Garmenfjallans

kan skriva det hur mycket som helst. I onsdags kväll halkade jag på ett av barnens svärd och for omkull så det stog härliga till. Landade i vår trälåda som vi har ved i och fick kanten i revbenshöjd. Då trodde jag att jag såg slutet... fick inte luft på ett bra tag och till slut såg jag bara flimmer framför ögonen. Men till slut fick jag ett fungerande andetag men gudars skymning vilken smärta. Minstingen och mellangrabben blev jätterädda och bara skrek. Men de lugnade ner sig efter ett tag. Alla dessa dagar efter fallet har verkligen varit en pina. Jobbade de efterföljande två dagarna och det gick, men inte mer. Jag vet ju som "gammal" ortopedsyrra så accelererar smärtan vid revbensfrakturer/sprickor flera dagar efteråt. Idag söndag har det fortfarande inte gett med sig något. Det knakar och sprakar vid minsta rörelse, livrädd för att skratta, hosta och djupandas. Blir gråtfärdig om jag måste böja mig ner och ta upp något från golvet. Går knappt att sova eftersom att ligga ner är bara en pina, för att inte tala om att försöka vända sig i sängen. Detta är nog det värsta jag har varit med om- t o m att föda barn har nog varit lindrigare... Måste nog ringa till vårdcentralen i morgon för att få lite smärtishjälp, tar redan nu regelbundet av det receptfria som man kan köpa men det hjälper inte mycket. Hoppas att jag kan få något som hjälper så att man kan få sova åtminstone...
I början på veckan så träffade jag en gammal jobbarkompis. Vi fick bäbis nästan samtidigt (2½ år sedan) och vi umgicks lite när de var riktigt små. Sedan bytte jag ju jobb, hon blev gravid igen så det var länge sedan vi sågs. men som sagt nu slog vi till. Barnen mina hade studiedag så vi for hela högen till henne i Örebro. Tur att man har GPS... Det var hur mycket hus som helst i hennes kvarter och dessutom så mycket snö så man hittade knappt skyltarna med husnumren. När man stod i deras hus och skulle titta ut genom fönstrena så var det bara vitt. Snön var alltså högre än deras fönster. Helt otroligt.
Denna vecka var det säsongsavslutning på mellangrabbens simskola. Nästa vecka ska vi försöka att ta några simtag i den stora bassängen. Hoppas verkligen att det går bra. Det har ju tagit lite tid för honom att bli vän med vattnet. Men jag anser att det får ta den tid det tar, stressar man så slår han nog bakut.
Ikväll har vi kalasat på två ställen- dels fyllde mannens systers man (egentligen fredags) och sedan var vi bjudna på middag hos svärisarna som fyllde i februari/mars. De slog ihop det till ett kalasande. Svärmor bjöd på potatisgratäng och köttbricka. Ja, vad ska man säga? Lika gott som vanligt...