Garmenfjallans -

Inte ens chokladbollar...

kan man göra. Äldste grabben ska sälja hembakt utanför byns affär på fredag. Jag tänkte att jag skulle vara ute i god tid för en gångs skull. Inte för att jag hade någon som helst lust att baka men ibland är man ju bara tvungen. Chokladbollar- yes. Det kör vi på- man behöver inte ens slå på ugnen. Ut på nätet och slå upp ett bra recept och jag hittade ett som man skulle göra med smält smör. Behöver alltså inte kladda med kallt margarin vilket jag inte tycker är trevligt. Rullade bollar till tusen eftersom jag drog till med en stor sats. Fiiiina bollar blev det men det är nu det sket sig totalt. Varken strössel eller pärlsocker fastnade. Hur mycket jag än tryckte, bankade så bara ramlade de av. Provade t o m att värma dom lite i micron så att de blev lite kletiga. Nej det gick bara inte. Snacka om att man känner sig värdelös. Så nu har jag det kvar i alla fall- bakningen alltså.
Har städat bilen nu på kvällen. Fruktansvärt skitig, välling, cola, lera, grus, papper... Sopstation? Exakt. Och hur tråkigt är det inte att städa den? Man vet ju att den kommer att se likadan ut efter ett par vändor till dagis/fritids. Men nu luktar den köksrent i alla fall...
Äldste grabben tog sig in till Mässan igår för att få sin vaccinationsspruta. Fick stå timmar i kö men fick den till slut. Och idag... spränghuvudvärk och ont i armen. Fick vara hemma från skolan. Men han går nog imorgon. I måndags hade vi utvecklingssamtal med högstadiegrabben. Och vilken lycka! Under hela hans skoltid har vi tampats med att han har en förmåga att prata för mycket, oftast vid fel tidpunkt, dvs när läraren pratar. Jag väntade mig samma denna gång. Men hans mentor bara överöste honom med beröm- han skötte sig exemplariskt, gjorde alltid läxorna, var hjälpsam och var klart godkänd i alla ämnen. Trodde först att hon hade fel papper framför sig... Men nej, hon trodde att det var jag som skämtade när jag pratade om "problemet". Blev faktiskt tårögd när jag satt där. Hans pappa blev också mycket glad och de försvann upp på övervåningen och beställde ett tangentbord som grabben har velat ha länge. Jo, han är verkligen värd det.
Igår kväll drog jag in till en pensionärs-avtackningsfest. Jag hade arbetat tillsammans med henne på ortopeden. En mycket fantastisk arbetskamrat på alla sätt och vis. En så energisk och snabb kvinna får man leta efter. Om man skulle svara på larm så hann man knappt resa sig förrän hon hade sprungit dit, utfört patientens önskemål och sedan komma tillbaka. Och hon hade alltid koll på alla, patienter som personal. Det som hon inte visste, det existerade inte. Hoppas att hon nu kan njuta av sin "ledighet". Kram I!
Ikväll har vår minsta grabb provat att styla sitt hår- med chokladsås. "Kolla" ropar han, helt överlycklig. Mamma är inte lika överlycklig... Hade då fått plockat upp en hel Jättefranska från golvet som denne unge man tyckte skulle ligga där precis innan. Vände ju ryggen till och då passar man på att springa iväg med chokladsåsen. Men jag får skylla mig själv lite- glömde ju sätta på hänglåset på kylskåpet...

2009-11-25 @ 22:09:43 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

Äntligen fick tärningarna rulla...

Hon är ju hemkommen från Thailand... Brun och fräsch, precis som jag trodde. Och ikväll kunde vi äntligen damma av tärningarna. Får väl träningsvärk imorgon eftersom yatzymusklerna har varit inaktiva i två veckor- Resultat? 1-1. Var ju tvungen att vara snäll denna gång...
Har jobbat i helgen och fick uppleva en erfarenhet till som man kan lära sig mycket av. Lugn lördagskväll, hade precis stängt av datorn, rapporterat över till nattsköterskan och skulle precis gå hem. Skönt att komma hem skapligt. Nej då kom en undersköterska från nattpatrullen och sa "larm på M-vägen, du måste dit; kvinna hittad utomhus, slagit i skallen, blöder någonstans och ont i höft. Kände inte igen kvinnans namn så hon är inte inskriven för kommunal sjukvård, så egentligen om man ska gå efter mina arbetsuppgifter så skulle jag bara säga åt personalen att ringa efter ambulans, men jag kunde ju inte låta detta bara vara. Nej, tog tag i bästa akutväska och snabbt dit. Och visst låg det en äldre kvinna utanför sin balkongdörr, skakade som ett asplöv, inga ytterkläder. Otrolig smärta i ena höften- solklar höftfraktur, rejäl bula i huvudet men blödde inte därifrån. Däremot ett stort, dock ytligt, sår på en arm. Vi blev fyra personal till slut då vi bar in tanten till hennes säng. Hemskt eftersom höften var bruten. Därefter ringa ambulans och sedan skulle jag ta omhand såret- öppnar akutväskan och rotar runt. Upptäcker att det inte finns något att lägga om det med- inte ens en hederlig kompress! Och blödde gjorde det. Fick fram en stor tubigrip (en strumpliknande sak) till slut som jag fick fantisera ihop till ett förband. Snacka om att man skämdes inför personal och framför allt ambulanspersonalen... På söndagen tog jag itu med en av väskorna i alla fall. Den dagen var mer arbetsam, hade att göra hela tiden. Ett ärende blev att försöka få in en gammal man till sjukhuset eftersom hade blödde kraftigt från urinvägarna. Men vi lyckades inte- han tvärvägrade. Han resonerade så att han var ju så pass gammal ändå... Vet inte hur det har gått idag, får se imorgon då det är jobbardax igen.
Har idag mer eller mindre tvingat mellangrabben att åka buss idag till och från skolan. Och han gjorde det och det gick bra. Så nu hoppas jag att det kommer att gå fint hädanefter igen. Busschauffören hade försökt hjälpa honom att hitta på bra igenkänningsmärken efter vägen så han vet när han ska "plinga" på bussklockan. Snällt...

2009-11-23 @ 21:59:15 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Äntligen frisk...

Äldste grabben blev rejält däckad kan man säga. Men man undrar ju och det var svinis eller inte. Fick höra att det går något annat i skolan också- feber, huvudvärk och ledvärk men det håller bara i sig i tre till fyra dagar. Och det stämmer ju in faktiskt, han pallrade sig till skolan idag. Han var lite orolig över att ha missat en massa. Men det hade han inte som tur var. Klarade sig från att ta med sig skolarbete hem över helgen. Här kan jag tycka att den svenska försäkringskassan har lite dumma åldersgränser- att man inte får vara hemma med sitt barn när de är vid denna ålder. Nej då måste man söka läkarintyg mm. Jag tyckte det var hemskt att låta honom vara hemma själv. Som tur är har jag ju inte långt hem från arbetet... (Tack bror för att du fanns tillhands en dag).
Torsdagen var jag ledig. På morgonen och fram till tio gjorde jag nada- absolut ingenting. Satt i soffan med den äldste och den minste röjde runt och fick göra det. Sedan stack jag över till mor och far för en snabb fika. Var hemma till två eftersom mellangrabben och kusin skulle komma med skolbussen. Jag hade lovat att stå ute och vänta på dom. Bussen kom... Bussen åkte förbi... Inga barn blev avsläppta. Hjälp tänkte jag! Det var ju första gången som han skulle åka hem med bussen. Ringde till svägerskan om de hade gått av där? Nej, inga barn. Ringde till fritids- nej de hade satt dom på bussen. Efter ett tag ringde bussbolaget och sa att busschauffören hade missat att släppa av dom. Detta fick ju bara inte hända- jag såg framför mig hur panikslagen han kunde vara. Och mina tankar besannades. Bussen kom tillbaka efter ett bra tag och idioten (ursäkta) till busschaufför bara släppte av dom och drog iväg. Ut kommer en helt förstörd 6-åring, halvt hysterisk, gråtandes. Trodde att busschauffören hade kört vilse mm. Tyckte väl att chauffören kunde ha kommit ut och stämt av med mig i alla fall. Nu vill han inte åka buss... Kusin var lugnare i alla fall.
Idag skulle mannen hämta barnen från fritids/dagis. Vi råkade dock säga att pappa har inte hämtat förut på fritids men att det är andra dörren... Det var som att trycka på en knapp. "Nej mamma måste hämta- hon vet var jag är, tänk om du går fel, då hittar du inte mig..." Känns som om vi är tillbaka på ruta 1- nu är han åter i det stadie att han ska kontrollera en gång i kvarten vart vi är; "mamma/pappa vart är du, vad gör du?". Ser/hör han inte oss får han lite panik. Jobbigt.
Imorgon kommer vännen som har varit i Thailand i två veckor hem. Undra hur läckert brun hon kan vara då? Själv känner man sig som en blek, torr, grinig och grå tant...

2009-11-20 @ 23:03:52 Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()

Och jag som skulle lägga...

mig tidigt... Sket sig rejält som sagt. Måndag, ny vecka, nya tag. Denna vecka innebär sex arbetsdagar av sju möjliga. Bara att hugga in. Äldste grabben ringer dock på förmiddagen och vill bli hemskjutsad, ont i kroppen, förkyld, spränghuvudvärk. Fick en lucka i arbetet och skjutsade hem grabben. Han är ju blek i vanliga fall men nu var det lik-varning. Somnade nästan i bilen. Jobbade färdigt och hämtade de andra kidsen på dagis/fritids. Mellangrabben ville leka med kusin men när vi hade sjukstuga hemma? Visste ju inte riktigt vad han hade åkt på. Vi fick ta det en annan gång tyckte jag. Resultatet blev ju sura miner och för att lätta upp stämningen så gjorde vi kakor efter kvällsmaten. Och de blev riktigt lyckade och jag hade en nöjd son efter det. Sedan skulle vi lägga, jo mannen var hemma... Och äntligen fick mannen se hur minstingen kan bete sig. Började lägga kl sju, kl halv tio slog han ihop efter att bokstavligen hitta på alla hyss man kan. För att befinna sig i en spjälsäng fattar man inte hur han lyckas. Och allt detta tjoande och gapande... T o m maken fick tokspel. Och själv kom jag i säng strax efter ett (ja jag får väl skylla mig själv lite). Kl fyra på morgonkvisten kommer den äldste grabben in och mådde jättedåligt, ont överallt, i alla leder och huvudet var som en bomb. Man verkligen såg hur han led. I med värktabletter. Och självklart vaknade de andra barnen och inte kunde de somna om. Nej minstingen skulle minsann till dagis, ha välling, leka med tågbanan... Mellangrabben gick upp och borstade tänderna- ifall han skulle glömma bort det på morgonen. Sedan låga han bredvid mig och sparkades. Halv sex somnade de till, då var det ju dax att stiga upp för min del. Trött så att jag mådde illa och det händer inte ofta. Iväg till dagis/fritids/jobbet. Helt ok på jobbet, kunde sluta tidigare för att hinna till BVC för att vaccinera minstingen. Det gick fort eftersom jag hade en himla tur- orkar bara inte skriva om det. Han tyckte inte om det- skrek en stund men sedan blev det bra igen. Tillbaka till Hampetorp för att hämta mellangrabben där det bjöds på dropp-in-fika. Gjorde en riktig snabbis för jag hade tänkt få honom vaccinerad också,men nu var vi tvugna att göra det i Örebro, och inte i Odensbacken, eftersom han inte tillhör BVC längre. Igår hade det varit panik på vaccinationsstället, men idag fanns det vaccinsprutor kvar vid fyra-tiden. Snabbt hem och hämta den äldste grabben som inte ville vara hemma själv längre. Tur att man har stor bil så att han kunde lägga sig längst bak och sova. Fortfarande lika ont i kroppen... När vi kom fram till Mässan där man gav sprutorna fick vi stå en timme utomhus i kö. Mörkt och ruggigt var det. När vi hade ca trettio personer framför oss stängdes dörrarna och då trodde jag att nu var det kört. Men vi väntade tålmodigt kvar och efter en stund öppnades dörrarna och vi fick en nummerlapp. Yes nu var man garanterad en spruta! Men när man väl kom in var det ju lika lång väntetid där. Minstingen skulle ju inte sitta still i vagnen- tok heller, utan han sprang runt och runt. Hade bara ner en skyddskedja... Mellangrabben var så duktig att både vänta och ta sprutan, även om han erkände att det gjorde lite ont. När vi väl var klara var alla vi så hungriga att vi drog till MCdonken. Sjuklingen hade inte märkt att vi vart borta i drygt två timmar, hade sovit hela tiden i bilen. Men kände sig nu en aningen piggare så att han följde med in till snabbmatsstället. Fick i sig lite mat i alla fall. Sedan gjorde jag en chansning- storhandlade innan vi åkte hem. Bokstavligen rusade fram mellan hyllorna och det gick bra faktiskt. Barnen var bra trötta på vägen hem. Och jag med för den delen, trötta fötter och helt off i hjärnkontoret. Ett bevis på det var att jag skrev mellangrabbens personnummer helt galet- skrev 1993 istället för 2003. Kände mig som en idiot när sjuksköterskan uppmärksammade detta.
Väl hemma så kom barnen in i andra andningen, skulle inte lägga sig först men efter ett tag så slumrade de till i alla fall. Hade lovat mig själv att komma i säng skapligt eftersom natten innan var inte till belåtenhet. Dock hade jag lovat på jobbet att göra två gratulationskort till två arbetskamrater så det var bara att göra det. Tog ju sin lilla tid. Och sedan skulle jag bara kolla mailen. Och sedan blev det facebook. Och sedan blev det bloggen... Men nu sängen...

2009-11-18 @ 00:41:12 Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()

Nu är mitt tålamod

snart slut... Känner mig helt slut fast man inte gjort överdrivet mycket idag. Man har under hela dagen försökt få till det i min gamla tvättstuga så att det kan få bli ett förråd med var sak på sin plats. Men det man inte vill ha där utan det ska in på ett annat ställe- men det stället ser ut som ett bombnedslag. För att få in det måste man först städa där. Man blir ju aldrig klar. Fick ett ryck i minstingens rum, behövde en paus från nedervåningen. Alla bäbisleksakser åkte ut, inklusive bollhavet. Han har ju börjat att leka med tågbanan så han behöver plats. Men vart gör jag av leksakerna? Någon som vill ha? Vill ju inte bara kasta- det är ju ganska fina saker ändå.
Barnen har idag dessutom varit på ett "strålande" humör- plockar fram rubb och stubb och lämnar det överallt. Jagar varandra, slår varandra tills den ena blir ledsen och skriker "mamma mamma han är dum, han gör så, han gör si". Ska inte äta maten som serveras, gapar om godis och chips, slänger ut dvd-skivor från fodralen. Jag tänder ljus för att få det lite mysigt- de springer och blåser ut dom. Ja som sagt, tålamodet börjar snart att ta slut... Mannen har dragit till Örebro för att jobba natt. Just ikväll när det är som det är. Och den äldste grabben var absolut inte ihop med tjejen. Var ju tvungen att fråga, det är väl ens rätt som mamma?

Känner mig såhär idag- en arg liten häxa som bara säger ajaj, gör inte så, gör inte si, jag blir tokig...

2009-11-14 @ 20:32:36 Permalink Allmänt Kommentarer (3) Trackbacks ()

Fredag igen...

Ännu en vecka snart över. Veckan skulle ha varit en jobbvecka måndag till torsdag, men det blev måndag till onsdag. Natten till torsdag så väckte minstingen oss mitt i natten och grät, pekade på örat och sa ont ont. Jaha, öroninflammation. Mannen stack iväg till Södertälje, jag vabbar. Det var ju min tur. Alvedon och nässpray men vid tio på förmiddagen gick det "hål", gul gegga rann från örat och efter det blev han som omvänt. Feber dock. Idag är han hyperaktiv, alltså som vanligt.
Idag har jag varit på utvecklingssamtal för minstingen. Kändes lite tidigt för en tvååring men det var bra att stämma av. De upplevde att han hade blivit "lugnare" i sin röjjighet, han kan mer leka med saker. Håller fullständigt med. Dock hade de problem med att få ordning på honom vid matbordet, kan inte liksom sitta still utan far upp och ner ständigt. Precis som hemma alltså. Fungerar bra med personal och kamrater. Lite problematiskt med kusin vitamin bara, i luven på varandra rättså ofta. Roligt var att han fick beröm för hans talförmåga, pratat treordsmeningar ett bra tag och kan många krångliga ord. Ja han har ju lite att brås på...
Vid middagstid drog vi till leksaksaffären för mellangrabben ville köpa något för sin födelsedagspeng som han hade fått av farmor och farfar. Det blev Terminatorgubbar och ett svärd. Köpte bara för en tredjedel av vad han hade- hade det varit storebror så hade vartenda öre varit borta... Åkte förbi Max och då sa minstingen: Ockar ha hambullalle... Lät så gulligt så vi styrde alla hjulen dit. Sedan var vi tvugna att åka till Julita för att hämta mannens färdiglagade/servade/besiktade traktor. Minstingen skulle ju naturligtvis åka med men somnade inom fem röda.
När vi kom hem hade den äldsta grabben tagit med sig en kär? tjejkompis (ingen får yppa något att jag skrivit kär!), en väldigt mysig och skärpt tös. Problemet var bara att hon är gluten och laktosintolerant. Och morsa som man är ska man ju bjussa på middag- men vaddå? Till slut kom man fram till att man kunde ju bjuda på Bombay-kyckling och jasmin-ris. Hon åt det i alla fall. Grabben hade nog planerat detta ett tag, för igår kväll var han mån om att det skulle se fint ut på nedervåningen- hjälpte mig att skura golven! Och sedan erkände han att han hade bäddat sängen i tjugo minuter på morgonen... (erkände det inför henne med!) Hoppas att hon kommer oftare... Nu sitter de och ser på film i hans rum. Minstingen har äntligen kommit i säng så nu har vi ingen som ser till dom.. De hade ju en godisskål så gissa var han var? Ska inte knacka på och bjuda på te, även om man kanske eventuellt skulle vilja...

2009-11-13 @ 21:01:58 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

5-dagars...

Fem dagar har passerat i ett svep... Bara sådär... Det har varit ganska intensivt på jobbfronten och hemmavid. Torsdag var jag iväg på ett extra insatt stormöte angående skolan där den äldste grabben går i. För att göra en lång historia jättekort kan jag beskriva det som att en del föräldrar har uppfattningen om att det är jättestökigt, våld, respektlöst mm. Andra föräldrar fattar ingenting och har verkligen inte den uppfattningen (däribland jag). Skolchef rektor, lärare och politiker var närvarande. Resultat: dagisvarning, pajkastning och inget bestämt. Jag gick innan det var slut. Konfronterade detta med äldste sonen när jag kom hem, hur uppfattar han situationen? Jo lite stökigt kunde det vara men det var inte hanterbart. Vet inte riktigt vad man ska tro... Om det är så hemskt- då måste det ju verkligen sättas in åtgärder- men det finns ju inga resurser till det i dagens läge. Jag får hoppas att det är bättre än vad det låter. Ska ju på utvecklingssamtal snart och då kanske man kan lyfta frågan.
När jag kom hem hade vi besök av yatzyprimadonnan- skulle ju åka till Thailand i två veckor. Inte ett DUGG avundsjuk!
Fredagen kunde jag dock ta ut eftermiddagen i kompledighet då jag och mannen strosade runt lite på Marieberg. Visade honom ett hus som är till salu... Han har kommit på att vi inte får plats där vi bor nu med alla hans maskiner han ska ha till sitt företag. Så kanske behöver vi se om efter något annat. Eller köpa en tomt och bygga nytt? Kostar ju lika mycket... Så nu grubblar vi som bara den.
Lördagen innebar katastrof till en början. Jag, planeraren, hade fullspäckat schema men vi skulle få till det- om allt gick som planerat alltså. Men som vanligt havererade det. På fredagskvällen ringde mannens anställde och sa att de skulle komma över kl nio på morgonen för att de skulle skriva en massa papper. Inget att bjuda på hade jag och jag kände absolut inget för att ställa mig och baka heller på kvällen- dessutom var det ju Idol. Och till soptippen skulle jag med på fm. Den som finns härute i bygden har lördagsöppet 1 gång i månaden och det var just denna lördag. Klockan nio öppnade den. Så om jag lastade vår släpkärra innan (det var mörkt på fredaskvällen när vi kom hem) stod vid grindarna kl nio, snabbt som attan slänga av det, köpa kaffebröd i affären på vägen hem så skulle jag nog hinna hem till halv tio. Då kunde de ju ha skrivit färdigt alla dessa papper och vi kunde fika i lugn och ro efteråt. Halv nio på lördagen sprang jag ut och skulle hämta släpkärran och... nej inte stod den där. Den hade fått fötter (nej den är inte stulen, en annan hade "bokat" den utan min vetskap). Jag som verkligen hade velat fått bort allt skräp jag plockat ihop- det fanns ju överallt- i bon, i trädgården, inne... Nu skulle jag få vänta en månad till för att få bort det. Blev nästa gråtfärdig. Fick ta mannens bil och mula in knappt hälften av sopberget. Mannen blev inte så glad att få in allt skräp i sin nya bil men vad sjutton skulle jag göra? Hur som helst, jag var tillbaka till halv tio- med kaffebröd. Det var trevligt att träffa "J"- makens anställde och hans sambo. Kvart i elva åkte dom, kl elva kom nästa besök som skulle lämna jultidningar. Kl två skulle vi på 40-årskalas och hör och häpna- vi kom först! Det var min systers make som lämnade 30-talet för att övergå till 40. Det bjöds på smörgåstårta som var sååååå god. Syster hade aldrig gjort det förut men vilken debut! Slår mina med hästlängder. Efter det kalaset så skulle vi ut till min far och fira fars dag. Hemma vid sju och då var alla helt slut. Man gjorde inte många knop på kvällen.
Söndagen såg bättre ut. Vi tog med barnen ut och tittade på hus, sedan var det middagsbjudning hos svärisarna. Och man åt så man storknade- vad går upp mot potatisgratäng och fläskfile med kantarellsås? Jordgubbspaj med vaniljsås? Slutade med att mannen slängde ur sig att resterna kunde vi ta hand om- han kan ju vara lagom pinsam... (Thailandsresenären ligger nu i magsjuka, bränt sig i solen...) På kvällen tittar vi på hus att bygga själva. Nu har det stigit oss åt huvudet...
Idag måndag vaknar jag 05.20 av att minstingen ska upp. Han hostar och hackar. Dagis eller inte? Jo vi provar. Och det hade gått bra, hostat en del men pigg för övrigt. Hade dock varit trött men tänkte en tanke- ja det kan han nog ha varit om man envist skulle gå upp den tiden på morgonen. Nu på kvällen fick jag barnvakt och kunde åka iväg på ett Aleovera-party (om man nu kan kalla det så). Bra produkter inom hälsa. När jag kom hem satt mannen och sov i soffan, vidöppen mun och drog stora snarkningar. Såg roligt ut... Han har varit i Lund över dagen. Har fått det beskedet att han inte ska till Ängelholm längre, utan någonstans runt Lund istället. Inte lika länge som de hotade med för Ängelholm- men tio dagar i sträck i december någon gång (som de säger nu i alla fall). Jaja tiden går ju fort säger jag ju alltid, men jag lovar att dom tio dagarna kommer att krypa fram! Kram och godnatt.

2009-11-10 @ 00:02:18 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Nu är de här...

snöflingorna alltså. Och kvar ligger de. Fint och mysigt, det blir så mycket ljusare. Minstingen bara stog utanför dagis och tittade, fattade nog inte mycket vad det var som dalade ner. Förklarade att det var "snö" och då rabblades det "jö, jö" hela vägen hem...

Lite ljusare trots mörk bild...

Igår fick min man ordning på vattnet hos mina föräldrar. Fick gräva mycket för att hitta ledningarna och det visade sig att rören var helt kapputta. Bara att byta. Så nu kan de tvätta händerna i badrummet och hälla vatten i vattenkokaren samtidigt.
Vi har bakat ikväll, jag och de minsta. En mumsig chokladsockerkaka rörde vi ihop. Resultatet blev kanon. Barnen menade nu på att vi skulle göra detta varenda kväll. Nappade inte riktigt på det eftersom bakning inte är min starka sida.
Sitter nu med en kopp Käresta-te, intar doften av snöbär-ljus. Hade sällskap till tio i alla fall, men nu ensam. Men mitt favorit-tv-program visas just nu så det spelar ingen roll. (Trauma-akuten).

2009-11-04 @ 22:28:47 Permalink Allmänt Kommentarer (3) Trackbacks ()

Över 20 mil i bil...

Idag har man flängt hit och dit. Ledig dag hade man men fullt på schemat ändå. Skolbarnen skickades iväg på morgonen och jag och minstingen drog till Örebro för att inhandla fars-dagspresenter och födelsedagspresenter. Jag visste ju precis vad jag skulle ha så det var bara att parkera ungefär i mitten av de ställen jag skulle till och sedan var det bara att springa runt. Och denna gång så nöjde sig barnet med att sitta i vagnen 80 % av tiden. Som vanligt hade man ju lite tidspress så undan fick det gå, sprang så att man blev helt varm. Fick med mig goda vännen som ville sällskapa med mig och grabben med lunch. Tack för en trevlig timme (och hjälp med min lilla vilding). Sedan bar det tillbaka för att hämta mellangrabben från lekis för att sedan fortsätta till Julita för att hämta upp mor och bror. Slutstationen var Eskilstuna för att fira kära faster. Hon hade gjort varm smörgåstårta som bara smälte i munnen. Gudagott! Maken kom också dit efter att ha varit på möte i Västerås. Efter kalasandet åkte vi till Julita igen för att rensa mammas vattenrör. Trodde att vi skulle få till trycket i vattensystemet genom att sätta i ett rensband. Men vad gjorde vi? Jo vi gjorde så att det blev totalstopp istället. Det blev bara till att gräva utomhus för att hitta rören- gjorde vi det? Nej. Så mannen var så snäll så att han har tagit ledigt imorgon för att åka dit med en traktor och försöka få ordning på det hela. Har man inte problem så skaffar man det...
Jobbade en eftermiddags/kvällstur i lördags och det var nog den lugnaste kväll som jag haft. Telefonen som annars ringer hela tiden gav inte ifrån sig ett pip. Tog fram den flera gånger för att se om jag hade kommit emot någon knapp, men den var helt ok. Men jag fick äta upp lugnet på söndagen. Började med att två av omvårdnadspersonalen var sjuka- och det är inte många som ville komma en söndagsmorgon och jobba. Fick in en vikarie- den andra blev jag. Men vi klarade av morgonarbetet även om det var stressigt. Sedan fick jag larm från larmcentralen att en äldre man ramlat utomhus och blödde från huvudet. Det nyuppslagna kaffet och halvätna päronet lämnades och snabbt var jag och en usk iväg med akutväskan. Möttes av en omkullvällt soptunna och blodbad på trappan. Ingen farbror syntes där men man behövde ju bara följa blodspåren in i huset vilket vi fann honom. Jo han hade slagit sig lite menade han på. Sedan kan ju ordet lite ha olika innebörd. Djupt jack över ögat, under ögat, i huvudet, hela näsan uppskrapad. Så kraken såg ut. Aggressiv blev han- ville att jag bara skulle tejpa ihop honom och sedan kunde jag gå. Skulle inte vara så pjoskig menade han på- in till sjukhus skulle han definitivt inte. Men för att göra en lång historia kort så kom han till slut iväg... Så söndagen blev ganska hektisk. På kvällen tog jag faktiskt fram min bok, som jag började med i augusti, sket i allt vad hushållsarbete hette och bara läste. Skön kväll m a o.

2009-11-02 @ 22:11:03 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()