Garmenfjallans

eller inte? Dagis ringde vid lunch och sa att minstingen inte var sig lik. Inte ätit något, tjurig, snorig, feber. Ok, gilla läget och snabbt röja undan arbetet och delegera vidare det som gick. Iväg för att hämta.... en springande liten krabat som var högt och lågt. Ingen feber. Väl hemma så åt han, drack och åt. Sprang, klättrade, röjde, alltså precis som vanligt. Ok, kanske lite tjurig men inte extremt, värre har det absolut varit. Ok, en snorig liten näsa. Men det känns som om de ringer mig för det lilla minsta. Andra ungar på dagiset kan vara dyngförkylda, gnälliga mm. Nu vill jag absolut inte mena på att barn som är sjuka inte ska få vara hemma, det menar jag absolut inte. Men jag upplever att det görs olika. Nu har min käre man åtagit sig att vara hemma imorgon fast det verkligen inte behövs. Själv går vi två man (kvinnor) kort på jobbet i morgon så det skulle innebära katastrof om jag var tvungen att vara hemma.
Men om man ska se det positiva i hela historien så började jag storskura vårt sovrum. Det där man ska göra tidigt på våren, sk vårstädning... Fönstren, garderoberna, sängens alla krusiduller och smidesdetaljer, lampor, lister mm. Minstingen skulle ju naturligtvis också vara med, tyvärr gick det lite hett till när han skulle damma fönsterlampan med den fina glasskärmen. 1000 bitar. Jaja har ju några lampor på lager så man får väl se om någon passar. Ombyte förnöjer. Hann nästan med hela minstingens rum också. Skura leksaker... Det är då man inser hur mycket leksaker dom har. Hoppas lusten infinner sig lite imorgon också. Ska nu ta en riiiiktigt stor kopp te tillsammans med make och son. Ok- lite jordgubbar med....