Heldag på shoppingcentret...
Toltalt slut... Att det kan vara så jobbigt att göra sig av med pengar. Min käre make kom hem tidigare "idag", runt tre på natten/morgonen. Jag satt uppe och väntade såklart men jag hade nästan gett upp hoppet att kunna hålla mig vaken, men så då kom han. Somnade nog inte förän fyra och huggarns vad trött jag var imorse då de små liven började rumla om. Men jag hade bestämt mig (eller rättare sagt hade inget val) att jag var tvungen att inhandla resterande julklappar. Utan barn hade jag dessutom bestämt. Men mellangrabben ville så gärna följa med, lägger sitt huvud på sné och blinkar med de meterlånga ögonfransarna. Och klart att man ger vika, in i bilen grabben! Men som jag säger varenda gång- jag ska inte gå på den finten någon mer gång... Efter en halvtimme börjas det; när ska vi hem, det är så tråkigt, det är kallt, det är varmt, jag är hungrig, jag är kissnödig, måste vi gå in hit, är du inte klar snart... Lägger sig på golvet (inte skriker i alla fall, men ändå)., rullar runt... Fick till slut hämta en maxikundvagn och lägga honom i den och sedan trava runt i alla affärer. Och det är ju inte lätt att köra denna vagn i trånga affärer, men vad skulle man göra? Jaja, jag är nu nästan klar, har lite kvar. Nu ska de bara slås in också, ska göra det efter detta inlägg. Vi har precis avslutat en gudomlig god middag bestående av marinerad ankbröst med ris och sås. Proppmätt. Nu ska de äldre männen i huset visst mumsa Paradis och titta på Terminator 4. Själv kan jag nog vara utan, är inte så mycket för skjutande robotar.
Jaha, nu har jag och chefen träffat tre sökande sjuksköterskor som vill börja jobba oss. Vi fick en klar favorit så vi har nu enats om att erbjuda henne tjänsten. Får se vad hon svarar. Annars tuffar det på som vanligt på jobbet. Efter omorganiseringen så tycker jag nog att det har blivit lite lugnare, dock fortfarande starka känslor och lite ringrostigt men vi ser framåt i alla fall.
Hade tänkt vaccinera de minsta barnen i onsdags men det sket sig totalt eftersom jag aldrig kom iväg från jobbet. Nästa vecka kan man göra det igen men jag vill inte göra det sånära inpå jul. Får väl satsa på det i mellandagarna om de sprutar då... Men jag hade lovat på morgonen att vi skulle äta på restaurang efter sprutorna och det kom de ju ihåg- spelade ju ingen roll om de inte hade fått sprutan, det var ju minsann inte deras fel! Och det hade de ju rätt i, så vi drog iväg och vi mumsade köpemat. Det var rättså skönt att inte behöva ställa sig vid spisen och framför allt inte ta reda på allt efteråt. Och jag måste berömma barnen, alla tre, för att de uppförde sig någorlunda under hela tiden som vi åt.
Fick fintfint besök av mina kusiner igår kväll. Vi mofflade tacos, minstingen gav järnet i en majsburk. Vad han kan vräka i sig majs den grabben. Tack K och E för "leveransen" och jag glömde tacka för brödet vi fick! Pinsamt. Ja, vi syns på annandagen kära kusiner!
Jaha, nu har jag och chefen träffat tre sökande sjuksköterskor som vill börja jobba oss. Vi fick en klar favorit så vi har nu enats om att erbjuda henne tjänsten. Får se vad hon svarar. Annars tuffar det på som vanligt på jobbet. Efter omorganiseringen så tycker jag nog att det har blivit lite lugnare, dock fortfarande starka känslor och lite ringrostigt men vi ser framåt i alla fall.
Hade tänkt vaccinera de minsta barnen i onsdags men det sket sig totalt eftersom jag aldrig kom iväg från jobbet. Nästa vecka kan man göra det igen men jag vill inte göra det sånära inpå jul. Får väl satsa på det i mellandagarna om de sprutar då... Men jag hade lovat på morgonen att vi skulle äta på restaurang efter sprutorna och det kom de ju ihåg- spelade ju ingen roll om de inte hade fått sprutan, det var ju minsann inte deras fel! Och det hade de ju rätt i, så vi drog iväg och vi mumsade köpemat. Det var rättså skönt att inte behöva ställa sig vid spisen och framför allt inte ta reda på allt efteråt. Och jag måste berömma barnen, alla tre, för att de uppförde sig någorlunda under hela tiden som vi åt.
Fick fintfint besök av mina kusiner igår kväll. Vi mofflade tacos, minstingen gav järnet i en majsburk. Vad han kan vräka i sig majs den grabben. Tack K och E för "leveransen" och jag glömde tacka för brödet vi fick! Pinsamt. Ja, vi syns på annandagen kära kusiner!
Nej det var inte...
mannen som plingade i min tel utan en kär vän som meddelade att hon skrivit ett mail. Och det var inte vilket mail som helst- ett mycket rörande sådant. Tack M- du kan verkligen skriva...
I fredags var det dags för mellangrabben att stå i tomtekläder i luciatåget. De var en hel hög med lucior, tärnor, tomtar, stjärngossar och pepparkaksgubbar. Allt från dagisålder till mellanstadiebarn. De sjöng så fint, till och med i stämma. Innan hade jag förberett sonen att jag kanske inte skulle komma, har ju som mest att göra på morgonen. Men jag lyckades att komma ifrån 45 minuter och möttes av grabbens "tack för att du kom"... Hjärtat smälter... Men sedan bar det av mot arbetet igen och allt flöt på fram tills eftermiddagen då allt möjligt händer. Lämnade över ett kaos till kvällssköterskan kändes det som. Men hon hörde inte av sig så hon redde väl upp det. Själva tog vi det lugnt denna kväll- kändes välbehövligt efter en vecka med mycket extragöromål. Idolfinalen var ju bara så spännande. Tyckte båda var bra, men jag höll nog lite på Calle- han hade ju verkligen gjort framsteg från första programmet. Han var mer värd förstaplatsen, men jag tröstade mig med att det brukar ju gå bäst för tvåorna!
Lördag. Ja vad skulle vi hitta på? Jo först av allt var vi tvugna att få till lite varor i kylen, så ner till byn och shoppa loss bland mejerihyllorna. Länge leve de små borden med "prova-på-detta", idag var det kaffe med saffransdopp. Hon som serverade brukar jag jobba ihop med så hon gav mina pojkar både en och två bullbitar och pepparkakor. Det uppehöll dom lite så jag kunde ta lite fruktpåsar. Sedan skulle det in och handlas i vår lilla presentaffär- det var lite utförsäljning och mellangrabben ville köpe lite för sina egna pengar. Minstingen var snabb och försökte han med... På hemvägen skulle mellangrabben stanna hos bästiskusinen och leka medans vi andra skulle styra bilen mot mina föräldrar. Blev så förvånad att han ville dit- att han ville leka någon annanstans än hemma. Han har t o m pratat om att osva över hos henne på jullovet. Får väl se, får väl se. Som sagt vi andra drog till Julita för att checka av läget. Pappa drogs med en besvärlig halsont men menade på att det var på bättringsvägen- nu kunde han ju prata lite. Minstingen spelade lite "badboll" med honom i alla fall men han blev snart brädad av brorsan min. Om man frågar mintingen vad han ska göra hos mormor så säger han "packa boll min moscha" (sparka boll med min morfar) och "fika bulle". Låter så roligt...
När vi väl kom hem så gjorde äldste grabben mat- stekpotatis och hemmagjorda hamburgare- medans jag gav mig på nedervåningen som behövde en ansiktslyftning. Efter mat och röj mumsade vi nötter och skulle se Shreck 3, en film som jag inte sett även om den har stått i hyllan sedan premiärsdatum. Men inte blev det hela filmen denna gång heller eftersom minstingen behövdes nattas.
Vi satte igång med julkorten på söndagen. Satt i över tre timmar och det kändes som man hade kommit långt. När man sedan räknade så hade man knåpat ihop endast 13 st. Kändes som många fler, så nu vet man vad man gör om kvällarna eftersom jag brukar skicka närmare 40 st. Barnen gjorde sina så efter det var det glitterlim och pappersklipp i hela köket och inte att glömma- de själva. Efter det gav vi oss på övervåningen. De minsta bråkade om dammsugaren men efter mycket förmedlande så dammsög de tio minuter var så det blev faktiskt riktigt bra. Berömde dem jättemycket- tills jag tittade in på övervåningens toalett. Minst tio liter vatten och en halv tandkrämstub på golvet... Kan inte i mitt liv fatta att minstingen hann det utan att jag märkte det. Men man får väl se det positivt- golvet blev mer än rent och tandkrämen hann inte mögla.
Senare på kvällen fick vi besök av födelsedags"barnet" och hennes man. Vi kvällsfikade lite och småpratade. Tyvärr blev inte besöket så långt eftersom man var tvungen att lägga barnen. Men det var trevligt så länge det varade. Tack L för "onyttigheten" vi fick!
Men så idag hände det. Kl 07.22 kom äldste grabben in i sovrummet med orden "mamma- vad gör du?" Jag for upp! Herregud- skulle vara på jobbet 07.15! Har inte vaknat av mobilen som stått och larmat sedan 05:45. Nu blev det fart i luckan- och jag fick hjälp med mellangrabben som absolut inte blev på det bästa humöret, jag tog lillgrabben. Dom fattade nog inte riktigt vad som hände utan på ett naffs satt dom i bilen. Krakar. Kvart i åtta var jag på jobbet... Absolut ingen bra start på dagen och på veckan. Stressen satt i hela dagen. Och det blev inte bättre eftersom jag hade många hembesök på förmiddagen och allt skulle vara dokumenterat och klart för på eftermiddagen skulle det komma två arbetssökande som jag skulle intervjua tillsammans med chefen. Intervjuerna gick bra, men jag kunde riktigt känna hur de tyckte att de blev grillade. Kände även igen mig själv för just nästan exakt 1 år sedan satt man själv där- i samma stol och blev förhörd. Jag fastnade för en av dem direkt, dels för att hon gav så kloka och genomtänkta svar dels för att hon faktiskt var i min egen ålder, ok då 4 år yngre men ändå. Chefen fick samma känsla för henne. Vi ska träffa en sjuksköterska till på onsdag, därefter ska i välja. Spännande. Dagen slutade som den började; man blev sen. Men hem kom vi. Det värsta är ju att man fortsätter som om det brann i knutarna. Fram med stekpanna och kastrullen, fräser köttfärs på högsta värme, spaghettin stormkokar. Fram med tallrikar, glas tjohej. Hinner knappt svälja maten innan barnen sitter i badkaret för det dagliga avtvättningen. Medans de sitter där så in i tvättrummet och ta reda på en omgång färdig tvätt och in med den blöta i torktumlaren. Han t o m röja i köket innan minstingen skulle upp. Halv sju har vi klarat av det mesta... Så nu pustar vi en stund innan det är läggdags!
I fredags var det dags för mellangrabben att stå i tomtekläder i luciatåget. De var en hel hög med lucior, tärnor, tomtar, stjärngossar och pepparkaksgubbar. Allt från dagisålder till mellanstadiebarn. De sjöng så fint, till och med i stämma. Innan hade jag förberett sonen att jag kanske inte skulle komma, har ju som mest att göra på morgonen. Men jag lyckades att komma ifrån 45 minuter och möttes av grabbens "tack för att du kom"... Hjärtat smälter... Men sedan bar det av mot arbetet igen och allt flöt på fram tills eftermiddagen då allt möjligt händer. Lämnade över ett kaos till kvällssköterskan kändes det som. Men hon hörde inte av sig så hon redde väl upp det. Själva tog vi det lugnt denna kväll- kändes välbehövligt efter en vecka med mycket extragöromål. Idolfinalen var ju bara så spännande. Tyckte båda var bra, men jag höll nog lite på Calle- han hade ju verkligen gjort framsteg från första programmet. Han var mer värd förstaplatsen, men jag tröstade mig med att det brukar ju gå bäst för tvåorna!
Lördag. Ja vad skulle vi hitta på? Jo först av allt var vi tvugna att få till lite varor i kylen, så ner till byn och shoppa loss bland mejerihyllorna. Länge leve de små borden med "prova-på-detta", idag var det kaffe med saffransdopp. Hon som serverade brukar jag jobba ihop med så hon gav mina pojkar både en och två bullbitar och pepparkakor. Det uppehöll dom lite så jag kunde ta lite fruktpåsar. Sedan skulle det in och handlas i vår lilla presentaffär- det var lite utförsäljning och mellangrabben ville köpe lite för sina egna pengar. Minstingen var snabb och försökte han med... På hemvägen skulle mellangrabben stanna hos bästiskusinen och leka medans vi andra skulle styra bilen mot mina föräldrar. Blev så förvånad att han ville dit- att han ville leka någon annanstans än hemma. Han har t o m pratat om att osva över hos henne på jullovet. Får väl se, får väl se. Som sagt vi andra drog till Julita för att checka av läget. Pappa drogs med en besvärlig halsont men menade på att det var på bättringsvägen- nu kunde han ju prata lite. Minstingen spelade lite "badboll" med honom i alla fall men han blev snart brädad av brorsan min. Om man frågar mintingen vad han ska göra hos mormor så säger han "packa boll min moscha" (sparka boll med min morfar) och "fika bulle". Låter så roligt...
När vi väl kom hem så gjorde äldste grabben mat- stekpotatis och hemmagjorda hamburgare- medans jag gav mig på nedervåningen som behövde en ansiktslyftning. Efter mat och röj mumsade vi nötter och skulle se Shreck 3, en film som jag inte sett även om den har stått i hyllan sedan premiärsdatum. Men inte blev det hela filmen denna gång heller eftersom minstingen behövdes nattas.
Vi satte igång med julkorten på söndagen. Satt i över tre timmar och det kändes som man hade kommit långt. När man sedan räknade så hade man knåpat ihop endast 13 st. Kändes som många fler, så nu vet man vad man gör om kvällarna eftersom jag brukar skicka närmare 40 st. Barnen gjorde sina så efter det var det glitterlim och pappersklipp i hela köket och inte att glömma- de själva. Efter det gav vi oss på övervåningen. De minsta bråkade om dammsugaren men efter mycket förmedlande så dammsög de tio minuter var så det blev faktiskt riktigt bra. Berömde dem jättemycket- tills jag tittade in på övervåningens toalett. Minst tio liter vatten och en halv tandkrämstub på golvet... Kan inte i mitt liv fatta att minstingen hann det utan att jag märkte det. Men man får väl se det positivt- golvet blev mer än rent och tandkrämen hann inte mögla.
Senare på kvällen fick vi besök av födelsedags"barnet" och hennes man. Vi kvällsfikade lite och småpratade. Tyvärr blev inte besöket så långt eftersom man var tvungen att lägga barnen. Men det var trevligt så länge det varade. Tack L för "onyttigheten" vi fick!
Men så idag hände det. Kl 07.22 kom äldste grabben in i sovrummet med orden "mamma- vad gör du?" Jag for upp! Herregud- skulle vara på jobbet 07.15! Har inte vaknat av mobilen som stått och larmat sedan 05:45. Nu blev det fart i luckan- och jag fick hjälp med mellangrabben som absolut inte blev på det bästa humöret, jag tog lillgrabben. Dom fattade nog inte riktigt vad som hände utan på ett naffs satt dom i bilen. Krakar. Kvart i åtta var jag på jobbet... Absolut ingen bra start på dagen och på veckan. Stressen satt i hela dagen. Och det blev inte bättre eftersom jag hade många hembesök på förmiddagen och allt skulle vara dokumenterat och klart för på eftermiddagen skulle det komma två arbetssökande som jag skulle intervjua tillsammans med chefen. Intervjuerna gick bra, men jag kunde riktigt känna hur de tyckte att de blev grillade. Kände även igen mig själv för just nästan exakt 1 år sedan satt man själv där- i samma stol och blev förhörd. Jag fastnade för en av dem direkt, dels för att hon gav så kloka och genomtänkta svar dels för att hon faktiskt var i min egen ålder, ok då 4 år yngre men ändå. Chefen fick samma känsla för henne. Vi ska träffa en sjuksköterska till på onsdag, därefter ska i välja. Spännande. Dagen slutade som den började; man blev sen. Men hem kom vi. Det värsta är ju att man fortsätter som om det brann i knutarna. Fram med stekpanna och kastrullen, fräser köttfärs på högsta värme, spaghettin stormkokar. Fram med tallrikar, glas tjohej. Hinner knappt svälja maten innan barnen sitter i badkaret för det dagliga avtvättningen. Medans de sitter där så in i tvättrummet och ta reda på en omgång färdig tvätt och in med den blöta i torktumlaren. Han t o m röja i köket innan minstingen skulle upp. Halv sju har vi klarat av det mesta... Så nu pustar vi en stund innan det är läggdags!
Tomtarna på plats!
Sitter nu och beskådar mina tomtar. Ca 170 st finns nu utplacerade i huset. Det låter kanske mycket men när man har spridit ut dom så ser det inte så mycket ut tycker jag. Är nog en liten tomtenörd men jag tycker att det hör julen till. Men det är ett riktigt hästjobb, jag ändrar hit och dit, upp och ner. De måste liksom stämma in i miljön, med varandra... Om man har lite modernare tapeter kan man ju inte ha tomtar i gammeldags stuk, likaså om färgen på tapeten är av sådan art att illröda tomtar inte stämmer in... Jag brukar ha dom uppe till första advent men i år blev det såhär sent. Men nu är de på plats!
I söndags fick vi besök av J & M med dotter. Lillstumpan var hos oss medans föräldrarna hennes investerade en frysbox i Örebro. Och vad de lekte- hon, mellangrabben och minstingen. Fullt ös som sagt. Annars var det en hemmadag då man pulade här och där men fick inget synligt vettigt gjort.
V 50 innebär fullvecka på jobbet med mycket inplanerat. Måndagen började med att den äldste sonen skulle till tandis kl 8 och jag var tvungen att följa med. En tandreglerare från Örebro kom för att se om han skulle behöva tandställning och visst blev det så. Som tur var skulle det inte bli "rälsen" utan en gummisnoddhistoria i några månader om han skötte det bra. Strax innan lunch drog jag in till Örebro för att gå en introduktionskurs för nya förtroendevalda i Vårdförbundet. Intressant eftermiddag och jag tror att det kommer att bli kul, om inte annat så ser jag det som en erfarenhet. Makens syster ställde upp och hämtade kottarna på dagis och fritids eftersom det slutade sent.
Tisdagen hade vi en sk uppstartsdag inne på Behrns 4:e våningen. I och med omorganisationen så har personalen blivit i nya arbetsgrupper och denna dag skulle vi "prata" ihop oss och diskutera arbetsrutiner mm. Och lära känna varandra bättre naturligtvis. Jag tycker att det blev en lyckad dag med många nya ideer och tankar, god mat och trevligt sällskap. Makens syster ställde åter upp och hämtade kidsen. Tack S!!!! På kvällen kom Yatzypolaren och vi tog oss tid med de sex små tärningarna. Minstingen visade upp en av sina trots-sidor men vi lyckades avluta omgången och vinsten? Jojomensan- min!
Onsdag, jobb som sagt. Denna kväll skulle man ut med sköterske-kollegorna. Chefen skulle bjuda på någon kvällsöveraskning. Brorsan min kom och tog barnen från kl sex så att jag kunde delta. Chefen stod i en park med tomteluva och bjöd på glögg och egengjorda delikatesser. Sedan bar det av till restaurang Wong där det blev mat i massor. Tre olika förrätter (ankköttssallad med alger; låter jättesnuskigt och såg snuskigt ut men det var verkligen supergott, jätteräkor och någon vegetarisk trekant som smakade som vårrulle), tre huvudrätter (hälleflundra, oxfilé och tigerräksspett) och efter det dessert (mangosorbet och någon pannacotta-liknande historia). Och allt var sååååå gott. Rekommenderas varmt! Hemma runt 23. Och då fick man röjja upp i huset innan sängdax.
Idag torsdag har vi varit på luciafirande på dagis. Minstingen fick vara pepparkaksgubbe och han var så söt. Har några misslyckade bilder i kameran (min kamera har gått sönder, två månader efter att garantin gått ut... Så man har fått tagit fram den gamla som är lite halvknäpp. Och nu hittar jag inte sladden så att jag kan ladda upp bilderna. Kommer senare när sladden är funnen!) Och han satt still under hela "konserten", som ett litet ljus. Man blev lite småfuktig i ögonvrån... Och när man hör alla de små liven sjunga, det är ju bara så rart...
Dagis ringde mig på fm och sa att han hade ramlat från ett bord och skadan armbågen. Precis då hade jag en liten lucka mellan mina besök så jag for dit och såg över det hela. Svullen, blå och ont. Men han kunde röra i leden så jag drog inga större puckar då. Men jag gjorde en liten fuling och kontaktade vår dr på vårdcentralen via jobbets telelinjer och diskuterade detta. Hon är ju bara så snäll! Skulle jag tycka att han skulle röntgas så kunde jag bara ringa henne igen så skulle hon snabbt titta och skriva remiss. Hon skulle vara kvar till sju ikväll- det var bara att ringa även om vårdcentralen hade stängt; fanns ju en bakdörr.. Men han rör bra och svullnaden har inte tilltagit, snarare tvärtom tycker jag. Men ont vid beröring. Och det är ju inte så konstigt. Jag bara väntar på den första frakturen hos denna lilla man...
Nej nu har det plingat i min mobil för en stund sedan- såhär dax? Måste vara mannen som kanske vill ha lite kontakt. Skulle visst jobba natt...
Skulle ha skrivit
en liten rad men jag känner att jag måste nog i säng... Hoppas jag hinner imorgon mellan jobb och julbord på kvällen. Kram
Kan inte tro det...
men för första gången i mitt liv har jag fått en orkidée (stavas det så?) att blomma om. Det var inte alls planerat utan den sitter i en blomgrupp där de andra blommorna har överlevt. Och så idag när jag torkade ur fönstrena från både mat och leksaker så såg jag minsann tre utslagna små vita blommor. Var tvungen att blinka både en och två gånger. Skulle ha tagit kort men mitt batteri har tagit slut. Så typiskt! Men nu är jag lite mallig faktiskt. Funderar på att sätta krukan mitt på bordet, men då dör den väl...
Idag har det varit en innedag, vet inte varför men det blev bara så. Inne och gjort lite här och lite där. Alltså inget vettigt som syns men dagen har gått ändå. Den äldste grabben har haft kompis sovande över här från igår tills idag så dom har man ju inte sett till. De andra sönerna har varit något lugnare än igår...
Igår var en dag jag bara vill glömma. Allt blev bara pannkaka. Jag hade en ledig dag och jag hade lovat mellangrabben pepparkaksbak och pyssel. Så vi satte igång med baket på förmiddagen. Minstingen med, eller rättare sagt gjorde allt han inte fick göra. Han åt upp degen, slängde deg på golvet, slängde formarna överallt, förstörde våra färdiga kakor som låg på plåten. Kunde inte vända ryggen till föränn han bara förstörde. Mellangrabben blev ledsen och till slut drämde han till lillebror så det stod härliga till. Och vad skulle man säga? Och inte slutade minstingen för det utan blev arg han med och löpte amok. Och sedan pyssel- johejdu vad bra det gick. Hela dagen gick åt att bara se efter minstingen. Två sekunder utan uppsikt så hände det alltid något. Gnat gnat gnat hela tiden. På kvällen var jag helt slut, totalt syntax error. Ja denna dag går till historien.
Vi började vaccinera våra patienter på torsdagen. Jag fick spruta på eftermiddagen och jag min tidsopptimist trodde att jag skulle kunna vaccinera många. Det slutade med att jag hann tillbaka till jobbet i tid men eftersom dagis och fritids skulle stänga tidigare pga APT så var ajg tvungen att hämta dom tidigare. Så jag fick åka tillbaka och dokumentera alla som jag vaccinerat, med barnen. Hm, ingen hit direkt. Minstingen hittade apelsiner- skitkul att slänga dom högt och lågt. Alla pennor for över golvet. Ritade med tusch på skrivbordet, fick inte bort allt. Mellangrabben satt fint vid en dator i alla fall. Hörde en och en annan liten suck från kollegan som jobbade kvällen. Fniss.
Idag har det varit en innedag, vet inte varför men det blev bara så. Inne och gjort lite här och lite där. Alltså inget vettigt som syns men dagen har gått ändå. Den äldste grabben har haft kompis sovande över här från igår tills idag så dom har man ju inte sett till. De andra sönerna har varit något lugnare än igår...
Igår var en dag jag bara vill glömma. Allt blev bara pannkaka. Jag hade en ledig dag och jag hade lovat mellangrabben pepparkaksbak och pyssel. Så vi satte igång med baket på förmiddagen. Minstingen med, eller rättare sagt gjorde allt han inte fick göra. Han åt upp degen, slängde deg på golvet, slängde formarna överallt, förstörde våra färdiga kakor som låg på plåten. Kunde inte vända ryggen till föränn han bara förstörde. Mellangrabben blev ledsen och till slut drämde han till lillebror så det stod härliga till. Och vad skulle man säga? Och inte slutade minstingen för det utan blev arg han med och löpte amok. Och sedan pyssel- johejdu vad bra det gick. Hela dagen gick åt att bara se efter minstingen. Två sekunder utan uppsikt så hände det alltid något. Gnat gnat gnat hela tiden. På kvällen var jag helt slut, totalt syntax error. Ja denna dag går till historien.
Vi började vaccinera våra patienter på torsdagen. Jag fick spruta på eftermiddagen och jag min tidsopptimist trodde att jag skulle kunna vaccinera många. Det slutade med att jag hann tillbaka till jobbet i tid men eftersom dagis och fritids skulle stänga tidigare pga APT så var ajg tvungen att hämta dom tidigare. Så jag fick åka tillbaka och dokumentera alla som jag vaccinerat, med barnen. Hm, ingen hit direkt. Minstingen hittade apelsiner- skitkul att slänga dom högt och lågt. Alla pennor for över golvet. Ritade med tusch på skrivbordet, fick inte bort allt. Mellangrabben satt fint vid en dator i alla fall. Hörde en och en annan liten suck från kollegan som jobbade kvällen. Fniss.
December...
redan. Snart jul och nyår. Lite panikartat kan jag tycka. Mycket ska hinnas med och jag har inte ens börjat känns det som. Julpynt/pyssel med barnen, julstäd, julbak, julkort, klappar... Tillsammans med det vardagliga; jobb, umgås med nära och kära, tvätt, kanske lite yatzyspel. Jo, jag har lite panik.
Fredagen förra veckan började med att jag var tvungen att ställa mig att åter försöka baka något som den äldsta grabben skulle försöka sälja utanför affären tillsammans med sina klasskamrater. I skafferriets utbud har det dock börjat sina; fann ett halvt paket vetemjöl, lite bakpulver och sockret var också på hällningen. Två ägg... Hittade dock ett vanligt kakrecept så det blev till slut 150 st chokladsnittar. Jag som verkligen äääälskar att baka kakor. Sålda blev de i alla fall. Grabbens klass fick in 4500 kr på försäljningen och det är ju bra. Fredagen innebar också en tur till Örebro med mamsingen då vi skulle försöka hitta lite julklappar.
Och det bara gick våran väg denna dag. Hittade många klappar, och många till de där som man har så svårt till annars- de som man alltid har till sist och som det alltid slutar med en chokladkartong från Ica. Tack för shoppingdagen mor min!
Till råga på allt så bjöd mannens företag mig, L & E och den nya anställde med sambo på, ja det var nog det finaste och bästa julbord jag har varit på. Det var inne i Örebro, på Elite Hotell. Åt , åt, åt. Mycket mat och dryck, trevligt sällskap, det kunde inte bli bättre. Efter julbordet så drog vi till ett uteställe-
.gif)
där fick man ju inse att man börjar bli till åren eller kanske "ute"; helt ute i modevärlden (klädstilen som råder på dagens ungdom är verkligen spännande), hänger inte riktigt med i musiksvängen (jo lite kanske men inte som förr) och inte orkar man flänga runt som tidigare. Bara inse fakta. Och dagen efter- trött som bara den.
Och på lördagen skulle man jobba. Började inte förrän två men på fm hände det inte så mycket. Fick faktiskt lite sovmorgon- det var mannens tur att gå upp och ärligt talat trodde jag att det inte skulle gå. Kanske lite för mycket av det goda dagen innan för hans del- men han kravlade sig upp. Men det var misstänkt tyst från nedervåningen, barnen var på övervåningen och levde rövare så jag tror att han sov i soffan. Men det förnekas ju såklart. Kvällen på jobbet var helt ok. Inga större stora utryckningar.
Helgens söndag innebar att det var min tur att ta morgonens bestyr. Mannen jobbade natt så han fick faktiskt sova lite. Mannens kusin kom för att ta med vår äldsta grabb för att gå på adventsgudstjänst- jo det är sant.
.gif)
.gif)
Men hon fick muta med pizza efteråt. Sedan kom hon med en adventsblomma och chokladkalendrar till barnen. Gulliga du! Hon göder mig med blommor- hon har väl insett att mina blommor överlever inte så ofta. På kvällen så firade vi mannens bror som blev 35 några dagar tidigare. Kusinerna lekte sååå bra denna kväll, men eftersom det var snart ny vecka så skulle de ju nattas skapligt i alla fall.
.gif)
Runt midnatt så åkte maken till Lund eller vart det nu var; Kävlinge, Kräcklinge? Jaja långt iväg i alla fall och väntas inte tillbaka förrän om tre veckor. Känns otroligt långt och framför allt skittråkigt såhär intill jul. Det gör ju det inte lättare att inte få panik då allt ska fixas!
Måndag- ny vecka. Började med att komma försent till jobbet då minstingen lade sig pladask i en geggamojjehög. In och byta kläder, tvätta ansikte och händer. Han tyckte dock att det var störtkul. På jobbet var det lite halvt stirrigt; 1 dec ska ju den nya organisationen starta. Nya personalgrupper, nya områden. Man riktigt kände hur luften var spänd och laddad. Men man fick sluta den dagen med. På kvällen så skulle det hämtas korv- klasskassan igen. Kändes inte riktigt så kul att hoppa iväg med barnen halv åtta på kvällen för att hämta varorna men det var bara att gilla läget. 30 st halvmeterskorvar i bilen (Ch sålde mest i sin klass!)- vitlök, peppar och kryddkorvar. Vill ni veta hur det luktade/luktar i min bil?
Idag har vi varit runt och levererat över hälften av korvarna (men lukten finns kvar). De minsta barnen var inte direkt roade av det men vi blev bjudna på kaffe och kaka hos sista stoppet, så de sura minerna flög bort då. Imorgon ger vi järnet med de sista.
På jobbet var det stirrigt. Mycket mer folk på samma yta vilket innebar att ljudnivån steg enormt. Svårt att koppla av och få arbetsro. Men vi måste ge det en chans. Hade hand om ronden idag så det var mycket administrativt och hjärngympa. Nu har vi äntligen fått vaccinationssprutor till våra brukare så på torsdag ska vi spruta högt och lågt!
Fredagen förra veckan började med att jag var tvungen att ställa mig att åter försöka baka något som den äldsta grabben skulle försöka sälja utanför affären tillsammans med sina klasskamrater. I skafferriets utbud har det dock börjat sina; fann ett halvt paket vetemjöl, lite bakpulver och sockret var också på hällningen. Två ägg... Hittade dock ett vanligt kakrecept så det blev till slut 150 st chokladsnittar. Jag som verkligen äääälskar att baka kakor. Sålda blev de i alla fall. Grabbens klass fick in 4500 kr på försäljningen och det är ju bra. Fredagen innebar också en tur till Örebro med mamsingen då vi skulle försöka hitta lite julklappar.
Och det bara gick våran väg denna dag. Hittade många klappar, och många till de där som man har så svårt till annars- de som man alltid har till sist och som det alltid slutar med en chokladkartong från Ica. Tack för shoppingdagen mor min!
Till råga på allt så bjöd mannens företag mig, L & E och den nya anställde med sambo på, ja det var nog det finaste och bästa julbord jag har varit på. Det var inne i Örebro, på Elite Hotell. Åt , åt, åt. Mycket mat och dryck, trevligt sällskap, det kunde inte bli bättre. Efter julbordet så drog vi till ett uteställe-
där fick man ju inse att man börjar bli till åren eller kanske "ute"; helt ute i modevärlden (klädstilen som råder på dagens ungdom är verkligen spännande), hänger inte riktigt med i musiksvängen (jo lite kanske men inte som förr) och inte orkar man flänga runt som tidigare. Bara inse fakta. Och dagen efter- trött som bara den.
Och på lördagen skulle man jobba. Började inte förrän två men på fm hände det inte så mycket. Fick faktiskt lite sovmorgon- det var mannens tur att gå upp och ärligt talat trodde jag att det inte skulle gå. Kanske lite för mycket av det goda dagen innan för hans del- men han kravlade sig upp. Men det var misstänkt tyst från nedervåningen, barnen var på övervåningen och levde rövare så jag tror att han sov i soffan. Men det förnekas ju såklart. Kvällen på jobbet var helt ok. Inga större stora utryckningar.
Helgens söndag innebar att det var min tur att ta morgonens bestyr. Mannen jobbade natt så han fick faktiskt sova lite. Mannens kusin kom för att ta med vår äldsta grabb för att gå på adventsgudstjänst- jo det är sant.
Men hon fick muta med pizza efteråt. Sedan kom hon med en adventsblomma och chokladkalendrar till barnen. Gulliga du! Hon göder mig med blommor- hon har väl insett att mina blommor överlever inte så ofta. På kvällen så firade vi mannens bror som blev 35 några dagar tidigare. Kusinerna lekte sååå bra denna kväll, men eftersom det var snart ny vecka så skulle de ju nattas skapligt i alla fall.
Runt midnatt så åkte maken till Lund eller vart det nu var; Kävlinge, Kräcklinge? Jaja långt iväg i alla fall och väntas inte tillbaka förrän om tre veckor. Känns otroligt långt och framför allt skittråkigt såhär intill jul. Det gör ju det inte lättare att inte få panik då allt ska fixas!
Måndag- ny vecka. Började med att komma försent till jobbet då minstingen lade sig pladask i en geggamojjehög. In och byta kläder, tvätta ansikte och händer. Han tyckte dock att det var störtkul. På jobbet var det lite halvt stirrigt; 1 dec ska ju den nya organisationen starta. Nya personalgrupper, nya områden. Man riktigt kände hur luften var spänd och laddad. Men man fick sluta den dagen med. På kvällen så skulle det hämtas korv- klasskassan igen. Kändes inte riktigt så kul att hoppa iväg med barnen halv åtta på kvällen för att hämta varorna men det var bara att gilla läget. 30 st halvmeterskorvar i bilen (Ch sålde mest i sin klass!)- vitlök, peppar och kryddkorvar. Vill ni veta hur det luktade/luktar i min bil?
Idag har vi varit runt och levererat över hälften av korvarna (men lukten finns kvar). De minsta barnen var inte direkt roade av det men vi blev bjudna på kaffe och kaka hos sista stoppet, så de sura minerna flög bort då. Imorgon ger vi järnet med de sista.
På jobbet var det stirrigt. Mycket mer folk på samma yta vilket innebar att ljudnivån steg enormt. Svårt att koppla av och få arbetsro. Men vi måste ge det en chans. Hade hand om ronden idag så det var mycket administrativt och hjärngympa. Nu har vi äntligen fått vaccinationssprutor till våra brukare så på torsdag ska vi spruta högt och lågt!
Inte ens chokladbollar...
kan man göra. Äldste grabben ska sälja hembakt utanför byns affär på fredag. Jag tänkte att jag skulle vara ute i god tid för en gångs skull. Inte för att jag hade någon som helst lust att baka men ibland är man ju bara tvungen. Chokladbollar- yes. Det kör vi på- man behöver inte ens slå på ugnen. Ut på nätet och slå upp ett bra recept och jag hittade ett som man skulle göra med smält smör. Behöver alltså inte kladda med kallt margarin vilket jag inte tycker är trevligt. Rullade bollar till tusen eftersom jag drog till med en stor sats. Fiiiina bollar blev det men det är nu det sket sig totalt. Varken strössel eller pärlsocker fastnade. Hur mycket jag än tryckte, bankade så bara ramlade de av. Provade t o m att värma dom lite i micron så att de blev lite kletiga. Nej det gick bara inte. Snacka om att man känner sig värdelös. Så nu har jag det kvar i alla fall- bakningen alltså.
Har städat bilen nu på kvällen. Fruktansvärt skitig, välling, cola, lera, grus, papper... Sopstation? Exakt. Och hur tråkigt är det inte att städa den? Man vet ju att den kommer att se likadan ut efter ett par vändor till dagis/fritids. Men nu luktar den köksrent i alla fall...
Äldste grabben tog sig in till Mässan igår för att få sin vaccinationsspruta. Fick stå timmar i kö men fick den till slut. Och idag... spränghuvudvärk och ont i armen. Fick vara hemma från skolan. Men han går nog imorgon. I måndags hade vi utvecklingssamtal med högstadiegrabben. Och vilken lycka! Under hela hans skoltid har vi tampats med att han har en förmåga att prata för mycket, oftast vid fel tidpunkt, dvs när läraren pratar. Jag väntade mig samma denna gång. Men hans mentor bara överöste honom med beröm- han skötte sig exemplariskt, gjorde alltid läxorna, var hjälpsam och var klart godkänd i alla ämnen. Trodde först att hon hade fel papper framför sig... Men nej, hon trodde att det var jag som skämtade när jag pratade om "problemet". Blev faktiskt tårögd när jag satt där. Hans pappa blev också mycket glad och de försvann upp på övervåningen och beställde ett tangentbord som grabben har velat ha länge. Jo, han är verkligen värd det.
Igår kväll drog jag in till en pensionärs-avtackningsfest. Jag hade arbetat tillsammans med henne på ortopeden. En mycket fantastisk arbetskamrat på alla sätt och vis. En så energisk och snabb kvinna får man leta efter. Om man skulle svara på larm så hann man knappt resa sig förrän hon hade sprungit dit, utfört patientens önskemål och sedan komma tillbaka. Och hon hade alltid koll på alla, patienter som personal. Det som hon inte visste, det existerade inte. Hoppas att hon nu kan njuta av sin "ledighet". Kram I!
Ikväll har vår minsta grabb provat att styla sitt hår- med chokladsås. "Kolla" ropar han, helt överlycklig. Mamma är inte lika överlycklig... Hade då fått plockat upp en hel Jättefranska från golvet som denne unge man tyckte skulle ligga där precis innan. Vände ju ryggen till och då passar man på att springa iväg med chokladsåsen. Men jag får skylla mig själv lite- glömde ju sätta på hänglåset på kylskåpet...
Har städat bilen nu på kvällen. Fruktansvärt skitig, välling, cola, lera, grus, papper... Sopstation? Exakt. Och hur tråkigt är det inte att städa den? Man vet ju att den kommer att se likadan ut efter ett par vändor till dagis/fritids. Men nu luktar den köksrent i alla fall...
Äldste grabben tog sig in till Mässan igår för att få sin vaccinationsspruta. Fick stå timmar i kö men fick den till slut. Och idag... spränghuvudvärk och ont i armen. Fick vara hemma från skolan. Men han går nog imorgon. I måndags hade vi utvecklingssamtal med högstadiegrabben. Och vilken lycka! Under hela hans skoltid har vi tampats med att han har en förmåga att prata för mycket, oftast vid fel tidpunkt, dvs när läraren pratar. Jag väntade mig samma denna gång. Men hans mentor bara överöste honom med beröm- han skötte sig exemplariskt, gjorde alltid läxorna, var hjälpsam och var klart godkänd i alla ämnen. Trodde först att hon hade fel papper framför sig... Men nej, hon trodde att det var jag som skämtade när jag pratade om "problemet". Blev faktiskt tårögd när jag satt där. Hans pappa blev också mycket glad och de försvann upp på övervåningen och beställde ett tangentbord som grabben har velat ha länge. Jo, han är verkligen värd det.
Igår kväll drog jag in till en pensionärs-avtackningsfest. Jag hade arbetat tillsammans med henne på ortopeden. En mycket fantastisk arbetskamrat på alla sätt och vis. En så energisk och snabb kvinna får man leta efter. Om man skulle svara på larm så hann man knappt resa sig förrän hon hade sprungit dit, utfört patientens önskemål och sedan komma tillbaka. Och hon hade alltid koll på alla, patienter som personal. Det som hon inte visste, det existerade inte. Hoppas att hon nu kan njuta av sin "ledighet". Kram I!
Ikväll har vår minsta grabb provat att styla sitt hår- med chokladsås. "Kolla" ropar han, helt överlycklig. Mamma är inte lika överlycklig... Hade då fått plockat upp en hel Jättefranska från golvet som denne unge man tyckte skulle ligga där precis innan. Vände ju ryggen till och då passar man på att springa iväg med chokladsåsen. Men jag får skylla mig själv lite- glömde ju sätta på hänglåset på kylskåpet...
Äntligen fick tärningarna rulla...
Hon är ju hemkommen från Thailand... Brun och fräsch, precis som jag trodde. Och ikväll kunde vi äntligen damma av tärningarna. Får väl träningsvärk imorgon eftersom yatzymusklerna har varit inaktiva i två veckor- Resultat? 1-1. Var ju tvungen att vara snäll denna gång...
Har jobbat i helgen och fick uppleva en erfarenhet till som man kan lära sig mycket av. Lugn lördagskväll, hade precis stängt av datorn, rapporterat över till nattsköterskan och skulle precis gå hem. Skönt att komma hem skapligt. Nej då kom en undersköterska från nattpatrullen och sa "larm på M-vägen, du måste dit; kvinna hittad utomhus, slagit i skallen, blöder någonstans och ont i höft. Kände inte igen kvinnans namn så hon är inte inskriven för kommunal sjukvård, så egentligen om man ska gå efter mina arbetsuppgifter så skulle jag bara säga åt personalen att ringa efter ambulans, men jag kunde ju inte låta detta bara vara. Nej, tog tag i bästa akutväska och snabbt dit. Och visst låg det en äldre kvinna utanför sin balkongdörr, skakade som ett asplöv, inga ytterkläder. Otrolig smärta i ena höften- solklar höftfraktur, rejäl bula i huvudet men blödde inte därifrån. Däremot ett stort, dock ytligt, sår på en arm. Vi blev fyra personal till slut då vi bar in tanten till hennes säng. Hemskt eftersom höften var bruten. Därefter ringa ambulans och sedan skulle jag ta omhand såret- öppnar akutväskan och rotar runt. Upptäcker att det inte finns något att lägga om det med- inte ens en hederlig kompress! Och blödde gjorde det. Fick fram en stor tubigrip (en strumpliknande sak) till slut som jag fick fantisera ihop till ett förband. Snacka om att man skämdes inför personal och framför allt ambulanspersonalen... På söndagen tog jag itu med en av väskorna i alla fall. Den dagen var mer arbetsam, hade att göra hela tiden. Ett ärende blev att försöka få in en gammal man till sjukhuset eftersom hade blödde kraftigt från urinvägarna. Men vi lyckades inte- han tvärvägrade. Han resonerade så att han var ju så pass gammal ändå... Vet inte hur det har gått idag, får se imorgon då det är jobbardax igen.
Har idag mer eller mindre tvingat mellangrabben att åka buss idag till och från skolan. Och han gjorde det och det gick bra. Så nu hoppas jag att det kommer att gå fint hädanefter igen. Busschauffören hade försökt hjälpa honom att hitta på bra igenkänningsmärken efter vägen så han vet när han ska "plinga" på bussklockan. Snällt...
Har jobbat i helgen och fick uppleva en erfarenhet till som man kan lära sig mycket av. Lugn lördagskväll, hade precis stängt av datorn, rapporterat över till nattsköterskan och skulle precis gå hem. Skönt att komma hem skapligt. Nej då kom en undersköterska från nattpatrullen och sa "larm på M-vägen, du måste dit; kvinna hittad utomhus, slagit i skallen, blöder någonstans och ont i höft. Kände inte igen kvinnans namn så hon är inte inskriven för kommunal sjukvård, så egentligen om man ska gå efter mina arbetsuppgifter så skulle jag bara säga åt personalen att ringa efter ambulans, men jag kunde ju inte låta detta bara vara. Nej, tog tag i bästa akutväska och snabbt dit. Och visst låg det en äldre kvinna utanför sin balkongdörr, skakade som ett asplöv, inga ytterkläder. Otrolig smärta i ena höften- solklar höftfraktur, rejäl bula i huvudet men blödde inte därifrån. Däremot ett stort, dock ytligt, sår på en arm. Vi blev fyra personal till slut då vi bar in tanten till hennes säng. Hemskt eftersom höften var bruten. Därefter ringa ambulans och sedan skulle jag ta omhand såret- öppnar akutväskan och rotar runt. Upptäcker att det inte finns något att lägga om det med- inte ens en hederlig kompress! Och blödde gjorde det. Fick fram en stor tubigrip (en strumpliknande sak) till slut som jag fick fantisera ihop till ett förband. Snacka om att man skämdes inför personal och framför allt ambulanspersonalen... På söndagen tog jag itu med en av väskorna i alla fall. Den dagen var mer arbetsam, hade att göra hela tiden. Ett ärende blev att försöka få in en gammal man till sjukhuset eftersom hade blödde kraftigt från urinvägarna. Men vi lyckades inte- han tvärvägrade. Han resonerade så att han var ju så pass gammal ändå... Vet inte hur det har gått idag, får se imorgon då det är jobbardax igen.
Har idag mer eller mindre tvingat mellangrabben att åka buss idag till och från skolan. Och han gjorde det och det gick bra. Så nu hoppas jag att det kommer att gå fint hädanefter igen. Busschauffören hade försökt hjälpa honom att hitta på bra igenkänningsmärken efter vägen så han vet när han ska "plinga" på bussklockan. Snällt...
Äntligen frisk...
Äldste grabben blev rejält däckad kan man säga. Men man undrar ju och det var svinis eller inte. Fick höra att det går något annat i skolan också- feber, huvudvärk och ledvärk men det håller bara i sig i tre till fyra dagar. Och det stämmer ju in faktiskt, han pallrade sig till skolan idag. Han var lite orolig över att ha missat en massa. Men det hade han inte som tur var. Klarade sig från att ta med sig skolarbete hem över helgen. Här kan jag tycka att den svenska försäkringskassan har lite dumma åldersgränser- att man inte får vara hemma med sitt barn när de är vid denna ålder. Nej då måste man söka läkarintyg mm. Jag tyckte det var hemskt att låta honom vara hemma själv. Som tur är har jag ju inte långt hem från arbetet... (Tack bror för att du fanns tillhands en dag).
Torsdagen var jag ledig. På morgonen och fram till tio gjorde jag nada- absolut ingenting. Satt i soffan med den äldste och den minste röjde runt och fick göra det. Sedan stack jag över till mor och far för en snabb fika. Var hemma till två eftersom mellangrabben och kusin skulle komma med skolbussen. Jag hade lovat att stå ute och vänta på dom. Bussen kom... Bussen åkte förbi... Inga barn blev avsläppta. Hjälp tänkte jag! Det var ju första gången som han skulle åka hem med bussen. Ringde till svägerskan om de hade gått av där? Nej, inga barn. Ringde till fritids- nej de hade satt dom på bussen. Efter ett tag ringde bussbolaget och sa att busschauffören hade missat att släppa av dom. Detta fick ju bara inte hända- jag såg framför mig hur panikslagen han kunde vara. Och mina tankar besannades. Bussen kom tillbaka efter ett bra tag och idioten (ursäkta) till busschaufför bara släppte av dom och drog iväg. Ut kommer en helt förstörd 6-åring, halvt hysterisk, gråtandes. Trodde att busschauffören hade kört vilse mm. Tyckte väl att chauffören kunde ha kommit ut och stämt av med mig i alla fall. Nu vill han inte åka buss... Kusin var lugnare i alla fall.
Idag skulle mannen hämta barnen från fritids/dagis. Vi råkade dock säga att pappa har inte hämtat förut på fritids men att det är andra dörren... Det var som att trycka på en knapp. "Nej mamma måste hämta- hon vet var jag är, tänk om du går fel, då hittar du inte mig..." Känns som om vi är tillbaka på ruta 1- nu är han åter i det stadie att han ska kontrollera en gång i kvarten vart vi är; "mamma/pappa vart är du, vad gör du?". Ser/hör han inte oss får han lite panik. Jobbigt.
Imorgon kommer vännen som har varit i Thailand i två veckor hem. Undra hur läckert brun hon kan vara då? Själv känner man sig som en blek, torr, grinig och grå tant...
Torsdagen var jag ledig. På morgonen och fram till tio gjorde jag nada- absolut ingenting. Satt i soffan med den äldste och den minste röjde runt och fick göra det. Sedan stack jag över till mor och far för en snabb fika. Var hemma till två eftersom mellangrabben och kusin skulle komma med skolbussen. Jag hade lovat att stå ute och vänta på dom. Bussen kom... Bussen åkte förbi... Inga barn blev avsläppta. Hjälp tänkte jag! Det var ju första gången som han skulle åka hem med bussen. Ringde till svägerskan om de hade gått av där? Nej, inga barn. Ringde till fritids- nej de hade satt dom på bussen. Efter ett tag ringde bussbolaget och sa att busschauffören hade missat att släppa av dom. Detta fick ju bara inte hända- jag såg framför mig hur panikslagen han kunde vara. Och mina tankar besannades. Bussen kom tillbaka efter ett bra tag och idioten (ursäkta) till busschaufför bara släppte av dom och drog iväg. Ut kommer en helt förstörd 6-åring, halvt hysterisk, gråtandes. Trodde att busschauffören hade kört vilse mm. Tyckte väl att chauffören kunde ha kommit ut och stämt av med mig i alla fall. Nu vill han inte åka buss... Kusin var lugnare i alla fall.
Idag skulle mannen hämta barnen från fritids/dagis. Vi råkade dock säga att pappa har inte hämtat förut på fritids men att det är andra dörren... Det var som att trycka på en knapp. "Nej mamma måste hämta- hon vet var jag är, tänk om du går fel, då hittar du inte mig..." Känns som om vi är tillbaka på ruta 1- nu är han åter i det stadie att han ska kontrollera en gång i kvarten vart vi är; "mamma/pappa vart är du, vad gör du?". Ser/hör han inte oss får han lite panik. Jobbigt.
Imorgon kommer vännen som har varit i Thailand i två veckor hem. Undra hur läckert brun hon kan vara då? Själv känner man sig som en blek, torr, grinig och grå tant...
Och jag som skulle lägga...
mig tidigt... Sket sig rejält som sagt. Måndag, ny vecka, nya tag. Denna vecka innebär sex arbetsdagar av sju möjliga. Bara att hugga in. Äldste grabben ringer dock på förmiddagen och vill bli hemskjutsad, ont i kroppen, förkyld, spränghuvudvärk. Fick en lucka i arbetet och skjutsade hem grabben. Han är ju blek i vanliga fall men nu var det lik-varning. Somnade nästan i bilen. Jobbade färdigt och hämtade de andra kidsen på dagis/fritids. Mellangrabben ville leka med kusin men när vi hade sjukstuga hemma? Visste ju inte riktigt vad han hade åkt på. Vi fick ta det en annan gång tyckte jag. Resultatet blev ju sura miner och för att lätta upp stämningen så gjorde vi kakor efter kvällsmaten. Och de blev riktigt lyckade och jag hade en nöjd son efter det. Sedan skulle vi lägga, jo mannen var hemma... Och äntligen fick mannen se hur minstingen kan bete sig. Började lägga kl sju, kl halv tio slog han ihop efter att bokstavligen hitta på alla hyss man kan. För att befinna sig i en spjälsäng fattar man inte hur han lyckas. Och allt detta tjoande och gapande... T o m maken fick tokspel. Och själv kom jag i säng strax efter ett (ja jag får väl skylla mig själv lite). Kl fyra på morgonkvisten kommer den äldste grabben in och mådde jättedåligt, ont överallt, i alla leder och huvudet var som en bomb. Man verkligen såg hur han led. I med värktabletter. Och självklart vaknade de andra barnen och inte kunde de somna om. Nej minstingen skulle minsann till dagis, ha välling, leka med tågbanan... Mellangrabben gick upp och borstade tänderna- ifall han skulle glömma bort det på morgonen. Sedan låga han bredvid mig och sparkades. Halv sex somnade de till, då var det ju dax att stiga upp för min del. Trött så att jag mådde illa och det händer inte ofta. Iväg till dagis/fritids/jobbet. Helt ok på jobbet, kunde sluta tidigare för att hinna till BVC för att vaccinera minstingen. Det gick fort eftersom jag hade en himla tur- orkar bara inte skriva om det. Han tyckte inte om det- skrek en stund men sedan blev det bra igen. Tillbaka till Hampetorp för att hämta mellangrabben där det bjöds på dropp-in-fika. Gjorde en riktig snabbis för jag hade tänkt få honom vaccinerad också,men nu var vi tvugna att göra det i Örebro, och inte i Odensbacken, eftersom han inte tillhör BVC längre. Igår hade det varit panik på vaccinationsstället, men idag fanns det vaccinsprutor kvar vid fyra-tiden. Snabbt hem och hämta den äldste grabben som inte ville vara hemma själv längre. Tur att man har stor bil så att han kunde lägga sig längst bak och sova. Fortfarande lika ont i kroppen... När vi kom fram till Mässan där man gav sprutorna fick vi stå en timme utomhus i kö. Mörkt och ruggigt var det. När vi hade ca trettio personer framför oss stängdes dörrarna och då trodde jag att nu var det kört. Men vi väntade tålmodigt kvar och efter en stund öppnades dörrarna och vi fick en nummerlapp. Yes nu var man garanterad en spruta! Men när man väl kom in var det ju lika lång väntetid där. Minstingen skulle ju inte sitta still i vagnen- tok heller, utan han sprang runt och runt. Hade bara ner en skyddskedja... Mellangrabben var så duktig att både vänta och ta sprutan, även om han erkände att det gjorde lite ont. När vi väl var klara var alla vi så hungriga att vi drog till MCdonken. Sjuklingen hade inte märkt att vi vart borta i drygt två timmar, hade sovit hela tiden i bilen. Men kände sig nu en aningen piggare så att han följde med in till snabbmatsstället. Fick i sig lite mat i alla fall. Sedan gjorde jag en chansning- storhandlade innan vi åkte hem. Bokstavligen rusade fram mellan hyllorna och det gick bra faktiskt. Barnen var bra trötta på vägen hem. Och jag med för den delen, trötta fötter och helt off i hjärnkontoret. Ett bevis på det var att jag skrev mellangrabbens personnummer helt galet- skrev 1993 istället för 2003. Kände mig som en idiot när sjuksköterskan uppmärksammade detta.
Väl hemma så kom barnen in i andra andningen, skulle inte lägga sig först men efter ett tag så slumrade de till i alla fall. Hade lovat mig själv att komma i säng skapligt eftersom natten innan var inte till belåtenhet. Dock hade jag lovat på jobbet att göra två gratulationskort till två arbetskamrater så det var bara att göra det. Tog ju sin lilla tid. Och sedan skulle jag bara kolla mailen. Och sedan blev det facebook. Och sedan blev det bloggen... Men nu sängen...
Väl hemma så kom barnen in i andra andningen, skulle inte lägga sig först men efter ett tag så slumrade de till i alla fall. Hade lovat mig själv att komma i säng skapligt eftersom natten innan var inte till belåtenhet. Dock hade jag lovat på jobbet att göra två gratulationskort till två arbetskamrater så det var bara att göra det. Tog ju sin lilla tid. Och sedan skulle jag bara kolla mailen. Och sedan blev det facebook. Och sedan blev det bloggen... Men nu sängen...
Nu är mitt tålamod
snart slut... Känner mig helt slut fast man inte gjort överdrivet mycket idag. Man har under hela dagen försökt få till det i min gamla tvättstuga så att det kan få bli ett förråd med var sak på sin plats. Men det man inte vill ha där utan det ska in på ett annat ställe- men det stället ser ut som ett bombnedslag. För att få in det måste man först städa där. Man blir ju aldrig klar. Fick ett ryck i minstingens rum, behövde en paus från nedervåningen. Alla bäbisleksakser åkte ut, inklusive bollhavet. Han har ju börjat att leka med tågbanan så han behöver plats. Men vart gör jag av leksakerna? Någon som vill ha? Vill ju inte bara kasta- det är ju ganska fina saker ändå.
Barnen har idag dessutom varit på ett "strålande" humör- plockar fram rubb och stubb och lämnar det överallt. Jagar varandra, slår varandra tills den ena blir ledsen och skriker "mamma mamma han är dum, han gör så, han gör si". Ska inte äta maten som serveras, gapar om godis och chips, slänger ut dvd-skivor från fodralen. Jag tänder ljus för att få det lite mysigt- de springer och blåser ut dom. Ja som sagt, tålamodet börjar snart att ta slut... Mannen har dragit till Örebro för att jobba natt. Just ikväll när det är som det är. Och den äldste grabben var absolut inte ihop med tjejen. Var ju tvungen att fråga, det är väl ens rätt som mamma?
Barnen har idag dessutom varit på ett "strålande" humör- plockar fram rubb och stubb och lämnar det överallt. Jagar varandra, slår varandra tills den ena blir ledsen och skriker "mamma mamma han är dum, han gör så, han gör si". Ska inte äta maten som serveras, gapar om godis och chips, slänger ut dvd-skivor från fodralen. Jag tänder ljus för att få det lite mysigt- de springer och blåser ut dom. Ja som sagt, tålamodet börjar snart att ta slut... Mannen har dragit till Örebro för att jobba natt. Just ikväll när det är som det är. Och den äldste grabben var absolut inte ihop med tjejen. Var ju tvungen att fråga, det är väl ens rätt som mamma?
Fredag igen...
Ännu en vecka snart över. Veckan skulle ha varit en jobbvecka måndag till torsdag, men det blev måndag till onsdag. Natten till torsdag så väckte minstingen oss mitt i natten och grät, pekade på örat och sa ont ont. Jaha, öroninflammation. Mannen stack iväg till Södertälje, jag vabbar. Det var ju min tur. Alvedon och nässpray men vid tio på förmiddagen gick det "hål", gul gegga rann från örat och efter det blev han som omvänt. Feber dock. Idag är han hyperaktiv, alltså som vanligt.
Idag har jag varit på utvecklingssamtal för minstingen. Kändes lite tidigt för en tvååring men det var bra att stämma av. De upplevde att han hade blivit "lugnare" i sin röjjighet, han kan mer leka med saker. Håller fullständigt med. Dock hade de problem med att få ordning på honom vid matbordet, kan inte liksom sitta still utan far upp och ner ständigt. Precis som hemma alltså. Fungerar bra med personal och kamrater. Lite problematiskt med kusin vitamin bara, i luven på varandra rättså ofta. Roligt var att han fick beröm för hans talförmåga, pratat treordsmeningar ett bra tag och kan många krångliga ord. Ja han har ju lite att brås på...
Vid middagstid drog vi till leksaksaffären för mellangrabben ville köpa något för sin födelsedagspeng som han hade fått av farmor och farfar. Det blev Terminatorgubbar och ett svärd. Köpte bara för en tredjedel av vad han hade- hade det varit storebror så hade vartenda öre varit borta... Åkte förbi Max och då sa minstingen: Ockar ha hambullalle... Lät så gulligt så vi styrde alla hjulen dit. Sedan var vi tvugna att åka till Julita för att hämta mannens färdiglagade/servade/besiktade traktor. Minstingen skulle ju naturligtvis åka med men somnade inom fem röda.
När vi kom hem hade den äldsta grabben tagit med sig en kär? tjejkompis (ingen får yppa något att jag skrivit kär!), en väldigt mysig och skärpt tös. Problemet var bara att hon är gluten och laktosintolerant. Och morsa som man är ska man ju bjussa på middag- men vaddå? Till slut kom man fram till att man kunde ju bjuda på Bombay-kyckling och jasmin-ris. Hon åt det i alla fall. Grabben hade nog planerat detta ett tag, för igår kväll var han mån om att det skulle se fint ut på nedervåningen- hjälpte mig att skura golven! Och sedan erkände han att han hade bäddat sängen i tjugo minuter på morgonen... (erkände det inför henne med!) Hoppas att hon kommer oftare... Nu sitter de och ser på film i hans rum. Minstingen har äntligen kommit i säng så nu har vi ingen som ser till dom.. De hade ju en godisskål så gissa var han var? Ska inte knacka på och bjuda på te, även om man kanske eventuellt skulle vilja...
5-dagars...
Fem dagar har passerat i ett svep... Bara sådär... Det har varit ganska intensivt på jobbfronten och hemmavid. Torsdag var jag iväg på ett extra insatt stormöte angående skolan där den äldste grabben går i. För att göra en lång historia jättekort kan jag beskriva det som att en del föräldrar har uppfattningen om att det är jättestökigt, våld, respektlöst mm. Andra föräldrar fattar ingenting och har verkligen inte den uppfattningen (däribland jag). Skolchef rektor, lärare och politiker var närvarande. Resultat: dagisvarning, pajkastning och inget bestämt. Jag gick innan det var slut. Konfronterade detta med äldste sonen när jag kom hem, hur uppfattar han situationen? Jo lite stökigt kunde det vara men det var inte hanterbart. Vet inte riktigt vad man ska tro... Om det är så hemskt- då måste det ju verkligen sättas in åtgärder- men det finns ju inga resurser till det i dagens läge. Jag får hoppas att det är bättre än vad det låter. Ska ju på utvecklingssamtal snart och då kanske man kan lyfta frågan.
När jag kom hem hade vi besök av yatzyprimadonnan- skulle ju åka till Thailand i två veckor. Inte ett DUGG avundsjuk!
Fredagen kunde jag dock ta ut eftermiddagen i kompledighet då jag och mannen strosade runt lite på Marieberg. Visade honom ett hus som är till salu... Han har kommit på att vi inte får plats där vi bor nu med alla hans maskiner han ska ha till sitt företag. Så kanske behöver vi se om efter något annat. Eller köpa en tomt och bygga nytt? Kostar ju lika mycket... Så nu grubblar vi som bara den.
Lördagen innebar katastrof till en början. Jag, planeraren, hade fullspäckat schema men vi skulle få till det- om allt gick som planerat alltså. Men som vanligt havererade det. På fredagskvällen ringde mannens anställde och sa att de skulle komma över kl nio på morgonen för att de skulle skriva en massa papper. Inget att bjuda på hade jag och jag kände absolut inget för att ställa mig och baka heller på kvällen- dessutom var det ju Idol. Och till soptippen skulle jag med på fm. Den som finns härute i bygden har lördagsöppet 1 gång i månaden och det var just denna lördag. Klockan nio öppnade den. Så om jag lastade vår släpkärra innan (det var mörkt på fredaskvällen när vi kom hem) stod vid grindarna kl nio, snabbt som attan slänga av det, köpa kaffebröd i affären på vägen hem så skulle jag nog hinna hem till halv tio. Då kunde de ju ha skrivit färdigt alla dessa papper och vi kunde fika i lugn och ro efteråt. Halv nio på lördagen sprang jag ut och skulle hämta släpkärran och... nej inte stod den där. Den hade fått fötter (nej den är inte stulen, en annan hade "bokat" den utan min vetskap). Jag som verkligen hade velat fått bort allt skräp jag plockat ihop- det fanns ju överallt- i bon, i trädgården, inne... Nu skulle jag få vänta en månad till för att få bort det. Blev nästa gråtfärdig. Fick ta mannens bil och mula in knappt hälften av sopberget. Mannen blev inte så glad att få in allt skräp i sin nya bil men vad sjutton skulle jag göra? Hur som helst, jag var tillbaka till halv tio- med kaffebröd. Det var trevligt att träffa "J"- makens anställde och hans sambo. Kvart i elva åkte dom, kl elva kom nästa besök som skulle lämna jultidningar. Kl två skulle vi på 40-årskalas och hör och häpna- vi kom först! Det var min systers make som lämnade 30-talet för att övergå till 40. Det bjöds på smörgåstårta som var sååååå god. Syster hade aldrig gjort det förut men vilken debut! Slår mina med hästlängder. Efter det kalaset så skulle vi ut till min far och fira fars dag. Hemma vid sju och då var alla helt slut. Man gjorde inte många knop på kvällen.
Söndagen såg bättre ut. Vi tog med barnen ut och tittade på hus, sedan var det middagsbjudning hos svärisarna. Och man åt så man storknade- vad går upp mot potatisgratäng och fläskfile med kantarellsås? Jordgubbspaj med vaniljsås? Slutade med att mannen slängde ur sig att resterna kunde vi ta hand om- han kan ju vara lagom pinsam... (Thailandsresenären ligger nu i magsjuka, bränt sig i solen...) På kvällen tittar vi på hus att bygga själva. Nu har det stigit oss åt huvudet...
Idag måndag vaknar jag 05.20 av att minstingen ska upp. Han hostar och hackar. Dagis eller inte? Jo vi provar. Och det hade gått bra, hostat en del men pigg för övrigt. Hade dock varit trött men tänkte en tanke- ja det kan han nog ha varit om man envist skulle gå upp den tiden på morgonen. Nu på kvällen fick jag barnvakt och kunde åka iväg på ett Aleovera-party (om man nu kan kalla det så). Bra produkter inom hälsa. När jag kom hem satt mannen och sov i soffan, vidöppen mun och drog stora snarkningar. Såg roligt ut... Han har varit i Lund över dagen. Har fått det beskedet att han inte ska till Ängelholm längre, utan någonstans runt Lund istället. Inte lika länge som de hotade med för Ängelholm- men tio dagar i sträck i december någon gång (som de säger nu i alla fall). Jaja tiden går ju fort säger jag ju alltid, men jag lovar att dom tio dagarna kommer att krypa fram! Kram och godnatt.
Nu är de här...
snöflingorna alltså. Och kvar ligger de. Fint och mysigt, det blir så mycket ljusare. Minstingen bara stog utanför dagis och tittade, fattade nog inte mycket vad det var som dalade ner. Förklarade att det var "snö" och då rabblades det "jö, jö" hela vägen hem... 
Lite ljusare trots mörk bild...
Igår fick min man ordning på vattnet hos mina föräldrar. Fick gräva mycket för att hitta ledningarna och det visade sig att rören var helt kapputta. Bara att byta. Så nu kan de tvätta händerna i badrummet och hälla vatten i vattenkokaren samtidigt.
Vi har bakat ikväll, jag och de minsta. En mumsig chokladsockerkaka rörde vi ihop. Resultatet blev kanon. Barnen menade nu på att vi skulle göra detta varenda kväll. Nappade inte riktigt på det eftersom bakning inte är min starka sida.
Sitter nu med en kopp Käresta-te, intar doften av snöbär-ljus. Hade sällskap till tio i alla fall, men nu ensam. Men mitt favorit-tv-program visas just nu så det spelar ingen roll. (Trauma-akuten).
Över 20 mil i bil...
Idag har man flängt hit och dit. Ledig dag hade man men fullt på schemat ändå. Skolbarnen skickades iväg på morgonen och jag och minstingen drog till Örebro för att inhandla fars-dagspresenter och födelsedagspresenter. Jag visste ju precis vad jag skulle ha så det var bara att parkera ungefär i mitten av de ställen jag skulle till och sedan var det bara att springa runt. Och denna gång så nöjde sig barnet med att sitta i vagnen 80 % av tiden. Som vanligt hade man ju lite tidspress så undan fick det gå, sprang så att man blev helt varm. Fick med mig goda vännen som ville sällskapa med mig och grabben med lunch. Tack för en trevlig timme (och hjälp med min lilla vilding). Sedan bar det tillbaka för att hämta mellangrabben från lekis för att sedan fortsätta till Julita för att hämta upp mor och bror. Slutstationen var Eskilstuna för att fira kära faster. Hon hade gjort varm smörgåstårta som bara smälte i munnen. Gudagott! Maken kom också dit efter att ha varit på möte i Västerås. Efter kalasandet åkte vi till Julita igen för att rensa mammas vattenrör. Trodde att vi skulle få till trycket i vattensystemet genom att sätta i ett rensband. Men vad gjorde vi? Jo vi gjorde så att det blev totalstopp istället. Det blev bara till att gräva utomhus för att hitta rören- gjorde vi det? Nej. Så mannen var så snäll så att han har tagit ledigt imorgon för att åka dit med en traktor och försöka få ordning på det hela. Har man inte problem så skaffar man det...
Jobbade en eftermiddags/kvällstur i lördags och det var nog den lugnaste kväll som jag haft. Telefonen som annars ringer hela tiden gav inte ifrån sig ett pip. Tog fram den flera gånger för att se om jag hade kommit emot någon knapp, men den var helt ok. Men jag fick äta upp lugnet på söndagen. Började med att två av omvårdnadspersonalen var sjuka- och det är inte många som ville komma en söndagsmorgon och jobba. Fick in en vikarie- den andra blev jag. Men vi klarade av morgonarbetet även om det var stressigt. Sedan fick jag larm från larmcentralen att en äldre man ramlat utomhus och blödde från huvudet. Det nyuppslagna kaffet och halvätna päronet lämnades och snabbt var jag och en usk iväg med akutväskan. Möttes av en omkullvällt soptunna och blodbad på trappan. Ingen farbror syntes där men man behövde ju bara följa blodspåren in i huset vilket vi fann honom. Jo han hade slagit sig lite menade han på. Sedan kan ju ordet lite ha olika innebörd. Djupt jack över ögat, under ögat, i huvudet, hela näsan uppskrapad. Så kraken såg ut. Aggressiv blev han- ville att jag bara skulle tejpa ihop honom och sedan kunde jag gå. Skulle inte vara så pjoskig menade han på- in till sjukhus skulle han definitivt inte. Men för att göra en lång historia kort så kom han till slut iväg... Så söndagen blev ganska hektisk. På kvällen tog jag faktiskt fram min bok, som jag började med i augusti, sket i allt vad hushållsarbete hette och bara läste. Skön kväll m a o.
Jobbade en eftermiddags/kvällstur i lördags och det var nog den lugnaste kväll som jag haft. Telefonen som annars ringer hela tiden gav inte ifrån sig ett pip. Tog fram den flera gånger för att se om jag hade kommit emot någon knapp, men den var helt ok. Men jag fick äta upp lugnet på söndagen. Började med att två av omvårdnadspersonalen var sjuka- och det är inte många som ville komma en söndagsmorgon och jobba. Fick in en vikarie- den andra blev jag. Men vi klarade av morgonarbetet även om det var stressigt. Sedan fick jag larm från larmcentralen att en äldre man ramlat utomhus och blödde från huvudet. Det nyuppslagna kaffet och halvätna päronet lämnades och snabbt var jag och en usk iväg med akutväskan. Möttes av en omkullvällt soptunna och blodbad på trappan. Ingen farbror syntes där men man behövde ju bara följa blodspåren in i huset vilket vi fann honom. Jo han hade slagit sig lite menade han på. Sedan kan ju ordet lite ha olika innebörd. Djupt jack över ögat, under ögat, i huvudet, hela näsan uppskrapad. Så kraken såg ut. Aggressiv blev han- ville att jag bara skulle tejpa ihop honom och sedan kunde jag gå. Skulle inte vara så pjoskig menade han på- in till sjukhus skulle han definitivt inte. Men för att göra en lång historia kort så kom han till slut iväg... Så söndagen blev ganska hektisk. På kvällen tog jag faktiskt fram min bok, som jag började med i augusti, sket i allt vad hushållsarbete hette och bara läste. Skön kväll m a o.
Tidig lördagsmorgon...
Gäsp... Vildbattingarna satte igång innan 06. Det slår aldrig fel när det är min tur att gå upp med dom på morgonen. Igår fick jag vilo-morgon men då kan de sova till halv nio så mannen fick ändå sova ut. Orättvist... Men man ska ju se det från den positiva sidan! Jag har tagit reda på två Ikea-kassar tvätt, ska nu baka ut frallor-degen som just nu jäser ut ur degbunken, barnen fått lite förfrukost (ska ju äta färskt bröd senare), frukoströjet klart och kl är tjugo i åtta.
Jobbade kväll igår och gör det idag med. Hoppas att det blir lite lugnare ikväll. Behöver komma ikapp med det administrativa, men jag ska ju inte ge mig in i planering har jag märkt. Igår firade vi kusin T som äntligen blev 6. Mycket barn på firandet (9 st). Det var high life så att säga. Hade planerat dagen med firande, storstäd av övervåning och sedan jobb. Blev inte så utan vi blev ett halvt fotbollslag med hem. 6 st barn och vi "halvvuxna"- det var de stora kastrullerna som fick komma fram till lunch.
De fick bestämma lunch och vad slår inte spaghetti och köttfärsås? Hann inte med övervåningen för vart skulle de vara då? Men de fick knappt utrymme att leka ändå- såg ju ut som om en bomb slagit ner. Gästsängen framme o mellangrabbens rum, kritor, papper, Pokemon-kort, spel... Ja listan är lång. Har nu det kvar, kanske hinner det nu på fm. Men vågar inte planera... Behöver nog ta en semesterdag, boka barnvakt för att komma igenom husets alla vrår. Tänk att få hela huset genomstädat på en gång och inte lite här och lite där utspritt på en vecka. Underbart det skulle kännas.
Nu kommer det ett sådant "köp antivirusprogram"-fönster upp, igen. Jag blir så irriterad över sådant. När man sitter och skriver så avbryter det en, och det är inte bara en gång. Jag vill ju inte ha det. Hur kan man få bort det? Kan man få bort det? Grrr. Avslutar med några fina höstbilder från lekparken...
H ska gräva till Kina...
Päron-fika...
Jobbade kväll igår och gör det idag med. Hoppas att det blir lite lugnare ikväll. Behöver komma ikapp med det administrativa, men jag ska ju inte ge mig in i planering har jag märkt. Igår firade vi kusin T som äntligen blev 6. Mycket barn på firandet (9 st). Det var high life så att säga. Hade planerat dagen med firande, storstäd av övervåning och sedan jobb. Blev inte så utan vi blev ett halvt fotbollslag med hem. 6 st barn och vi "halvvuxna"- det var de stora kastrullerna som fick komma fram till lunch.
De fick bestämma lunch och vad slår inte spaghetti och köttfärsås? Hann inte med övervåningen för vart skulle de vara då? Men de fick knappt utrymme att leka ändå- såg ju ut som om en bomb slagit ner. Gästsängen framme o mellangrabbens rum, kritor, papper, Pokemon-kort, spel... Ja listan är lång. Har nu det kvar, kanske hinner det nu på fm. Men vågar inte planera... Behöver nog ta en semesterdag, boka barnvakt för att komma igenom husets alla vrår. Tänk att få hela huset genomstädat på en gång och inte lite här och lite där utspritt på en vecka. Underbart det skulle kännas.
Nu kommer det ett sådant "köp antivirusprogram"-fönster upp, igen. Jag blir så irriterad över sådant. När man sitter och skriver så avbryter det en, och det är inte bara en gång. Jag vill ju inte ha det. Hur kan man få bort det? Kan man få bort det? Grrr. Avslutar med några fina höstbilder från lekparken...
H ska gräva till Kina...
Päron-fika...
Yes- vinst x 2
Ikväll har det rullat tärningar! Två och en halv maraton-yatzy. Det var länge sedan det hördes de små fyrkanterna slå i bordet. Och två vinster blev det. Tack för det L!
Höstlovet bara springer förbi. Nu är torsdagen förbi redan. Här har grabbarnas kompisar avlöst varandra, sovit över. Det har gått i ett så att säga, men det har varit mycket trevligt. Just nu är den äldsta grabben på LAN- från onsdag middag tills imorgon kl 10. Att de orkar sitta framför en dataskärm dygnsvis. Men Ch var förnuftig och ringde mig halv sju i morse och bad mig hämta honom så att han kunde äte lite och sova några timmar.
Igår var det storstäd av nedervåningen. Från golv till tak skrubbades det, höll på hela dagen och kvällen förutom ett break mitt på dagen. Då åkte jag tillsammans med de minsta grabbsen och systerson till den nya lekparken. Tänkte att vi får väl trängas med alla andra höstlovslediga barn, men inte en kotte så långt ögat nådde. Och vad roligt de hade. De gav järnet i sandlådan då de skulle gräva sig till Kina. Minstingen lekte en del med sin medhavda traktor så jag satt med ändan på parkbänken, en termos kaffe och min bok. Solen gassade och värmde gott. Det var så härligt! Kom tio sidor i boken i alla fall. I två och en halv timme var vi borta, då låg minstingen i sandlådan och brummade lite. Trött liten krabat.
Skulle ha fortsatt med övervåningen idag hade jag planerat. Men det gick ju i stöpet som vanligt. Prioriterade handling i Kumla på förmiddagen. Sedan var det bara att laga lunch, sedan kom mellangrabbens vän E som ska sova över tills imorgon. Mamma och mina syskon kom också. De hade gjort 15 l hemgjord äpplemos- så himla snällt! Så imorgon blir det havregrynsgröt med äpplemos. Sedan kom yatzypolarn och då är man ju bara fast.
Så det här med att planera är inte min starka sida precis.
Nej nu väntar en blöt tvätt på att få komma ur maskinen. Tråkigt värre.
Höstlovet bara springer förbi. Nu är torsdagen förbi redan. Här har grabbarnas kompisar avlöst varandra, sovit över. Det har gått i ett så att säga, men det har varit mycket trevligt. Just nu är den äldsta grabben på LAN- från onsdag middag tills imorgon kl 10. Att de orkar sitta framför en dataskärm dygnsvis. Men Ch var förnuftig och ringde mig halv sju i morse och bad mig hämta honom så att han kunde äte lite och sova några timmar.
Igår var det storstäd av nedervåningen. Från golv till tak skrubbades det, höll på hela dagen och kvällen förutom ett break mitt på dagen. Då åkte jag tillsammans med de minsta grabbsen och systerson till den nya lekparken. Tänkte att vi får väl trängas med alla andra höstlovslediga barn, men inte en kotte så långt ögat nådde. Och vad roligt de hade. De gav järnet i sandlådan då de skulle gräva sig till Kina. Minstingen lekte en del med sin medhavda traktor så jag satt med ändan på parkbänken, en termos kaffe och min bok. Solen gassade och värmde gott. Det var så härligt! Kom tio sidor i boken i alla fall. I två och en halv timme var vi borta, då låg minstingen i sandlådan och brummade lite. Trött liten krabat.
Skulle ha fortsatt med övervåningen idag hade jag planerat. Men det gick ju i stöpet som vanligt. Prioriterade handling i Kumla på förmiddagen. Sedan var det bara att laga lunch, sedan kom mellangrabbens vän E som ska sova över tills imorgon. Mamma och mina syskon kom också. De hade gjort 15 l hemgjord äpplemos- så himla snällt! Så imorgon blir det havregrynsgröt med äpplemos. Sedan kom yatzypolarn och då är man ju bara fast.
Så det här med att planera är inte min starka sida precis.
Nej nu väntar en blöt tvätt på att få komma ur maskinen. Tråkigt värre.
Verkligen ogilllar att
kratta löv... Fy vad det är tråkigt. Då längtar jag in till stan, en lägenhet. Men man plågar sig varenda år med krattan i hand, blöta handskar och bilkärran överfull med blöta löv och grenar och blir astung att dra över gräsmattan. Men fint blir det... Tills nästa dag då det har åter dalat ner 4259461694423446574 st. Pust.
I fredags fick vi besök av min mor och min långbente bror. Mannen min skulle hjälpa till att fixa extraljus på mammas bil. Bror hjälpte mig att byta sommardäck till vinterdäck under tiden. Blev så bra alltihop. De hade med sig smörgåstårta som var jättegod. Slurp sa det. På kvällen var jag tvungen att åka in till Marieberg för att inhandla present till systerson som fyllde 8 samt vinterskor till mellangrabben. Hade inte en tanke på att det var den 25:e, lönedag alltså. Lite panikartat på parkerinsfronten kan jag säga. Sedan så märks det inte så mycket när man kommer in i schoppingscentret, som tur är. Fick tag på bra kängor samt ett par stövlar. Men det fanns ju inget överflöd- det var verkligen urplockat.
Lördag förmiddag drog jag och minstingarna till systersonen och grattade honom. Fika med hemmagjord tårta. Är det kalas så är det. Kunde inte stanna alltför länge eftersom jag skulle jobba helgen. Kvällen var ingen "vilo-kväll" precis. Var nog innne på "kontoret" en timme kan jag tro, annars var man ute och for. Lite läbbigt nu- mörkt, kallt och blåsigt. Och in i de djupaste skogarna.... (fniss). Söndag dag var lugnare. Efter arbetspasset skulle mellangrabben på kalas. Och vilket kalas. Det var nog upp mot 20 barn som studsade runt och mer än 10 föräldrar som stannade kvar. Fullt hus kan man säga. Det var ju tur att man hittade resp jacka och skor. När vi kom hem så var familjen så lat att vi beställde kebabrullar/pizza. Kompis till Ch kom och sov över..
V 44 innebär höstlov för skolbarnen. Vad ska man hitta på, eller ska man hitta på något? Jag tänker mer på influensahistorien... Ska man ut bland alla andra barn/föräldrar eller ska man hålla sig innanför staketet? Känner mig lite kluven. Ska man vaccinera? Jo det tänker jag nog göra med de barn som får. Men man blir lite fundersam med alla artiklar/historier/rykten som går. Ja livet ska ju inte vara lätt hela tiden...
I fredags fick vi besök av min mor och min långbente bror. Mannen min skulle hjälpa till att fixa extraljus på mammas bil. Bror hjälpte mig att byta sommardäck till vinterdäck under tiden. Blev så bra alltihop. De hade med sig smörgåstårta som var jättegod. Slurp sa det. På kvällen var jag tvungen att åka in till Marieberg för att inhandla present till systerson som fyllde 8 samt vinterskor till mellangrabben. Hade inte en tanke på att det var den 25:e, lönedag alltså. Lite panikartat på parkerinsfronten kan jag säga. Sedan så märks det inte så mycket när man kommer in i schoppingscentret, som tur är. Fick tag på bra kängor samt ett par stövlar. Men det fanns ju inget överflöd- det var verkligen urplockat.
Lördag förmiddag drog jag och minstingarna till systersonen och grattade honom. Fika med hemmagjord tårta. Är det kalas så är det. Kunde inte stanna alltför länge eftersom jag skulle jobba helgen. Kvällen var ingen "vilo-kväll" precis. Var nog innne på "kontoret" en timme kan jag tro, annars var man ute och for. Lite läbbigt nu- mörkt, kallt och blåsigt. Och in i de djupaste skogarna.... (fniss). Söndag dag var lugnare. Efter arbetspasset skulle mellangrabben på kalas. Och vilket kalas. Det var nog upp mot 20 barn som studsade runt och mer än 10 föräldrar som stannade kvar. Fullt hus kan man säga. Det var ju tur att man hittade resp jacka och skor. När vi kom hem så var familjen så lat att vi beställde kebabrullar/pizza. Kompis till Ch kom och sov över..
V 44 innebär höstlov för skolbarnen. Vad ska man hitta på, eller ska man hitta på något? Jag tänker mer på influensahistorien... Ska man ut bland alla andra barn/föräldrar eller ska man hålla sig innanför staketet? Känner mig lite kluven. Ska man vaccinera? Jo det tänker jag nog göra med de barn som får. Men man blir lite fundersam med alla artiklar/historier/rykten som går. Ja livet ska ju inte vara lätt hela tiden...
Yes!
Besiktade min stora pärla idag. Och den blev godkänd! Hade den inte blivit det hotade jag med att byta bil. Kanske ville den vara kvar i vår familj... Haft ljusparty ikväll och det var mycket trevligt. Hade önskat från min man att han kanske, eventuellt, om, kunde komma hem skapligt och finnas till hands för att passa barnen lite. Brinnande ljus, se efter barnen, serva fika och samtidigt vara trevlig och umgås är inte så himla lätt att göra samtidigt. Men det var ju att hoppas på att ett underverk skulle slå in. Men barnen var såååå snälla, det gick bra. Alla tog sig ann den lilla när han ville visa, läsa mm. Så det gick bra. När alla hade åkt hem blev det dock som att trycka på en knapp- men det gör inget. De kan ju sköta sig när det väl gäller. Vi hade dock maraton-läsning innan de somnade. Skämtar inte om jag läste minst 15 böcker, långa som korta. Blev lite raspig i rösten...
Kanske lite juligt, men ljus var det i alla fall...
Kanske lite juligt, men ljus var det i alla fall...
Vaccination
Åkte in till Örebro igår för att ta Infuensaspruta H1N1. Kändes inget att få den, myggsticken är värre. Hela dagen efteråt gick problemfritt. Men i morse... Sköterskorna som gav sprutorna varnade för lite ömhet i armen. Ömhet? Smärta skulle jag vilja uttrycka det. Trodde armen skulle gå av. Men man pallrar ju sig iväg till jobbet- har ju en arm till. Tur att man har en automatbil- ville inte lägga upp armen på ratten. En arbetskamrat undrade hur det var och la armen på överarmen- herregud, blev tårögd. Men på eftermiddagen klingade det av och sitter nu med en väl fungerande arm. Lite ömhet vid beröring- annars helt ok. Spruta nr 1 avklarad. Om vi nu ska ta nr 2 det återstår att se.
Annars har det faktiskt varit tre jätteintensiva dagar på jobbet. Pensionärena blir dåliga en efter en, in till sjukhus, tillbaka. Insjuknar igen, retur in. De får TV-apparater över sig, blir förvirrade och käkar upp blodiga förband eftersom de tror att det är en smörgås. Och omorganisationen vi står inför drar sitt till stacken- personalen är i upplösningstillstånd. De vet varken ut eller in, kommer de få byta arbetsområde, arbetskamrater, ska det bli varannan helg, delade turer? Lider med dom- det enda de vet är att de har sin tjänst kvar.
Ikväll har min minsta lilla rackarunge satt sina konstnärstalanger på tapeterna i hallen och i vardagsrummet. Med en cericefärgad tuschpenna. Blev inte så glad och jag tror att han skämdes lite efter lite väl valda ord från mamma.
Fick även ett trevligt besök från en av mina arbetskamrater. Hennes dotter dansar i Bygdegården som ligger mittemot vårt hus. Och medans hon väntade så kom hon ner på en liten kaffetår. Spontana besök tycker jag om.
Kram
