Garmenfjallans

Äldste grabben blev rejält däckad kan man säga. Men man undrar ju och det var svinis eller inte. Fick höra att det går något annat i skolan också- feber, huvudvärk och ledvärk men det håller bara i sig i tre till fyra dagar. Och det stämmer ju in faktiskt, han pallrade sig till skolan idag. Han var lite orolig över att ha missat en massa. Men det hade han inte som tur var. Klarade sig från att ta med sig skolarbete hem över helgen. Här kan jag tycka att den svenska försäkringskassan har lite dumma åldersgränser- att man inte får vara hemma med sitt barn när de är vid denna ålder. Nej då måste man söka läkarintyg mm. Jag tyckte det var hemskt att låta honom vara hemma själv. Som tur är har jag ju inte långt hem från arbetet... (Tack bror för att du fanns tillhands en dag).
Torsdagen var jag ledig. På morgonen och fram till tio gjorde jag nada- absolut ingenting. Satt i soffan med den äldste och den minste röjde runt och fick göra det. Sedan stack jag över till mor och far för en snabb fika. Var hemma till två eftersom mellangrabben och kusin skulle komma med skolbussen. Jag hade lovat att stå ute och vänta på dom. Bussen kom... Bussen åkte förbi... Inga barn blev avsläppta. Hjälp tänkte jag! Det var ju första gången som han skulle åka hem med bussen. Ringde till svägerskan om de hade gått av där? Nej, inga barn. Ringde till fritids- nej de hade satt dom på bussen. Efter ett tag ringde bussbolaget och sa att busschauffören hade missat att släppa av dom. Detta fick ju bara inte hända- jag såg framför mig hur panikslagen han kunde vara. Och mina tankar besannades. Bussen kom tillbaka efter ett bra tag och idioten (ursäkta) till busschaufför bara släppte av dom och drog iväg. Ut kommer en helt förstörd 6-åring, halvt hysterisk, gråtandes. Trodde att busschauffören hade kört vilse mm. Tyckte väl att chauffören kunde ha kommit ut och stämt av med mig i alla fall. Nu vill han inte åka buss... Kusin var lugnare i alla fall.
Idag skulle mannen hämta barnen från fritids/dagis. Vi råkade dock säga att pappa har inte hämtat förut på fritids men att det är andra dörren... Det var som att trycka på en knapp. "Nej mamma måste hämta- hon vet var jag är, tänk om du går fel, då hittar du inte mig..." Känns som om vi är tillbaka på ruta 1- nu är han åter i det stadie att han ska kontrollera en gång i kvarten vart vi är; "mamma/pappa vart är du, vad gör du?". Ser/hör han inte oss får han lite panik. Jobbigt.
Imorgon kommer vännen som har varit i Thailand i två veckor hem. Undra hur läckert brun hon kan vara då? Själv känner man sig som en blek, torr, grinig och grå tant...