bjöd mannen in sig. Och hur rart bor inte de? Det var så avkopplande atmosfär, det går inte att beskriva. En röd stuga med vita knutar, lummig trädgård i vackra färger, körsbär(nja inte körsbär utan de som ser ut som det), jordgubbar, hallon, trädgårdsland, hästar, höns, kaniner, ankor, katter... Ja ni vet, ett sådant ställe som man läser i sagor typ, eller som man drömmer om. Barnen stormtrivdes. På vägen hem var det bara prat om alla djur som fanns. Behöver ju inte åka till djurparken utan man kunde ju vara där menade de på. Vi bjöds på grillat x mycket och därefter te med hemmagjord (naturligtvis) jordgubbskaka. Sååå mätt man blev. Tack!!! Hoppas att vi inte skrämde er med alla barnen. Dock måste jag erkänna att de var ganska lugna ändå- kan vara mycket värre... Väl hemma så var jag tvungen att städa ur bilen eftersam den ska lämnas in på en liten service på AC samt bromsarna bak. Man vill ju inte lämna in en liten sopcontainer precis. Strax innan elva kom man in. Den äldste grabben hjälpte mig, vilket jag uppskattade mycket. Men nu är det sovadax, ögonlocken väger ett ton minst!