Garmenfjallans

ganska trött på denna snö och kyla. Jo det är vackert, jag säger inget annat men... Alla dessa overaller som ska av och på, detta letande efter vantar, ständigt blött på golven, skotta hit och dit, elda, gräva fram soptunnorna som fått sig en omgång av plogbilen, onda överläppar på barnen, frysa ändan av sig på skinnsätena i bilen, varmvattnet som fryser i badrummet... Ja listan kan bli lång. Just nu fryser jag om fötterna, det drar på golvet så in i norden. Usch vilken gnällspik man är.
Idag har jag och barnen firat mor min som blev 53 bast i veckan. Mannen jobbade "förmiddag" i Stockholm- kom hem vid 17... Ja förmiddagar kan vara sega ibland. Har även försökt återigen få hemmet under kontroll men jag har dammsugnung och golvtorkning kvar. Finns ju en söndag också.
I måndags hade mellangrabben "Vasaloppet" på skolan och kom stolt hem med en medalj om halsen. Kul att skolan satsar lite på barnen och gör lite av sådana här aktiviteter. Minstingen tyckte dock inte att det var någon medalj utan en peng som skulle stoppas i hans spargris- vilket ägaren till medaljen inte tyckte och så hade man ett litet världskrig. Måndagskvällen innebar också simskola som vi drog iväg på. Han somnade ganska snabbt denna kväll. Ute i stort sett hela dagen och sedan bada... Han tappade sin tredje tand också. Sedan måste man erkänna hur lätt det är att fastna framför den här lilla mackapären. Satt vid midnatt och facebookade, hamnade framför ett spel och tänkte - bara ett parti. Jovisst- jag förlorade ju aldrig.. Men till slut kl 03 kunde jag slå ihop laptopen. Och hur trött var man inte kl 05.45? Men jag gnällde aldrig! Hade mig själv att skylla.
Tisdag; vilket snöoväder. Man halkade runt i tjänstebilen på små vägar och det gällde verkligen att hålla tungan rätt i mun. Hade tänkt att storhandla i Kumla efter jobbet men det var ju bara att lägga ner den idèn. Vansinne att ge sig ut då- man fick leva på det köket hade att erbjuda ändå. Och vi överlevde ju.
På onsdagen när jag skulle lämna mellangrabben på fritids så gjorde jag som vanligt. Hoppar ur bilen, lämnar nycklarna i och går gemensamt med grabben in. När jag kommer tillbaka är förardörren låst, nycklarna som sagt på insidan. Lite panik, men bakdörrarna är säkert öppna. Nehe inte det. Stor panik. Rycker då i passagerarsätets dörr, tror helt enkelt att nu blir jag ståendes här. Men som tur var, var den öppen. Fråga mig inte hur det kunde bli så men nu så lämnar jag aldrig nycklarna kvar i bilen. Till jobbet kom jag i alla fall. På kvällen fick jag besök av svägerska som hade sina töser på dansträning (mitt emot vårt hus). Det var jättelänge sedan vi satt och bara pratade. Och mina grabbar var lugna... Plötsligt händer det...
Torsdag. Sista arbetsdagen för denna vecka. Den äldste grabben hade "öppet hus" på skolan och det innebar att de skulle gå i skolan på kvällen. Kom iväg sent från jobbet och var inte hemma förrän tjugo över fem. Kl sex skulle jag skjutsa dom (han hade kompis hemma). Hur skulle man hinna att laga mat och äta innan det var dax för avfärd? Det blev att jag tog med dom till den nyöppnade pizzerian i Odensbacken där de skulle äta där och jag tog med mig mat hem. Under tiden som pizzorna/hamburgare/kebabrulle blev klara så tog jag med de minsta in till affären så att pizzerians nya inredning fick stå ifred. I affären bröt den lille lite ihop och var allmänt missnöjd. Mellangrabben skulle ha det och det och det. Det var långa tio minuter. Men vi gick åter till pizzerian och skulle betala. Då funkar inte deras kortmaskin. Så då var det bara att åter gå in till affären för att de har en uttagsautomat. Jag släppte då minstingens hand och släppte honom med blicken. Och vad händer. Jo mellangrabben börjar vråla- "mamma han åker in i maskinen"!. Han hade då krypit in i panreturmaskinen för dricksbackar och rullbandet startar naturligtvis. Jag snabbt efter och fick tag i benet och drog ut han. Men det var ju inte det lättaste eftersom rullbandet gick. Men ut kom han i alla fall. Många fnissade runtomkring men inte jag! Min puls var säkert 200. Vi kom efter mycket om och men hem med maten.
Igår blev det handlat i alla fall. Jag och mellangrabben drog iväg. De övriga åkte och kollade på traktorer på Hindersmässan. Men det var ingen bra dag att handla på. Lönehelg, folk som vägrade köra över femtio, avstämning mm mm. På kvällen så hade vi en raclette-grillkväll tillsammans med familjen D. Vi åt och drack så det knakade. Det var sååå gott. Rekommendar starkt en sådan grill. Man kan göra så mycket.
Nu sitter jag uppe och väntar på att den äldste ska komma hem. Han är med ett par nya polare i Kumla. Har fixat skjuts både dit och hem och frågan är om man ska vänta uppe eller om man ska gå och lägga sig. Hönsmamma eller en cool morsa? Det är så svårt... att vara tonårsmorsa...