Garmenfjallans

matpaus på jobbet. Njuter av en sallad. Funderar på varför inte jag kan få till en sallad som smakar lika gott. Det är ju inget märkvärdigt i denna skink- och räklåda. Isbergsallad, majs, tomat, gurka, champinjoner och som sagt skinka och räkor. Ok det finns en liten apelsinklyfta också- är det den som gör det? Eller är det att de skär salladen i små små fina strimlor? Värt att prova- även om jag innerst inne inte tror på det.
Denna helg är min jobbarhelg. Två kvällar stod på mitt schema. Igentligen inte förresten. Skulle ha arbetat dag idag men eftersom min käre man också jobbade natt denna helg så var jag då tvungen att byta så han fick några timmars sömn i alla fall. Men hur som helst så var det lugnt igår fram tills 8 på kvällen. Stog ca 1 ½ mil från kontoret hos en mycket hjärtsjuk kvinna, som vid minsta rörelse flåsar och har jobbigt att andas. Henne skulle jag bädda ner... Det tar ju sin lilla tid. Tel ringer och hemmet i byn har en kvinna som hastigt blivit sämre, svårt att andas, uttryckt bröstsmärtor. Kommer så fort jag kan meddelar jag men det tar ju sin lilla tid hos kvinnan jag var hos. Kommer dit efter en halvtimme och hör på långt avstånd hur det bara rosslar i någons luftrör. Panikljud, flämtande... Oh käre värld tänkte jag bara. Synen av denna kvinna kommer sitta länge på mina näthinnor. I svalget formligen bubblar det av (jag beskriver det inte närmare), hennes ögon lyser panik, hennes händer famlar i luften efter något. Försöker med alla medel att få henne att hosta, vilket hon inte orkar. Försöker rensa hennes svalg så gott det går med olika metoder. En sug finns ju inte såhär på bondvischan. Måste kontakta distriktläkarjouren innan jag ringer 112. Och den sk doktorn har jag inte så mycket till övers. Förklarade situationen, han hörde alltförväl hur hon lät. Och då frågar han- måste hon in till sjukhuset tror du? Jo för all del- hon kan ju inte andas, hon är panikslagen. Jaha fortsätter han då; är det hon som har panik eller är det ni? Då sa jag bara vänligt men bestämt- nu ringer jag ambulans och skickar in henne och sedan la jag på luren. Så här i efterhand kanske man skulle ha agerat annorlunda, mer professionellt- vad vet jag. Ansåg bara att han inte tog mig och situationen på allvar. Ambulansen kom efter 20 minuter- låååånga 20 minuter. Och historien slutar inte här... Ambulansgrabbarna börjar för det första dividera om vad det kan vara? Sondvälling? Bakteriell lunginflammation? Lungödem? Men hallå- gör något tänkte jag. Jo de plockar fram syrgas som hon fick andas in ett tag. Sedan börjar de suga rent i hennes svalg. Syresättningen blev inte bättre för det, snarare sämre. De bestämmer sig för att sätta en nål i armen för att ge vätskedrivande. Då fattas det material- de hade inte kompletterat sina väskor efter ett hjärtstopp som de hade haft innan urskuldrade de sig. Jag tänkte bara- detta händer inte.. De fick till slut i ordning på den där infarten. Men då tog syrgasen slut. Det var som om luften gick ur mig med. De fick springa efter en annan tub i ambulansen. Efter mycket om och men så kom de iväg, med en mycket mycket medtagen gammal kvinna, kämpandes för sitt liv. Fick nu ikväll meddelandet om att hon har lämnat oss... Tänker mycket på vad hon fick genomlida.
Idag är det bättre trots att jag fick beskedet att det var ytterligare en som har blivit sämre. Kände bara att nu vill jag inte ha något mer dödsfall. Men man tar ju sig i kragen och jag gör ett tillsynsbesök. Jo visst är damen sämre men inte så som rapporten gavs. En lättnad...får man säga så? Nej nu ska jag iväg igen- hej hopp!
Förresten- var till min lillasyster och gratulerade henne på fm- 12 bast redan. Grattis grattis!