Garmenfjallans

La minstingen i sin spjälsäng för att sova. Natt natt säger vi och jag går ner till nedervåningen. Sätter mig en stund framför TV:n, själv. Det är tyst och stilla. Mannen har tagit med sig de äldsta till Örebro för att gå på bio. Helt plötsligt hör jag hur det går på övervåningen. Fotsteg nedför trappan. Blir först rädd- det spökar... Men sedan kommer en överlycklig liten snart tvååring springande och verkligen skrattar åt mig och lyser "visst är jag duktig!" Hur lyckas ungen? Han har tagit sig över spjälsängens kanter- utan att slå sig. Nu kan man ju inte lämna honom själv. Gissa vem som blev superarg när jag la honom igen- i sin säng. Han gav järnet i att hoppa och riva hela sängen- tills han slog i hakan ii sänggaveln. Blödde lite från tungan. Tyckte synd om honom och tog han till min säng. Somnade efter mycket om och men kl kvart i nio. Över en timme kämpade vi. Ja han kan då verkligen lyckas med allt... vår lilla skruttunge...